Sunshine in my garden

Älskade solrosor i min trädgård Gula glädjespridare

Klematis i full blom

Stockrosor mot staketet vid innergården

Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hello sunshines!

Kanske inte det soligaste vädret men humöret och semester känslan är det inget fel på!!

Stort tack för de fina kommentarer som ni så generöst lämnar här på bloggen och som skänker mig så mkt glädje!

Det är härlig "girlpower", peppning, inspiration och tankar kring livet som utbyts i den härliga bloggvärlden. Kul att få vara en del av den!

Hoppas ni njuter av en skön onsdag, oavsett om ni jobbar eller är lediga.

Jag glädjs just nu över att ha ett litet hav av solrosor i landet mellan störskärbönorna och majsen. En solros har fått flytta in i vårt kök, en annan i vardagsrummet. Jag tittar på dem ofta och blir lika glad varje gång. I hård konkurrens av rosor, syréner, liljekonvaljer och pioner så är nog solrosen ändå min absoluta favorit!

Likt en trygg vän från barndomen dyker den upp varje år och sprider så mkt glädje och lycka. För några år sedan fanns det ett solrosfält i närheten av min arbetsplats, tillika där jag hade min häst installad. Under solrossäsongen åkte jag ständigt runt med en bytta vatten i bilen ifall jag skulle vilja åka förbi fältet och ta hem några skönheter. Jag älskar solrosens grova stjälkar och glada uppsyn. Att då få skåda dem i hundratals, kanske tusentals på ett fält var ren skär lycka.

Fältet försvann senare men min kärlek till solrosen består. När vi flyttade till Skåne bestämde jag att vi skulle ha vårt egna lilla solrosfält och så har det blivit.

Ett annat starkt solrosminne är när jag reste ensam genom Sydafrika med buss, från norr till söder. Jag var efter en spännande safari i Kreuger parken och några mindre roliga dagar i Johannesburg (vandrarhemmet hade dubbla staket samt vakt-jag kände mig alldeles instängd där) bestämt mig för att åka till de mäktiga Drakensbergen för några dagars vandring. När jag sitter på bussen och funderar lite över vart jag är på väg och vad som väntar, så plötsligt ser jag genom fönstret det vackraste av fält- ett gult, glimmande solrosfält! Jag hann få upp kameran och föreviga det genom bussfönstret. Jag blev genast upprymd och fick positiva vibbar. De närmsta dagarna blev också fantastiska. Träffade roliga vänner från världens alla hörn och vandrade i en fantastisk miljö. Framförallt kände jag mig fri igen, fri att kunna gå där jag ville när jag ville! Utan att konstant behöva tänka på min säkerhet.

Så dagens inlägg är en hyllning till blommornas allra härligaste och charmigaste moster-

solrosen!

Sköt om er!

-Anna