Att minnas Vietnam samt några karaktäristiska hattar

Foto: Andrea Fazzari/www.travelandleisure.com/

 Lånad bild från Google Pictures

Foto lånad från Greentrailtours.com.vn

Foto lånad från www.ving.se

Foto lånad från www.ving.se

Foto lånad från www.ving.se

Hej vänner!

Hoppas ni har det bra denna sista kväll i januari månad. Imorgon är vi ett steg närmare våren.

Hurra säger en vintertrött bloggerska.

Ikväll skulle jag visa er några foton jag sparat från min och kompis K:s resa genom Vietnam hösten 1998. Men det fungerade inte att ansluta scannern till min nya dator och efter många om och men gav jag upp.

Men till Vietnam ska vi denna kväll så jag har letat på några bilder på nätet som visar det jag önskar förmedla till er.

Det är november månad.

Jag är lite plus tjugo. Livet leker. Kompis K och jag luffar runt i Asien under några månader. Efter kamelridning och palatsbeundrande i Indien, vandring i ett vackert Nepal sätter vi oss på flyget igen och landar i ett fuktigt, hett och vibrerande Saigon.

På ett litet guesthouse på Bui Vien St, i en stadsdel jag sedan länge glömt namnet på, klättrar vi upp för trapporna till ett gästhus för att se om de har ett ledigt rum.

Under några dagar bor vi i ett ombonat, enkelt rum där skorna ställs utanför dörren och golvet ständigt är blankt. Vi är ute hela dagarna. Vi besöker War Remnants Museum (för en annan version av Vietnamkriget), flanerar längs boulevarder, äter vårrullar och nudlar, insuper denna stad sittandes på caféer och lägger upp vår rutt norrut.

Ngn dag senare är vi på väg i minibuss till Mekong deltat.

Som jag skrivit tidigare är mina anteckningsböcker från denna långresa borta. På ett sätt är det spännande, jag minns resan i fragment. Något jag alltid kommer tillbaka till i minnet är de ändlösa resorna i minibussar där mina långa ben aldrig fick plats, jag minns med ett leende hur jag lärde mig äta med pinnar på en strandservering på en ö i Halong Bay (innan envisades jag med att fråge efter en gaffel), jag minns hur förbluffad jag var över vietnamesernas förmåga att dra ett sträck över det som hänt i historien, jag minns de alldeles för mjuka madrasserna på hotellet vi bodde på i den underbara lilla staden Hoi An. Hur vi tvingades säga att vi nog måste byta boende på grund av ryggont och hur personalen istället lovade nya sängar till natten och bar in ännu en omgång galet mjuka madrasser.

 Jag minns hur vi satt i skenet av rislampor och grillade vår middag intill bordet på en mysig restaurang i Hoi An, samtidigt som vi diskuterade dagens beställningar hos den lokale skräddaren. Jag minns samtidigt de fina trekantiga hattarna som kvinnorna bar där de satt i skuggan av ett lila skynke på den lokala marknaden och sålde grönsaker.

Jag minns vår strandvistelse i Na Thrang, hur vi om kvällarna susade hem i fören på cykeltaxis efter att ha ätit middagar på vår favoritkrog på andra sidan stan. Hur vi anlände till det märkliga militärhotell som vi hamnat på. Rummets väggfärg flagnade och det var spartanskt inrett men det var billigt och låg ett stenkast från den fantastiska stranden.

Jag minns vår tågresa upp från Hoi An till Hanoi. Hur uttittade vi var. Folk flockades i vår kupé för att kika på de långa, vita tjejerna. Jag satte på min freestyle och drog en sarong över huvudet och somnade snart tryggt, som alltid på ett nattåg någonstans i Asien.

Jag minns hur kallt och stelt allting kändes när vi anlände till Hanoi. Vilken kontrast denna stad var till dess systerstad i söder. Lika lätt som Saigon hade varit att falla för, lika svårt var det att inledningsvis uppskatta Hanoi.

Jag minns hur vi frös på vårt hotelrum, som saknade en hel ruta i ett av fönstren. Jag minns dess ägare och portier, en vietnameisk man som ständigt satt i en fällstol i receptionen och tilltalade oss på franska.

Jag minns dess sjöar, goda matställen och Water Puppet Theatre.

