Deckare i allmänhet och en amerikansk deckardrottning i synnerhet

Känner ni igen henne?
Amerikanska deckardrottningen Elizabeth George

God kväll!

Hoppas ni haft en bra tisdag!

Allt väl här nere i södern. Jag sitter i vardagsrummet med tända ljus omkring mig och Bo Kaspers i bakgrunden. Mysigt!

Ikväll förflyttar vi oss till deckarvärldens härliga hörna!

Gillar ni deckare?

Jag har alltid älskat dem. Agatha Christie var nog den första deckarförfattarinna jag läste. Jag slukade hela serien. Tio små negerpojkar har jag läst om några gånger då jag under åren hunnit glömma vem mördaren var. Nu var det dock länge sedan sist!

Inte en sommar eller en semester utan minst några deckare i resväskan. Finns det ngt härligare än när man riktigt fastnar i en god deckare? En sån där som får en att bli sen till vad det nu var man skulle till, för det minns man knappt så inne är man i sin fiktiva deckarvärld.

Igår klev jag ut från den bubbla jag befunnit mig i under de sista dagarna, då jag läste ut den danska deckare jag just slukat av skicklige Jussi Adler-Olsen.

Innan dess läste jag "En högst passande hämnd" av amerikanska författarinnan Elizabeth George (ja hon är faktiskt amerikanska, jag tog för givet att hon var engelska...!)

Har ni kanske läst ngt av henne? Vad tyckte ni?

Jag blir ofta nyfiken på de författare jag läser och brukar läsa på lite om dem. När jag läste om Elizabeth George hittade jag en artikel som gav svar på en del frågor jag hade. Artikeln är skriven av Kathy Pohl.

Jag hittade följande i den som jag fann intressant:

• Föddes i Ohio 1949 men växte upp i södra Californien

  Elizabeth George besökte Storbritannien redan som tonåring och förälskade sig då i landet.
• Hon reser regelbundet till England och har då med sig kamera och bandspelare i sin jakt på platser för kommande böckers handling
• Elizabeth George skriver aldrig om en plats hon inte har besökt. Som exempel promenerade hon en sträcka tidigt en morgon i en stad i England och noterade vad hon såg och upplevde innan hon lät ett offer i en bok jogga samma runda en morgon. Miljöskildringen från den joggingturen byggde då på vad hon känt och noterat under sin morgonpromenad.
• Hon är en disciplinerad författare som skriver cirka 5 sidor per dag, 5 dagar per vecka
• Elizabeth George drabbas inte av skrivkramp. Hon tror det beror på att hon gjort så mkt research till sina böcker
• Hon arbetade som high school teacher i cirka 13 år innan hon började skriva på heltid

Den bok som jag just läst gavs ut 1991 och heter

"En högst passande hämnd".

I huvudrollen är som vanligt i hennes böcker, karaktären Thomas Lynley, kriminalkommisarie vid New Scotland Yard samt av aristokratisk börd. I denna bok reser han tillsammans med vänner och blivande fästmö ner till familjens gods i Cornwall för att förlova sig. En lokal journalist mördas och bollen är därmed rullad. Ett antal tänkbara mördare presenteras samtidigt som fasaden börjar rämna för Lynleys tjusiga familj. Det blir en allt annat än lugn vistelse i det vackra Cornwall för Lynley och hans vänner. En spännande historia börjar nystas upp....!

Boken är välskriven och miljöskildringarna samt personporträtten utförliga. Dock fann jag boken trög inledningsvis, ja faktiskt så där de första 150 sidorna cirka, därefter satte den fart och Lynley och hans vänner började komma de skyldiga på spåren. Ett antal tvistar senare är fallet löst. Det är mysigt med den engelska miljön, typisk deckarmiljö kan man säga, kanske tycker jag att Elizabeth George blandar in lite väl många karaktärer i boken som jag inte riktigt känner bidrar med ngt för själva storyn.  Och så saknar jag Lynleys motsträviga assistent och parhäst, Barbara Havers som i denna bok endast har en marginell plats.

Jag är generös ikväll och ger ändå boken 4 teakoppar, om än ganska svaga sådana.

Dags att avrunda för kvällen. Inom kort ska jag recensera "Fasanjägarna" av danska Jussi Adler-Olsen. Det blir högt betyg där kan jag utlova!

Sov gott!

-Anna

Morgonhälsning från Bokcaféet

Utsikt från köket i lördags morse



Mina älskade rosor




Välkomnar er alla till en ny vecka med denna bukett



God morgon vänner!

Kickar igång den nya veckan, innehållande augustis sista dagar, med en blomsterhälsning till er!

Jag hoppas att ni alla ska få en riktigt god start på veckan!

När jag vaknade i lördags morse möttes jag av nyutslagna rosor utanför mitt ena köksfönster. Kunde det bli annat än en förtrollande dag?!

Jag önskar jag kunde ge er en varsin lavendelbukett från vår innergård. Istället skickar jag denna bukett genom datarymden till er! Den doftar ljuvligt, hoppas ni kan förnimma det!

Jag hoppas återkomma med lite deckartips ikväll eller imorgon! Tills dess- må så gott!

önskar

Anna

Sensommar njutning!



Lavendel på tork

Ljuvliga rosor



Lavendels plockas in för torkning



Somrig doft från innergårdens lavendels
Samtliga foton: Bokcafeet i byn

Hej vänner!
Hoppas ni haft en alldeles underbar lördag!
Igår kväll och imorse var det så där alldeles magiskt sensommarvarmt ute. Det är en mättad värme som förde tankarna till varmare breddgrader, sena kvällar på Mallorca när man sitter ute på verandan sedan solen gått ner och bara njuter av den milda temperaturen som omsluter en tillsammans med ljudet från syrsorna.

Under morgonpromenaden imorse bland fält och gårdar slöt jag ögonen för ett ögonblick och bara andades in känslan av sommar och värme. Jag lyckades landa i ögonblicket utan att i tankarna vandra famåt eller bakåt. Total lycka!

Igår plockade jag ihop några buketter med lavendel som jag hände in i huset på tork. Så vackra de är i sin lila prakt! Tillsammans med den fylliga doften är de bra svårslagna.
Tänk att bo på en lavendelfarm?! En vän till mig jobbade på en sådan under en rundresa i Australien för några år sedan. Det lät nästan som en dröm för mig! Bara tanken av
 ändlösa lavedendelfält
i ett böljande landskap får mig att le och längta! Under tiden njuter jag av mina egna lavendelbuskar som troget håller rosorna sällskap på vår innergård.

Trevlig lördag kväll!
önskar
Anna



I böckernas värld



Böcker, böcker- jag älskar böcker!

  

Hej vänner!

Här har ni en bloggerska som just nu suckar högt. Jag hade just skrivit klart ett inlägg och skulle bara ta bort ett foto. Bilden blev kvar men allt jag skrivit försvann. Pust och suck. Ja, jag vet att värre saker kan drabba en, så här slutar klagandet.

Har ni haft en fin torsdag? Jag hoppas det!
Ikväll tänkte jag skriva några rader om böcker och bokläsning.
Jag älskar böcker och jag vet att jag delar det intresset med många av er andra bloggare och bloggläsare också.

I förrgår beställde jag hem en hög pockets Vilken lycka! Ibland lyxar jag till det med en inbunden. Att sedan få öppna bokpaketet, fundera ut vilken bok man ska börja med, slå sig ned på en skön läsplats och bara få låta boken sluka en. Det är ren njutning och avkoppling för mig! Tänk så många människor och platser man får möta och upptäcka i böckerna. Vissa platser jag läst om under åren har legat till grund för val av resmål.

I tisdags var det start för höstterminens träffar i bokcirkeln i vår by. Fyra glada kvinnor i olika åldrar som  alla älskar böcker, träffas regelbundet i vår byskola för samtal kring läsupplevelser. Underbart! Vi turas om att ordna fika och i tisdags var det min tur. Det blev härliga samtal om de böcker vi läst under sommaren ackompanjerat av tea och scones. Det är ren lyx för mig som lantis att slippa köra bil och kunna promenera till våra träffar och att för några timmar i mysig miljö få diskutera iakttagelser, tolkningar, skrivstilar, miljöer och allt möjligt mer tillsammans. Dessutom får bokcirkeln mig att läsa en del böcker jag aldrig själv skulle ha valt. Det är berikande.

Idag hände något alldeles fantastiskt, ett bokpaket landande i min brevlåda! Det är snälla Lotta med fina bloggen Min plats i solen som skickat mig ett tröstpris i hennes tävling. Lustigt nog visade det sig vara en bok jag blivit tipsad om och velat läsa nämligen "Niceville" av Kathryn Stockett. Tjohoo!
Tack snälla Lotta, vilken glädjespridare du är! Den ska jag läsa efter att jag avslutat en dansk deckare som jag just påbörjat, det är ytterligare ett fall för Köpenhamns polisens Q-grupp av Adler-Olsen.

Jag hade tänkt recensera en Elizabeth George deckare ikväll men den sparar jag till ett annat tillfälle. Dags att avrunda kvällen med en kopp tea och några sidor bokläsning!

Trevlig fredag och god bokläsning önskar jag er!

-Anna

Utländsk inspiration & sommarfeeling på innergården

Siduppslag från tyska inredningstidningen "Wohnen & Garten Landhaus"

Tyska inredningsmagasinen "Wohnen & Garten Landhaus" samt "Wohnen Träume"

Lycklig stund på innergården igår kväll
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej!
Hoppas ni njuter av en fin tisdag! Sol och varmt här idag med. Fantastiskt!
Igår kväll utvidgade vi vår kvällspromenad då det fanns stubbåker att vandra över. Kul att se sin by från andra vinklar!
Hemma igen plockade jag in ett fång ljuvliga, rosa rosor samt några vackra röda. De doftar sommar och sprider somrig stämning i vardagsrummet.

För någon vecka sedan kom min mamma hem från Mallorca. Hon hade mellanlandat i Berlin och köpt med sig två tyska inredningstidningar hem. De var jätte fina! Särskilt
 "Wohnen & Garten Landhaus".
Ett vackert beläget hem i alperna, hus med stråtak och många vackra mörka möbler som kontrast till allt det vita.  Jätte fint och kul att få ta del av andra länders ideal och inspiration! Vid våra Sydafrika resor har vi köpt hem ett antal inredningsmagasin. De är super läckra och fulla av färg och glädje! Kanske inte helt lätt att applicera hemma hos oss då vi inte har det solljus och långa somrar som de har. Men som sagt, inspirerande!

Här fortsätter vi med dagisinskolning som just nu går som en dans! Underbart att få hämta hem en liten som inte vill gå därifrån!

Ha en fin tisdag allihopa!
-Anna

Skön lässtund i augustisolen

Bokläsning i mysig miljö

Deckarläsning i solsken
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Hoppas ni haft en skön, solig söndag! Här har det varit riktig sommarkänsla på nytt.
Underbart!!
På fälten runtomkring hos pågår febril aktivitet just nu. Det gäller att tröska medan solen skiner och regnet håller sig undan. Till sonens stora lycka passerar det ett antal traktorer, släpvagnar och skördetröskar genom vår by.