Jag minns hur varje gata sålde en specifik vara. Cykel- och metallåsgatan, grönsaksgatan, korggatan etc.

Det var en bit av Vietnam sett ur mina ögon.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kram Anna

Inbjudande semesterboenden

Fantastiskt läge- http://www.petersfieldfarm.co.za/veepos.htm

Underbar veranda att läsa en bok och dricka tea på en varm eftermiddag! http://www.capestay.co.za/suikerbossie/

Pool med utsikt http://www.petersfieldfarm.co.za/dekom.htm

Fint bondkök på http://www.capestay.co.za/witklip/

Mäktiga vyer- http://www.boschkloof.com/oudeboord.html

Hus att hyra på http://www.boschkloof.com/oudeboord.html

Altan med makalös utsikt i Hout Bay http://www.capestay.co.za/blackwoodlogcabin/

Stilfullt sovrum http://www.capestay.co.za/suikerbossie/

Hej vänner!
Lördag eftermiddag, hur har ni det? Vad gör ni?
Vi har varit en sväng på Österlen och hälsat på mina föräldrar. Mysigt om än gråmulet och med isande vindar utomhus idag.
Vad passar sig då bättre än att drömma om varmare platser?!

Jag har en favoritsida som jag använt mig av vid de senaste två Sydafrikaresorna för att hitta inspiration och tips på boende. www.capestay.co.za

Igår kikade jag runt på den och hittade jätte fina boendemöjligheter i såväl Hout Bay (strax utanför Kapstaden) Stellenbosch (ett favoritställe för oss- en massa vingårdar och en söt liten stad med mysiga restauranger och bergen i bakgrunden) som på västkusten (på väg upp mot Nambia), en del vi inte besökt hittills men skulle vilja se nästa gång. Vilka boenden där finns! En bit in i landet finns en stad med det lockande namnet Citrusdal.

Jag reser genast dit i tankarna!
Trevlig lördag kväll!
Kram Anna

Ps. Jag har inte glömt bort Vietnamfotona. De kommer!!

Jorden runt i tankarna en morgon i januari

Vårkänsla i vardagsrummet

Tjusiga papegojtulpaner

Önskar dela dessa med er ikväll! Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Ikväll följer en kort hälsning. Jag är förkyld och  huvudet känns som det är kopplat på autopilot, alternativt inlindat i bomull. Inte de bästa förutsättningar för kreativt skrivande med andra ord. 
Men jag vill dela min resa till jobbet imorse med er. Häng med!

Klockan är strax efter sju. Jag dagdrömmer och lyssnar på radio samtidigt i bilen. Två favorit sysselsättningar, som dessutom går att kombinera. Jag tänker på alla de svenskar som emigrerade till Amerika men även andra länder, i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Jag tänker att jag skulle vilja resa i deras fotspår, ta del av dagböcker, insupa miljöerna de slog sig ner i, intervjua ättlingar och skriva en bok om det. Jag vet att ämnet är för brett.
När jag skriver har jag aldrig behövt jobba för att orden ska komma, snarare att lära mig att begränsa vad jag ska skriva.  När jag läste journalistik en termin på Poppius i Stockholm var jag en fena på miljöskildringar men alldeles för utsvävande i nyhetsreportage.

Just idag går tankarna till de svenskar som lockades av den brasilianska statens till synes generösa erbjudande men som möttes av något helt annat än vad de utlovats och hoppats på. Jag tänker denna morgon på den grupp av dem som fortsatte söderut och in i Argentina i hopp om en bättre framtid och framförallt överlevnad och en dräglig tillvaro för sig och de sina. Av dessa funderar jag idag just på den grupp av svenskar som kom att slå sig ner och grunda staden Oberá i provinsen Misiones, Argentina i slutet på 1800-talet. Jag drömmer om att besöka denna stad. Jag vet att det fortfarande finns andra generationens emigranter kvar men de är till åren. Jag skulle vilja sitta intill dem på en veranda och få höra om deras föreställningar om Sverige, om Sverige motsvarade deras förväntningar (ett antal av dem har besökt sina föräldrars modersland), hur livet blivit för dem i Argentina, hur de gör för att upprätthålla det svenska språket och en hel rad andra frågor. Jag skulle vilja skriva om dem och deras förfäder. Jag skulle vilja veta vad emigranterna drömde om, hur de förlikade sig med sitt nya liv och om de någonsin kände sig hemma i sitt nya land.

Jag väcks ur mina tankar av att havet som nu håller mig sällskap på ena sidan under den närmaste milen skiftar i en alldeles fantastisk silvergrå ton. En inbjudande ton av grått som jag inte visste var möjlig. Ute till havs, där hav möter himmel tonar enorma molnbankar upp sig. De liknar berg och tankarna går genast till en rad bergiga platser i världen.

Jag passerar sakta igenom ett litet samhälle intill havet. Dess brygga badar i det mest fantastiska ljus denna morgon. Jag önskar just då att jag hade min kamera med mig, men så tänker jag att jag nog inte hade kunnat göra verkligheten rättvisa. Så jag nöjer mig med att memorera bilden.
Eftersom det är jag, så letar jag självklart febrilt i mitt minne över vilken plats i världen denna vy kan likna.
Vad tror ni jag kom fram till?

Faktiskt insåg jag att denna plats är unik i sig själv. Jag slutade att leta motsvarighet utomlands. kanske kommer jag en dag säga när jag står intill en liknande brygga på en vacker plats i ett spännande land att just sådär såg det ut hemma en morgon i januari!
Kort därefter var mina tankar åter fokuserade på radion och snart var jag framme vid jobbet.

Jag önskar er en strålande torsdag imorgon full av solsken och blå himmel!
Kram Anna


Ps. Jag har tidigare tackat Anna i Norge och Anna i Västergötland för fina bloggutnämningar, nu får jag även tacka Suz i Skåne för generös utnämning! Jag är dålig på att spela enligt de regler som följer "awarden" men gör här en tolkning på dess uppmaning och vill tipsa om några bloggar som bjuder på såväl vardag som äventyr i andra delar av världen:

Christina med innehållsrik blogg om sitt liv i Kalifornien 
Tine som tar oss med till såväl sitt nya hemland Nya Zeeland som ut på afrikanska landsbygden 
Kreativa Ulrika som skaffat sig ett liv på andra sidan sundet 
Amerikanska Trina som lever den absoluta lantlivsdrömmen i vackert hem
Elin som generöst förser oss med bok- och mattips, eftertanke och klokhet men också av sitt andra hemland Nya Zeeland
Ni har väl inte heller missat Lottas roadtrips på den amerikanska östkusten?!


Reflektion:
Ja så där jätte kort blev ju inte kvällens inlägg men som sagt att skriva kort är inte riktigt min starka sida....!!!

Inbäddade i vitaste vitt

Snöns ankomst i södern-lek och skoj idag!

Frostiga glasrutor på vårt växthus

Vitt, vitt i vinterland

Växthuset i lördags

Lilleman i kul trädlek
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Så har snön anlänt till sydligaste södern!!!

Märkligt nog känns det riktigt mysigt, jag som trodde att jag längtade efter vår.

Vårt böljande åkerlandskap vilar stillsamt under ett täcke av pudervit snö.

Vackert och förstås jätte roligt för alla barn!

Efter dagis idag åkte sonen och jag och köpte hans första pulka.

Sedan blev det lek och bus ute i trädgården!

Härligt!

Inne njuter jag av en vacker bukett vita papegojtulpaner som min super snälla svägerska med familj skickat ner!

Vitt, vitt, vitt är färgen hos oss denna kväll, såväl inne som ute. Rofyllt och vackert.

Detta blir allt för ikväll men jag önskar er alla en skön måndag kväll och en fin vecka!

Kram Anna

Ps. Senare i veckan tänkte jag bjuda på några resfoton från ett land jag reste i för många år sedan. Karakteriska trekantiga hattar bärs av delar av dess befolkning. Ngn som kan gissa land??!

Att ha bokat en resa

Como sjön, Italien, båda bilderna lånade från Google Pictures

Hej vänner!

Hur har ni det på lördag eftermiddagen?

Hos oss faller snöblandat regn och blåser. Vi ser på skidskytte och har tända ljus inomhus.

Igår kväll i januarimörkret färdades vi i tankarna och med datorns hjälp till norra Italien och Como sjön. En weekendresa bokades till försommaren! Vi ska njuta av det italienska köket, göra båtturer på sjön mellan olika byar och städer, bara sitta på hotellets veranda och blicka ut över sjön med alperna i bakgrunden.  Vi flyger till Milano och ska sedan ta tåget upp till Como och vidare med buss eller båt till den ort vi ska bo i.