Igår var sonen och jag på en eftermiddagsutflykt till mina föräldrar. Jag fick en lugn, skön lässtund medan lille sonen lekte med mormor och morfar. Om så bara för en kort stund, så oj vad jag njöt! En vacker plats att sitta på, en god bok (deckare av Elizabeth George som efter en ngt seg början satt rejäl fart!!), varma solstrålar i mitt ansikte och sonens lyckliga skratt i bakgrunden.
Vad mer kan man önska en lördag eftermiddag i augusti?

Önskar er alla en kommande toppen vecka!
-Anna

Båttur på Keralas backwaters, Indien

Ringlande kanaler i Keralas sk "Backwaters"

Längs strandkanten pågår bylivet

Vackra husbåtar att göra övernattningsturer med

Lummigt, fuktigt och fantastiskt grönskande.
Samtliga foton är lånade från olika resebyråer via Googlebilder och är tagna i
the Backwaters, Kerala, Indien

Hej vänner!
Hoppas helgen börjat bra och att ni får en skön fredag kväll!
Tack för er fina respons på föregående inlägg! 
Jag bjuder på ännu ett Indien inlägg ikväll då det är lite gråmulet här och lätt för mig att i tankarna flytta mig tillbaka till den härliga delstaten Kerala och ett område som kallas
"the Backwaters".
Det består av ett stort insjösystem bestående av laguner, sjöar och inte minst kanaler i alla dess storlekar. Det fascinerande är att folk bor bland kanalerna och när man färdas där passerar man byar, snabbköp och människor i kanoter på väg för att uträtta sina dagliga göromål. Tidigare utgjorde kanalerna Keralas huvudsakliga transportväg.

En februaridag 2002 är det så dags för mig och min brittiska kompis Claire, som jag lärde känna i Kerala och reste en tid med, att kasta loss på en flodtur i the Backwaters. Så här skrev jag då:

Det första vi fick höra var att vi skulle bli tvungna att byta husbåt efter 24-timmar. Det var bara att acceptera. Likt 2 prinsessor gick vi husesyn ombord. Sovrum med 2 fönster och tillhörande badrum med dusch och toalett, en liten sidbalkong ut över vattnet med 2 rottingstolar, en matsal med ett stort fat färska frukter, 2 roddare och en egen kock.

Vid 13-tiden la vi till och en helt sagolik lunch dukades upp. Bästa måltiden i Indien hittills. På eftermiddagen satt vi framme i fören och såg solen sakta sänka sig över kokospalmer och risfält. Fullt av träkanoter med folk på väg hem efter en dags arbete pa fälten. Vi ankrar för natten mitt ute i en sjö och efter solen gått ned tänds fotogenlamporna ombord. Med mörkret kommer insekterna. Räddningen blir mitt myggnat som vi med hjälp av klädnypor riggar över oss och bordet. En komplett "Out of Africa a la Karen Blixen"-upplevelse. När kocken och den ena roddaren får syn på oss sittandes under nätet ser de aningen förbryllade ut. "What you doing madam?", säger den ena och kan knappt hålla sig för skratt.

Ännu en fantastisk måltid dukas upp och vi konstaterar att man skulle kunna resa till Indien endast för matens skull. Vår kock ombord växer en dryg decimeter på höjden av alla lovord han får. "Best chef in India", utbrister Claire. "Best chef in the world", tillägger jag. Han skrattar och får fram; "best chef on the planet". Roddaren kan inte mkt engelska men han skrattar han också. Det är alldeles stjärnklart och månen lyser upp sjön, här och där lyser en lykta från något fjärranliggande hus.

Nästa morgon, efter en fantastisk frukost, färdas vi tillbaka till Allepei för att byta till en annan båt. Det är nu allt börjar gå snett. Hade vi haft en kristallkula och kunnat se hur dagen skulle arta sig hade vi klivit av nu. Men det visste vi ej, vi var ännu lyckligt ovetande om vad som väntade oss.

Efter en timmes väntan dyker den nya båten upp. En riktig b-upplaga, smutsig och med en badrumsdörr man omöjligt kan stänga. Efter en timmes färd pa vattnet stannar vi för lunch. Vi har hittills färdats samma väg som dagen före och vi försoker nu förklara att vi skulle vilja se ngt nytt idag.

Efter 1 h stopp börjar vi undra om det inte snart är dags att kasta loss. Luften står stilla och jag känner mig som ett popcorn i en mikrovågsugn på högsta effekt. Utanför har några småpojkar oavbrutet ropat "hello, one pen!", i 15 minuter. Vi börjar bli otåliga och det är nu olidligt varmt. Börjar undra var besättningen tagit vägen, det är knäpptyst bak i båten. Jag får nog och går dit för att leta rätt på dem. I ena sovrummet finner jag kocken som halvnaken ligger och snarkar med den stora magen i vädret. Även roddarna sover. Jag låtsas att jag inte sett dem och kliver ut i korridoren och ropar "hello". Den ena roddaren masar sig upp och frågar vad som står på. Jag meddelar att vi önskar fara vidare då vi denna dag mest tillbringat all tid antingen på landbacken eller på en fortöjd båt. "You wanna go?, When?" "Now", utbrister jag.

Även en diplomat har en gräns för hur länge tålamodet räcker, denna påverkas starkt av att luften står stilla och hjärnkontoret hotar med strejk. Han föreslår att vi åker vidare vid 3. En kvart senare kastar vi loss. Underkasta aldrig en uppretad svenska!!!