Spännande med nytt resmål att upptäcka!

Längtar!

Allt för idag!

Önskar er alla en härlig lördag kväll!

Kram Anna

PS. Jag tackar så mkt för de positiva responser och vänliga ord ni lämnat gällande bloggens bokrecensioner. Det både värmer och inspirerar att läsa mer och förstås recensera mer!



Ett boktips från Bokcaféet i byn

"Lämna världen" av Douglas Kennedy

Hej vänner!

Redan onsdag. Kanske man kan säga att helg finns i sikte?!

Jag förundras över hur mild denna vinter är. Jag fick nyss ett mail från några resvänner som befinner sig på en  strandort i Goa, Indien. De undrade om det är ngn snö i Sverige. Snö finns inte på min karta denna milda vinter. Här i sydligaste Skåne har vi inte fått snö en enda gång (om jag minns rätt?). Det haglade vid ett tillfälle vilket den lille och jag hoppade och skuttade förtjust i. Men mer än så, nej inte ännu!

Den senaste boken jag läst heter "Lämna världen" och är skriven av Douglas Kennedy. För mer info om honom samt en recension på en annan av hans böcker, se här.

Boken består av 470 sidor stark läsning. 

Huvudpersonen är en amerikanska vid namn Jane Howard. Hon har studerat vid Harward, givit ut en bok och undervisar i litteratur vid ett universitet. Hennes liv kretsar kring litteratur, kultur, jobbet och karriären. 

Parallellt får man följa den unga Jane som vid 13-års ålder, avskräckt från sina egna föräldrars bedrövliga äktenskap vid en middag uttalar att hon aldrig ska gifta sig och skaffa barn.

Ödet vill annorlunda. Hon träffar en man som hon oväntat och oplanerat blir med barn med. Ett högt älskat barn, dottern Emelie föds. Så här står det redan på bokens baksida;

"Vissa gåvor är bara till låns".

Jag skruvar mig besvärat vid den raden. Jag förstår vad som ska komma men hoppas in i det sista att jag ska ha misstolkat denna lilla rad bestående av 5 korta ord. 

När Janes dotter dör i en olycka går hennes värld i tusen bitar, likt ett vinglas som tappas på ett marmorgolv eller en pärla i ett pärlhalsband som krossas under en hård skosula. Tillintetgjord, spridd i så många delar att det omöjligt går att laga. Någonsin.

Jane tappar sina basala förmågor, hon kan inte sova, hon tappar aptiten, hon tappar fotfästet, kort sagt tappar hon allt en människa kan tänkas tappa.

Hon tappar lusten att leva.

Livet går inte vidare ändå, tvärtemot vad det klyschiga ordspråket brukar hävda. Inte heller läker tiden alla sår. Skildringen av hennes sammanbrott och hur hon överlever, för det är allt hon gör, är gripande. Som förälder kan man inte annat än undra hur man skulle överleva förlusten av ett barn.

Ett händelse som hon dessutom ser sig som medskyldig till.

Hon ändrar kurs i livet och författaren skildrar hennes flykt från ett liv till ett annat. Från ett land till ett annat. Hon börjar om men utan hopp om annat än att ta sig fram. En dag passerar, en vecka, en månad och till slut ett år. 

Likt den tidigare bok jag läst av Douglas Kennedy är det ett enormt driv i texten.  Boken fullkomligt slukar mig, jag läser och läser och har svårt att sluta. Den engagerar mig och jag har stundtals åsikter om huvudkaraktären som om hon existerade på riktigt. Jag retar mig på beslut hon tar, lider med henne när hon inte kan ta emot en hand som sträcks ut, förbannar henne när hon förnekar sig all form av glädje eller nekar vård hon uppenbart är i behov av. Kanske tycker jag inte att Jane övertygar rakt igenom boken. Hennes akademiska ådra förskönas stundtals i överkant, liksom hennes kulturella ådra. Jag tänker, måste hon HELA tiden lyssna på klassisk musik på radion, läsa tunga verk och känna till ALLA kända pianister.

Denna bok får 3 starka koppar tea eller 4 svaga, kan inte bestämma mig! Jag tycker inte riktigt att den är lika helgjuten som "Ett alldeles särskilt förhållande" men klart läsvärd. 

Nu ska jag kika på tv2 och Österlenska trädgårdar.

Önskar er en fin torsdag imorgon!

Kram Anna

Vårkänslor!

Vårkänsla i allmänningen

Tulpaner, levande ljus, trevligt sällskap och en kopp tea på söndagseftermiddagen- vad mer kan man önska?!

 

 

Hej vänner!

Ny vecka och måndagen går mot sitt slut. Hoppas ni alla haft en skön helg!

När jag gick genom allmänningen i lördags fick jag vårkänslor. Några snödroppar hade slagit ut, solen lyste upp och det kändes som att ngt nytt var på gång. Kanske i tidigaste laget men jag är fullkomligt nöjd om jag då och då kan få en liten dos vårkänsla!!!

Det är fortfarande mörkt om kvällarna och morgnarna när jag går våra hundpromenader. De sista dagarna har bjudit på härliga turer under stjärnhimlen om kvällarna och i månljus vissa morgnar. Jag tycker mig ana att det är lite, lite ljusare om morgnarna nu. 

Ibland kan jag längta efter att ha skog på nära håll igen men så här års när det är många hundpromenader i mörker så uppskattar jag verkligen att bo i öppet landskap. Inga skuggor från träden förmörkar vägen jag går längs, vart jag än vänder mig ser jag ljus från omgivande hus och gårdar. Likt lysande knappnålar ser jag de som ligger fjärran från min by, andra lyser inbjudande på närmre håll. Det känns tryggt.

Ikväll blir det inte längre än så här. Jag läser ännu en fängslande bok av Douglas Kennedy och har bara 100 sidor kvar. Dags att läsa vidare......!

Önskar er en alldeles strålande januarivecka!

Kram Anna

Att andas ut och sluta ögonen för en stund....

Min absoluta favoritblomma

Trädgårdens glädjespridare nummer 1!

Gul skönhet

Liten älskling bland solrosorna

Mitt egna lilla solrosfält Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Hur har er torsdag varit? Helg i sikte!

Jag har känt mig trött i 2 dagar. Funderade på vad jag skulle blogga om ikväll. Inspirationen var inte på topp. Istället en känsla av att behöva komma på ngt, snarare än känslan av att vad kul att få blogga.

Men innan jag började skriva kvällens inlägg så kikade jag in hos en annan bloggvän. 

Tack Lotta, ditt blogginlägg fick mig att tänka på att bloggandet inte får bli ännu ett måste på den långa lista som fyller ens vardag av bör och ska. 

Så istället för att lägga tid och energi på att pressa fram ngt när nu hjärnan går på lågvarv och jag helst bara ville lägga upp fötterna på soffan och försvinna in i min underbara bok , så slöt jag ögonen för ett ögonblick, tog ett djupt andetag och landade i tankarna på en favoritplats.

Mitt lilla men ack så älskade solrosfält.

 Med slutna ögon ser jag denna vackra, inte den bildskönaste kanske, men med sin enkelhet, varma färg och anspråkslöshet, fantastiska blomma.

Solros, sunflower, ett älskat namn på en älskad blomma. För vad saknar jag inte mest just nu. Jo just solljus, värmande solstrålar på ryggen en sommardag, morgonens första solstrålar som lyser in i huset en tidig, tidig sommarmorgon. Och så förstås, dessa ståtliga, glädjespridare!

Så mitt i denna gula färgparad lämnar jag er för ikväll och försvinner in i böckernas förtrollade värld!

Jag önskar er alla en avkopplande, skön helg utan måsten och bör men full av små stunder av glädje och ro!

Kram Anna

Ps. Tack snälla, fina bloggvännerna Anna i Norge och Anna i Västergötland för de fina bloggutnämningarna jag fick av er! Jag blev jätte glad! Jag återkommer med tips på lite andra favoritbloggar!

Drömreskalendern 2012 del 2

Juli: Lata semesterdagar hemma på sydkusten

 

Augusti: En tripp till vackra Gotland

September: Paris i högform

Oktober: Franska toner på Korsika

November: Vi korsar Atlanten för Florida

December: Omtumlande, spännande Indien

Hej vänner!

Hur har ni det?