Efter en stund kommer den ena roddaren fram och säger att de tänker gå för motor en stund och ber oss att inte skvallra for chefen. Vi har inget emot det. De har en underlig roteknik och fipplar med bamburören, vi rör oss knappt framat och blir ideligen förbi paddlade av de andra husbåtarna.

Så småningom lyckas de manövrera in på en mindre kanal. Fantastiskt vackert, vi andas ut en stund och njuter. Men säg den lycka som varar för evigt?! 5 minuter senare sprider sig en rök över båten. Vi kollar runt omkring oss, för att se var det brinner. Inser snart att röken kommer ifrån vår båt. Vi lokaliserar den till köket, kocken måste ha brännt vid något. Strax därefter lägger de till igen. Nu försöker de kräva oss på pengar för bensin. Inte en chans. Nar vi så skall kasta loss, kommer den ena roddaren åt fören med bamburöret och den faller av. Kocken kommer till hans undsättning och de försöker frenetiskt att fiska upp den. En kvart senare har de fått upp den på däck. Resan kan gå vidare.

Vi går för motor en stund. Nu kravlar sig kocken fram till främre delen av båten och sätter sig vid "ratten". Vi är tydligen i hans hemkvarter och han vill uppenbart imponera på släkt och vänner. Han gapar och skriker till varenda kotte som befinner sig på eller intill kanalen.
Ytterligare ett stopp, nu skall fören lagas. Nar de väl lyckats laga den bestämmer de sig för att ta rökpaus. Efter pausen stänger de fönstren på båten. Vi frågar varför och allt kocken får fram är "problems". Vi börjar ana varför när vi ser den ena roddaren vinka frenetiskt åt alla båtar vi möter att hålla åt sidan. Ngt verkar vara fel på styrningen.

Kocken har under tiden lagt beslag på bästa platsen på båten och ligger nu där och jäser i kvällssolen. Vi är trötta men ända vid gott humor, situationen är närmast komisk och vi sitter mest och undrar vad som skall handa härnäst. Det är som att befinna sig på en båt där John Cleese alias Basil fran Fawlty Towers är kapten, Manuel från Barcelona är andre styrman och Mr Bean kock.

När vi vid 18-tiden  siktade piren trodde vi att inget mer kunde gå snett. Vi andades ut aningen för tidigt. De glömde att stänga ett fönster när vi skulle lägga till. Jag såg att den skulle komma att ta i en kokospalm och varskodde kocken. Innan han äntligen reagerade var det för sent. Med ett brak klämdes fönstret fast. Med nöd och näppe fick han loss det och försökte åter att sätta upp det. Fönstret gav dock vika och hängde nu på tre kvart. Vi kunde knappt hålla oss för skratt längre. Vi blev inte särskilt förvänade när de misslyckades med att lägga till och därefter inte kunde hitta landgången. Vi fick slänga över våra ryggsäckar och hoppa iland. Det var en dag vi sent skall glömma men vad vi främst kommer att minnas är de första fantastiska 24 timmarna ombord på den första båten.

Så här i efterhand har jag helt glömt den andra dagen och minns istället den vackra miljön, byliven som pågick alldeles intill kanalerna, den goda maten och den häftiga känslan av att sakta, sakta färdas på vattnet. Väl tillbaka på vårt mysiga guesthouse Sona berättade vi om vår upplevelse för husets son. Han skrattade gott och uppgav att det finns många skojare bland arrangörerna av båtturer. Vårt misstag var att vi bokade båtturen redan från Varkala Beach, anledningen till att vi gjorde det var att det var högsäsong för båtturerna och vi inte ville bli utan båt utan komma iväg redan dag 2. Bäst är att först åka ut till the Backwaters och där gå runt bland båtarrangörerna och se på plats vilken båt de erbjuder.
Man lär så länge man lever, inte sant?!

Trevlig helg!
önskar
Anna



Dagsutflykt till verkligheten

Förtrollande, omtumlande Indien

                                                            Hej vänner!
Jag hoppas er vecka flyter på väl! I södern har sommaren återvänt och vi njuter av att åter få se solen! Dagisinskolning pågår för fullt, många nya intryck för såväl sonen som för mig! Spännande!

Sonen hittar lådar och gamla resdagböcker jag knappt kom ihåg att jag har eller rättare sagt inte kom ihåg var jag har dem. Glad kommer han med dem i handen, förstås ovetandes vad de innehåller. För mig är det närmast som att kliva in i en tidmaskin när jag öppnar dem och försvinner i minnet till tidigare platser och resor jag varit på! En land som mitt hjärta fallit för och alltid kommer att slå lite extra för är förtrollande, färgstarka, levande, tokiga och omtumlande Indien.

Har någon av er kanske varit där?

Min första resa till Indien ägde rum 1998 tillsammans med min goda vän K. Vi var unga, pigga på äventyr och tyckte vi hade hela världen framför oss och nu skulle den upptäckas!! Vi landade i ett hett Bombay en oktober morgon. Vi gick helt sonika till den största tågstationen i staden och klev in på turistkontoret där och frågade efter tågbiljetter. Vi hade ingen fast plan, visste att vi ville resa upp till Nepal en månad senare och funderade antingen på sol nere i Goa eller Rajasthan. Ödet tog oss till Rajastan uppe i nordvästra Indien. Vi hade helt missat det där med klädkod, reste runt i shorts och t-shirts och var allmänt upprörda av alla stirrande unga indiska män som precis som oss besökte forten i Jaipur samt Jodphur. 

Det blev en månad full av intryck, god mat, spännande möten, kamelsafari, färgrikedom och en alldeles galen bussresa upp till Nepal där jag under slutet av resan halvt delade mitt säte med en kvinna med en get i famnen. Klart var att den resan gav mig mersmak att se och uppleva mkt mer av detta land.

2002 bestämde jag mig för att ensam resa runt i Indien under några månader. Det är ett av de bästa beslut jag tagit. Indien lämnar ingen oberörd, det är kontrasternas land utan att överdriva. Det är rikedom och fattigdom i ett omtumlande virrvarr, mkt livsglädje och spirituellt rikt, färgrikedom och många starka kvinnor!! Ni ska få följa med mig på den resan under några kvällar. Men för att ge ett smakprov vad det är som är så förtrollande och omtumlande med Indien ska ni få dela en dag med mig i staden Mysore. Efter resan 2002 tog jag med mig mannen till Indien 2007, han uppskattade det till min stora glädje lika mkt som jag och så snart sonen är lite, lite äldre lär vi packa ryggsäckarna och ge oss av!

Men nu till kvällens berättelse:

Dagsutflykt till verkligheten

Under min Indien resa på egen hand upplevde jag ett flertal gånger att vissa möten kändes förutbestämda. Jag vågade låta ödet bestämma vart min resa skulle bära mig.

Denna aprilkväll, min första i den lilla staden Mysore, satt jag ensam vid ett bord på det lilla hotellet Ritz och hade beställt in middag. Jag satt som vanligt och skrev och iakttog människorna runt omkring mig. Plötsligt kliver en västerländsk tjej iklädd en vacker indisk klädnad fram till mitt bord och frågor om hon får slår sig ned. Hon säger att hon är intresserad av att höra andra människors livsberättelser.

Hon visar sig heta Ilonka och är en vacker, färgstark och karismatisk holländska.

När vi ses en annan kväll för en kopp tea utbrister hon

-"I have a place I would like to show you, a moment I would like to share with you".

Dagen efter är vi på väg. Det börjar illa. De två indierna som Ilonka träffat dagen före och som skall visa oss till missionshemmet är så berusade och höga att de raglar fram. De sjunger Bob Marley, dunkar takten och har fullt sjå att hålla sig kvar i den 3-hjulade rikshan (som en thailändsk tuctuc-mopedtaxi). Situationen känns olustig, i normala fall hade jag klivit av här och tackat för mig men jag litar på Ilonka och hänger med. Vi stannar till vid den lokala marknaden för att fylla rikshan med frukt att ta med till kvinnorna på hemmet. Vår rikshaförare hjälper oss att bära frukten då de två andra är helt inkapabla i sitt nuvarande tillstånd. Vi handlar choklad också och ger oss av. Plötsligt strejkar rikshan, motorn går men vi kommer ingenstans. Efter en timmes väntan börjar jag tröttna och undra vad som händer. I samma ögonblick dyker föraren upp och meddelar att den är fixad. I Indien kan man inte planera för mkt, saker och ting blir som de blir och det är bara att acceptera. Den ena mannen snackar osammanhängande och visar ngt han uppger är hans universitetsdiplom. Han säger att han är död, levande död. Ett tragiskt människoöde.

Hemmet för psykiskt- och fysiskt handikappade kvinnor ligger inbäddat i en välskött trädgård. Några unga flickor möter oss redan ute på gården, en flicka kryper fram till oss, en annan är utvecklingsstörd, de flesta är kontaktbara men några till synes apatiska, liksom inneslutna i sina egna världar fjärran från denna.

Här bor 80 kvinnor och 3 nunnor som tar hand om kvinnorna.Sängarna står på rad, många i varje rum. Vi delar ut en chokladbit till var och en. Jag tar mig tid att titta varje kvinna i ögonen. Så många livsöden samlade under ett tak. Vad tänker de? Hur ser deras liv ut?

De äldre kvinnorna berör mig mest. En liten späd, gråhårig tant sitter på sin säng. När jag böjer mig ner för att ge henne godisen möts våra blickar. Hon visar med handen att hon vill att jag ska sitta ned bredvid henne. Jag sätter mig intill. Vi håller varandras händer. Hon börjar gråta, jag stryker henne över håret och kinden. Hon lutar sig en stund mot min axel. Vi pratar med varandra men utan att förstå den andre. Det behövs inte, vi delar ett ögonblick där blickar säger tillräckligt. Situationen måste vara svårare för de som har en fungerande mental hälsa tänker jag. Som därmed är mer medvetna om sin situation och omgivning. Unga,  relativt gravt utvecklingsstörda flickor flockas kring oss, vill skaka hand, hålla hand och hänger sig fast i våra kläder.Så småningom är det matdags för dem och vi tackar för oss samt lämnar en mindre donation. De är anslutna till Moder Teresastiftelsen i Calcutta och vill man lämna större bidrag kan man vända sig dit.

På vägen ut tar jag farväl av 5 st äldre kvinnor, en i taget. Blickarna jag får kommer jag aldrig att glömma, de etsar sig fast på min näthinna likt ett vackert bokmärke man klistrar in i sitt album som barn. De utstrålar värme och tacksamhet. Vi håller varandras händer länge, någon tar mitt ansikte mellan sina händer och kysser min panna. De tar mig till sig och allt jag gjort är att tillbringat en stund med dem, allt jag offrat är en timme av mitt liv. Då jag ser hur mkt vårt besök betyder för dem blir jag glad och tacksam för att Ilonka tog mig med dit. Jag fylls av glädje, värme och hopp efter vad jag sett, inte förtvivlan, sorg eller vanmakt som också skulle ha varit en naturlig reaktion. I en hård värld finns det platser där de som inte får plats i samhället kan ta vägen. En plats där tre godhjärtade, osjälviska kvinnor lägger ner all sin tid och energi.