Jag har återigen konstaterat att en hel vinter hemma i Sverige inte är min "cup of tea". Jag längtar efter sand mellan tårna, måltider utomhus i skuggan, ljumma sommarvindar, salta bad och bokläsande under en palm. Sandlekar med sonen, soluppgångar och solnedgångar.... Vore det inte för jobb och en så kallad vardag skulle jag genast hoppa på ett flyg med familjen söderut.

Istället drömmer jag om resor, planerar framtida resor, gläds med andra som är ute och reser och ja, lusläser resartiklarna i helgtidningen. I helgen var det ett suveränt resereportage i SvD från mysiga, lyxiga bergbyar ovan Rio de Janeiro bestående av schysta boenden, kanon restauranger och goda viner. Nästan så jag ville boka en resa till Rio...! Inspirerande var det hur som helst!

Ikväll bjuder jag på min drömreskalender för 2012 del 2:

Juli: 

Sommaren tillbringar jag allra helst hemma på sydkusten. Jag njuter av rosor, färska grönsaker från vårt land, strandstunder nere vid havet, grillmiddagar med vänner och helt enkelt sommar hemma på Bokcaféet i byn.

Augusti:

I slutet av sommaren skulle jag bra gärna återse Gotland igen. Vår vistelse där förra sommaren gav mersmak. Nu skulle jag vilja återvända och se det i sensommarskrud. Denna gång skulle det bli en tur upp till fascinerande Fårö. En och annan crepes lär det bli och förstås strosande i Visbys trånga gränder.

September:

Min absoluta favorittid för ett besök i den franska huvudstaden måste bli september. 

2010 hade vi en alldeles fantastisk långhelg där med vår då 11-månaders lille kille. Parisborna var avslappnade och nöjda efter att just ha kommit tillbaka till sin stad efter semestrar. Termometern visade på en 24 grader, vi njöt av luncher på uteserveringar, middagar i picknick form i Luxenburgträdgården och vin, baguette och ost på balkongen på kvällarna sedan den lille somnat.

Det gör jag gärna om i september igen!

Oktober:

I höstas såg jag ett tv-program som tog mig med till några sockersöta, stilfulla byar på ön Korsika. Jag bestämde mig direkt- denna franska pärla ute i Medelhavet bara måste vi besöka vid tillfälle. Mallorca brukar vara underbart vädermässigt så här års och jag misstänker att det gäller Korsika också.

November:

Många resor har jag gjort ut i världen men hittills har aldrig USA varit resmålet. 2012 är det dags! Vi styr kosan ner till barnvänliga Florida för lättsamt semesterliv. Fun, sun and sealife lär vänta!!

December:

Jag älskar Indien. Så är det bara! Mellan varven får jag riktig Indien-abstinens. Jag längtar då efter myller, färgprakt, dofter, värme, tokiga händelser, tågresor genom böljande landskap, spännande möten, organiserat kaos men kanske mest den livsglädje jag upplever hos dess befolkning. Att se det fantastiska i det lilla. Att sola på stranden i Goa, glida fram i en husbåt på the backwaters i Kerala, citypuls i Bombay eller palats och kamelsafaris i Rajasthan. 

Allt för ikväll kära ni!
Önskar er en fin tisdag kväll!

Här ska läsas bok nu! Min nuvarande bok är lång!!!!

Kram Anna

Samtliga foton förutom Korsika och Florida är mina egna. Dessa två är lånade från Google Pictures

Ett dygn i Köpenhamn

Utsikt från altanen över Köpenhamns inlopp

Gammalt magasin

Vårt rum på Scandic Front, Köpenhamn

Vackra färger i Köpenhamn i januari

Vackra husfasader i Nyhavn

Milda färger i januarisolen

Gammal klenod på en sidogata till Ströget

Vackra rosor utanför Magasin De Nord imorse

Charmiga Köpenhamn Samtliga foton: Bokcaféet i byn

 

Hej vänner!

Hoppas ni njuter av en skön helg!

Vi kom hem idag efter ett härligt dygn i Danmarks charmiga huvudstad

Köpenhamn.

Igår for vi över Öresundsbron i strålande solsken. Vilket ljus och vilket skönt avbrott från allt det gråa och stormiga som vi upplevt under de senaste veckorna.

Checkade in på perfekt beläget hotell nere vid vattnet en stenkast från Nyhavn.