Allt för ikväll!

Önskar er en riktigt fin torsdag!

-Anna

Liten trädgårdsmästare skördar

Liten trädgårdsmästare bland solrosorna idag

Dagens skörd i miljövänligt transportmedel

Grönsakerna får åka en sväng i allmäningen
Samtliga foton:Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Hur har veckan börjat? Jag hoppas bra!

Jag har haft strålande hjälp i grönsakslanden idag. Lille sonen och jag har beundrat solrosorna, plockat störskärbönor, squash, purjolök och ringblommor. Efteråt tyckte han att vi skulle ta en promenad bort till vattenfallet i vår by. Självklart skulle även grönsakerna och blommorna få följa med. Så fick det bli!

Imorgon börjar inskolning på dagis. Tiden går snabbt!

Ha en fin kväll!

önskar

Anna

Ps. Solen skiner nere i södern denna måndag. Tjohoo!!!!

Ett besök på Kulturens Östarp



Baksidan av Gamlegård, Kulturens Östarp



Prunkande allmogeträdgård i gammal stil

Traditionellt stråtak

Gårdens ena gris
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej!
Hoppas ni njuter av ledig helg!
Igår hade vi goda vänner här på tea & scones. De har nyss kommit hem från en Englands resa och visade fina foton, bland annat från Sissinghurst Castles magnifika trädgård.  Efter en liten promenad genom byns allmänning gick vi in och åt en lätt middag bestående av hemmagjord pesto, tagliatelle, avacadosallad, nybakt foccacia bröd serverat med rött Mallorcinskt vin till.
Jag avslutade kvällen i soffan med lite afrikanska vyer. Även om jag sett Mitt Afrika många gånger kunde jag inte låta bli att njuta en stund av de vackra vyerna och laddade skådespelet mellan två av mina favorit skådespelare Robert Redford och Meryl Streep.

I onsdags gjorde vi en mysig eftermiddags utflykt upp på Romeleåsen och till friluftsmuséet Kulturens Östarp. Gården eller gårdarna, ägs och drivs av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige som även förvaltar fina friluftsmuséet Kulturen i Lund.

I kuperad miljö vandrade vi runt i ett traditionellt skånskt landskap. Där fanns en vattenmölla, en väderkvarn, 2 fyrlängade gårdar, typiska lantraser av kor, grisar, får och höns. Den ena fyrlängade gården, Gamlegård är öppen för allmänheten under sommartid.
Gården innehåller gamla stalldelar samt bostad, fint möblerat enligt gamla ideal. En trevlig guide, Monica,  klädd i tradionella kläder svarade hjälpsamt på allehanda frågor.
Vår favorit var den alldeles underbara allmogeträdgården på baksidan av huset. Oregelbundet formade buxbomshäckar och mängder av prunkande blommor. Dess stråtak fick mig att tänka på England.
Gården byggdes 1812 och den vitkalkade fyrlängade gården är typisk för Skånes slättbyggder, men har motsvarigheter i såväl Danmark som Nordtyskland. Innergården, skyddad av de fyra omgärdande väggarna gav skydd mots åväl blåst som objudna gäster. Gårdstypen spred sig till Halland, Småland och Blekinge och var den vanligaste gårdstypen i Skåne på 1700-talet.

Det var allt från Skåne för idag!
Önskar er en alldeles förträfflig lördag!
-Anna



Mitt Afrika

                                       Fanstastiska filmen "Mitt Afrika" med Meryl Streep och Robert Redford

Meryl Streep i rollen som Karen Blixen

Jambo!
Bara en liten påminnelse om att vackra, välspelade filmen
"Out of Africa"
med suveräna Meryl Streep och Robert Redford går på SVT 1 ikväll klockan 21.
Ser fram emot att få förflyttas till Kenya för några timmar.....!
Meryl Streeps engelsk brytning i filmen är oemotståndlig och frasen "I had a farm in Africa" för alltid förankrad i mitt minne. Det var också början på min Afrika faschination.
Trevlig fredag!
önskar
Anna

På safari i Sydafrika

Elefantmöte i Kruger National Park, Sydafrika

Noshörningar i vild lek

På safari i öppen jeep i privat gamepark strax utanför Kruger parken

100 % safaristämning i bussen!!!

Vackra vidder i Kruger parken, januari 2006

Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Hur har ni det ikväll? Här har regnet öst ner hela dagen...! Vi stack dock över sundet till vår favorit stad -Köpenhamn. Det blev lunch och en lite shopping på Illum Bolighus.

Jag hade tänkt att visa er några regndränkta foton från dagens Köpenhamn men.....

istället får ni hänga med mig på safari!

Lille sonen hittade min anteckningsbok från min första Sydafrika resa 2006, som han stolt gav till mig. Jag började läsa och tänkte att denna blöta augustikväll lämnar vi Sverige för lite safari på den heta savannen.

Jag sitter och skriver detta inlägg i vardagsrummet med mängder av levande ljus och en afrikansk skiva som jag hörde i en bar i Tanzania en kväll 1995 under mitt första möte med den afrikanska kontinenten. Bandet heter Johnny Clegg & Savuka. Ett sydafrikanskt band. En av låtarna heter "In my african dream" och är min favoritlåt. Min kärlek och faschination inför den afrikanska kontinenten och dess invånare inleddes under min månadslånga rundresa 1995 och lever vidare. Tre till besök har det blivit sedan dess och fler lär det bli i framtiden!

Häng med!

Så här skrev jag i min dagbok den 18 januari 2006:

Dag 1:

Efter en tidig uppgång rullade vi snart ut ur Johannesburg. Ett antal timmar senare nådde vi fram till Kruger National Park på em. Direkt fick vi se elefant, zebror och antiloper. Middagen intogs kring öppen eld innan vi kröp in i våra tält. Jag hade svårt att somna och vaknade kissnödig vid midnatt. Låg kvar i min sovsäck till kvart i tre då det var dags för dusch. Safari innebär tidiga morgnar och detta var inget undantag! Prick halv fem, när grindarna kring vår campingplats öppnades, gav vi oss av. Det var alldeles stjärnklart ute och endast det intensiva och trygga ljudet från syrsor hördes.

Gruppen jag reser med är trevlig även om gruppresor inte riktigt är min cup of tea. Men vad gör man inte för att få se Afrikas vilda djur?!!

Dag 2:

19 januari 2006

Vi färdas vidare mot Central Kruger medan det börjar ljusna. Det är en fantastisk, rosaskrimrande afrikansk soluppgång. Snart ser vi giraffer samt en giraffbebis. Tätt följt av gnuer, en hord bufflar, en elefant och inte minst 2 norshörningar. Frukost intas på en vacker plats ovanför en flod. Därifrån har vi utsikt över en grupp flodhästar.

Det är grymt hett idag, enligt radioprognosen kunde det bli 36 grader i Central Kruger och upp till 42 grader i Norra Kruger. Genomblöta safarideltagare. Landskapet är omväxlande och vackert. Afrika som den bild jag burit på min näthinna sedan jag såg "Mitt Afrika" med Meryl Streep första gången och lika vackert som i Östafrika. Eftermiddagen blir viltrik. Likt ett smörgåsbord radas än det ena än det andra djuret upp för oss. Elefanter, zebror, giraffer, hjortar, vårtsvin och bufflar. Dagens höjdpunkt blir em turen.

Luften darrar, vi svettas, vi har hört rykten om att lejon setts i trakten och ger oss ivriga iväg. Samtliga 16 safarideltagare är på helspänn med kameror och kikare redo. Den som ser ngt eller tror sig se ngt ropar "stop" till vår chaufför och guide, Mari-Ann.

En elefanthjord uppenbarar sig plötsligt. Vi räknar snabbt in 14, troligen är de många fler. Några små elefantungar diar. Vilket skådespel! En stund senare, när vi vänt lastbilen och är på väg tillbaka ser vi plötsligt ett lejon en bit bort. Snart ser jag ett till och till slut har vi spanat in 4 honor med 2 ungar. I samma ögonblick ser vi ett vårdsvin som obekymrat, lyckligt ovetandes vandrar rakt mot lejonflocken. För sent får han syn på det närmsta lejonet som tar upp jakten. Den rond som vi snabbt trodde att lejonet skulle ta hem slutar istället med walk over. Från lejonet. Det lilla vildsvinet hann undan, iaf den gången! Troligtvis var lejonhonon redan mätt och dessutom slö av värmen mitt på dagen.

Utan att vi märkt det, trollbundna av lejonen som vi varit, har ett oväder dragit in över savannen. Ett åskväder tornar upp sig mäktigt över den sydafrikanska himlen. Till symfoni av åska och regnsmatter rullar vi in på kvällens camping. Ikväll grillas det till middag och måltiden intas vid långbord under ett tälttak. Mysigt!

Godnatt Sydafrika! Imorgon väntar nya äventyr i en privat game park strax utanför Kruger National Park.

Det var allt jag hade att bjuda på ikväll!

Om någon har en eller flera frågor kring safaris etc är det bara att maila mig eller göra ett inlägg här på bloggen så kan jag återkomma med mer info.

Önskar er en fin fredag imorgon!

-Anna

Sunshine in my garden

Älskade solrosor i min trädgård Gula glädjespridare

Klematis i full blom

Stockrosor mot staketet vid innergården

Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hello sunshines!

Kanske inte det soligaste vädret men humöret och semester känslan är det inget fel på!!

Stort tack för de fina kommentarer som ni så generöst lämnar här på bloggen och som skänker mig så mkt glädje!

Det är härlig "girlpower", peppning, inspiration och tankar kring livet som utbyts i den härliga bloggvärlden. Kul att få vara en del av den!

Hoppas ni njuter av en skön onsdag, oavsett om ni jobbar eller är lediga.

Jag glädjs just nu över att ha ett litet hav av solrosor i landet mellan störskärbönorna och majsen. En solros har fått flytta in i vårt kök, en annan i vardagsrummet. Jag tittar på dem ofta och blir lika glad varje gång. I hård konkurrens av rosor, syréner, liljekonvaljer och pioner så är nog solrosen ändå min absoluta favorit!

Likt en trygg vän från barndomen dyker den upp varje år och sprider så mkt glädje och lycka. För några år sedan fanns det ett solrosfält i närheten av min arbetsplats, tillika där jag hade min häst installad. Under solrossäsongen åkte jag ständigt runt med en bytta vatten i bilen ifall jag skulle vilja åka förbi fältet och ta hem några skönheter. Jag älskar solrosens grova stjälkar och glada uppsyn. Att då få skåda dem i hundratals, kanske tusentals på ett fält var ren skär lycka.

Fältet försvann senare men min kärlek till solrosen består. När vi flyttade till Skåne bestämde jag att vi skulle ha vårt egna lilla solrosfält och så har det blivit.