Det första vi gjorde var att gå ut på den fina altanen och beundra utsikten över Köpenhamns inlopp.

Shopping, lunch på stan, fika därefter och ett stopp på en lekplats följde innan vi var åter på hotellet.

Solen hade då gått ner och hela himlen var målad i ett fantastiskt, lilafärgat sken.

Vattnet utanför speglade sig i himlens färg och infartskanalen till Köpenhamn vackrare än jag någonsin sett den.

Snart tändes stjärnhimlen över Köpenhamn och vi beställde middag av roomservice. Det är ngt vi upptäckt sedan vi blev småbarnsföräldrar. Suveränt, den lille kan leka och "gå ifrån bordet", när han vill och vi kan fortfarande njuta av en god middag.

Imorse vaknade vi till regn och rusk. En god hotellfrukost intogs innan vi gjorde en sista runda på stan innan hemresa. Rosor och wienerbröd inhandlades.

Jag längtar redan tillbaka, nästa gång möter vi våren i Köpenhamn. Då får det bli en sväng till botaniska trädgården!

Önskar er en skön söndag imorgon!

Kram Anna

"Lila hibiskus" -en läsupplevelse

Boken "Lila Hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie

Hej vänner!

Hur har ni det? Blåsigt?

Hos oss stormar det för fullt. Det är en annorlunda vinter i år!

Jag har klivit in i bokläsarlandet och stortrivs! Den senaste boken jag slukat är vackra "Lila hibiskus" av den nigerianskfödda författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie. Hon har även skrivit suveräna "En halv gul sol" som jag recenserade här. 

"Lila hibiskus" bjöd mig på en fantastisk läsarresa under nyårshelgen. För några dagar förflyttades jag till ett land jag inte läst mkt om eller från innan, -Nigeria. 

Jag kunde känna den stundtals tryckande hettan, svettpärlorna som samlades på karaktärernas pannor, lyckan för barnen när regnet slutligen föll, en fukt som tog över i takt med att ösregnet fortsatte att falla. Doften från en blomma jag inte visste fanns-lila hibuskus.

Lila hibiskus utspelar sig i en välbärgad katolsk familj i Nigeria.

Bokomslagets baksida uppger följande;

"Eugene Achike är en god man.

Han skänker pengar till välgörenhet.

Genom sin tidning bekämpar han korruption och förtryck.

Och han misshandlar sin fru och slår sina barn".

Redan från första sidan förstår man att den unga tonårsflickan Kambili och hennes bror Jaja växer upp i en dysfunktionell familj som till ytan ger sken av att vara den perfekta familjen.

I boken invaggas läsaren i ett lugnt tempo, likt jag finner den afrikanska livsrytmen, som tycks flyta fram utan den stress som ofta präglar det västerländska samhället.

Kanske är det just det som får mig att abrupt rycka till när det första slaget faller i boken. 

Chimamanda Ngozi Adichie beskriver de båda syskonens vardag likt ett spindelnät bestående av en rad trådar som utgör olika mönster men som fortfarande hör ihop och utgör en helhet. Hennes personporträtt är väl utmejslade och jag vill lära känna den unga Kambili änmer. Hon porträtterar den misshandlande fadern på ett briljant och tankeväckande sätt. Han är inte bara en våldsutövare och ett monster, han är också en man som anonymt skänker pengar till välbehövande,  skickar fattiga barn till skola, äger en tidning som står emot stadsmaktens påtryckningar om censur och som bryr sig om sina barn. Frågor dyker upp i mitt huvud, vad ska man tycka om en sådan person? Kan hans andra sida förmildra den mörkare sidan, förtryckaren och våldsmannen. Knappast, men det gör storyn än mer tankesvärd. 

Syskonen har en underbar, stark och slagkraftig förebild i sin faster. En rakryggad, universitetslärare som sätter stopp för sin misshandlande broder genom att låta barnen komma och bo hos sig.  Skildringarna från hennes trånga lägenhet i universitetsstaden är såväl livsbejakande som hoppingivande.  Det är där de lär sig att skratta och att livet kan bestå av glädje.

I boken står att läsa; 

"I faster Ifeomas hem hördes alltid skratt och oavsett varifrån skratten kom, studsade de mot alla väggar i alla rum".