Ett annat starkt solrosminne är när jag reste ensam genom Sydafrika med buss, från norr till söder. Jag var efter en spännande safari i Kreuger parken och några mindre roliga dagar i Johannesburg (vandrarhemmet hade dubbla staket samt vakt-jag kände mig alldeles instängd där) bestämt mig för att åka till de mäktiga Drakensbergen för några dagars vandring. När jag sitter på bussen och funderar lite över vart jag är på väg och vad som väntar, så plötsligt ser jag genom fönstret det vackraste av fält- ett gult, glimmande solrosfält! Jag hann få upp kameran och föreviga det genom bussfönstret. Jag blev genast upprymd och fick positiva vibbar. De närmsta dagarna blev också fantastiska. Träffade roliga vänner från världens alla hörn och vandrade i en fantastisk miljö. Framförallt kände jag mig fri igen, fri att kunna gå där jag ville när jag ville! Utan att konstant behöva tänka på min säkerhet.

Så dagens inlägg är en hyllning till blommornas allra härligaste och charmigaste moster-

solrosen!

Sköt om er!

-Anna

Mysig inredningsbutik i Gränna

Interiörbild från butik Von Otterska Villan i Gränna Butikens pampiga lokal

Många fina detaljer

Vackra utemöbler Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hallå!

Hoppas ni haft en fin dag!

Här har regnet fullkomligt öst ner. Nästan monsunkänsla för en stund!! Men fram emot sena eftermiddagen sprack det upp.

Ikväll blir det bara en kort hälsning för att tipsa om en fin inredningsbutik som jag besökte under Gränna visiten. Den heter Von Otterska Villan och låg på höger sida precis innan kyrkan i Gränna. Fina inredningsdetaljer, bland annat en lampskärm som gärna hade fått följa med hem om jag vetat var jag skulle ha den, samt en riktigt häftig lokal i ett mkt tjusigt hus.

Sköt om er och ha en fin tisdag kväll!

-Anna

På besök i Gränna

Vackra hus med utsikt över Vättern och Visingsö Charmig bygata

Vid torget

Underbara färgskalor

Småstadscharm i Gränna Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Ikväll kom vi hem efter en roadtrip norrut. Resan inleddes med ett stopp i fina, mysiga staden Gränna.

Alltför sällan svänger man av från E4:an men denna gång hade vi siktet inställt på Gränna. Denna lilla pärla, vackert belägen intill Vättern och med Visingsö ett stenkast ut i vattnet, är ett eldorado för alla hos som älskar gamla hus.

Vi flanerade runt en lång stund bland vackra, välbevarade trähus i smakfulla färgkombinationer. Själva huvudgatan kändes lite turistig men bara en gata upp väntade stillsamma villakvarter där det kändes som tiden stått stilla länge.

Vi besökte även en jätte fin inredningsbutik. Bilder från den följer imorgon.

Det kommer också bilder från vårt huvudresmål för resan som var mina svärföräldrars lantidyll i Östergötland. Vi har fått njuta av livet på landet fyllt av får, kossor, hästar, barnlek, god mat, ännu mera god mat, lässtunder, trevliga konversationer, sol, utflykter och tid tillsammans.

Hoppas ni haft en fin helg!

-Anna

Bokläsning pågår!

Inspirerande bokfönster i Simrishamn Foto:Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Önskar er alla en riktigt skön helg!

Här pågår bokläsning- underbart!!!

-Anna

Bokrecension av "Sarahs nyckel"

Tatiana de Rosnay Foto: Philippe Mastas

Hej vänner!

Ikväll är det dags för en bokrecension igen. Boken är skriven av duktiga författarinnan Tatiana de Rosnay, som jag recenserade i ett tidigare inlägg, gällande boken ”Bumerang”. Denna bok heter ”Sarahs nyckel” och berörde mig mkt. Precis som i tidigare bok förflyttades jag för några dygn till Frankrike. Författarinnan är en mkt säker personskildrare och målade upp en rad starka personporträtt. Sarahs nyckel har två parallellhandlingar. Den ena utspelar sig under sommaren 1942 då Paris judar kom att samlas ihop och gå ett omskakande och förkastligt öde till mötes. I boken får man följa den 10-åriga judiska flickan Sarah. När hennes familj väcks mitt i natten av fransk polis gömmer hon i hasten sin lillebror i ett hemligt utrymme och tar med sig nyckeln i fickan. Sarah tror att hon snart ska vara hemma igen och släppa ut brodern. Hon kunde då inte ana vad som väntade henne och föräldrarna. I den andra handlingen befinner vi oss i Paris år 2002. Där får man följa den amerikansk födda journalisten Julia Armond som fått till uppgift att skriva om de franska judarnas öde, Vel´d Hiv, 60 år efter att det ägt rum. Hon kommer Sarah och Sarahs familjs öde på spåren samtidigt som mycket händer i hennes eget liv. Detta är en mkt stark och gripande bok. Genom att skildra Vel´d Hiv genom 10-åriga Sarahs ögon blir händelsen så levande att läsaren varken kan blunda eller ducka för vad som ägde rum. Detta är en bladvändare och jag fullkomligt slukade boken. Nutidsskildringarna fann jag inte riktigt av samma klass som den historiska, men det är en klart läsvärd bok. Det är en bok att läsa för dess fina språk, utmejslade persongalleri och inte minst för att lära av. Att påminna oss om att vi aldrig får glömma vår historia. Jag längtar redan till nästa bok av Tatiana de Rosnay.

Boken får 4 starka teakoppar

Önskar en fin torsdag imorgon!

-Anna

ps. Boken finns filmatiserad med Kristin Scott Thomas i huvudrollen. Jag har inte sett den ännu men snart....!