Miljöskildringarna är vackra och detaljerade utan att någonsin bli för mycket. De är så levande att jag känner dofterna av de prunkande blommorna i trädgårdarna och smakerna från frukten som är så färsk att den dryper, ända från Nigeria och hem till min läshörna. 

Ett smakprov;
"Jag var glad över att vakna, glad att se morgonen strömma in genom fönstret i apelsingula, skimrade remsor".

Blir det vackrare än så?!

Jag kommer inte skriva mer nu utan hoppas att ni också får ta del av denna läsupplevelse!

"Lila Hibiskus" får 5 starka teakoppar. Bättre än så här blir det inte.

Trevlig tisdagkväll!

Kram Anna

Dröm reskalandern för 2012 del 1

Januari: Boulders Beach, Kapstaden, Sydafrika

Februari: Öliv på Ko Phan Ngan, Thailand

Mars: Grönska på Mallorca i mars

April: Lyxliv på Hotel Oberoi, Hurghada, Egypten

Maj: Båtturer på Como sjön, Italien

Juni: En långhelg i England med siktet inställt på den vita trädgården på Sissinghurst Castle

Nyårsafton inleddes med glögg i växthuset Vissa bilder av Bokcaféet i byn, andra lånade på Google Pictures

 

 

Hej vänner!
Hoppas ni fått en god start på det nya året!

Hur firade ni nyårsafton? I sus och dus eller i lugn och ro?

Vi hade goda grannar på middag. Kvällen inleddes i växthuset med glögg. Mannen hade satt ut marschaller genom trädgården samt snickrat en ljuskrona i trä som hängde uppe i taket och sken vackert. Lägg till fårskinn, kandelaber och pepparkakor så får ni hela bilden. Mysigt var det!

Ikväll får ni ta del av min drömreskalender för 2012!!! Iaf den första halvan av den.

Jag drömmer och planerar resor i mitt huvud nästan konstant för närvarande. Jag tror mörkret är en bidragande faktor, kan man annat än längta efter solljus, vackra vyer och lite äventyr?!

Idag har jag bokat en vårresa till min favorit ö-Mallorca. Flygbiljetterna hade gått ner totalt 1400 kr från dagen före. Är det möjligt?! Dessutom var det direktflyg med SAS.

Vi längtar!!!

Januari:

Jag älskar Kapstaden med omnejd, som ni redan vet, och kan inte tänka mig ett vackrare resmål än Kapstaden i januari. Vindarna fläktar skönt, naturen är underskön, stränderna kritvita, vinerna och maten suverän, människorna trevliga och boendena super mysiga. Lägg till endast en timmes tidsomställning och nattflyg från London så passar det även småbarnsfamiljen.

Februari:

I slutet av 90-talet och början av 2000-talet reste jag ett antal gånger till vackra Thailand och dess övärld i södern. En ö jag inte utforskat ännu är Ko Phan Ngan så årets februariresa skulle jag styra dit. Inte för några full moon parties skull utan för skönt strandliv i en enkel bungalow belägen i en sluttning ovan stranden. Blommorna prunkar runt omkring och måltiderna får det att vattnas i våra munnar. Vi avslutar med att ta nattåg upp till Bangkok för lite shopping och citypuls innan hemresa.

Mars:

I mars möter jag helst våren på Mallorca. Solen värmer oss försiktigt och ömt. Ön börjar vakna upp efter sin årliga vinter törnrosasömn.  Borden står åter ute på serveringarna och vi beställer ostbaguetter och färskpressad juice. Ön är grönskande och oemotståndligt vacker så här års. 

April:

Skulle jag få resa i april skulle jag satsa på en påskvecka på flotta Oberoi hotell, Hurghada, Egypten. Medeltemperaturen är behaglig såväl i hav som på land så här års. Vi lämnar knappt hotellet utan äter gott och plaskar i poolen på hotellet.

Maj:

Majresan går till en ny plats för mig; Como sjön, Italien. En långhelg vid denna vackra plats skulle vara den perfekta inledningen på den stundande sommaren.

Juni:

Jag har länge drömt om att få uppleva engelska trädgårdar när de är som fagrast. En långhelg i juni skulle jag hoppa på planet från Malmö till London och hyra bil och fara ut på landsbygden. Huvudmålet skulle vara den vita trädgården på Sissinghurst Castle.

Vart skulle ni fara om ni fick välja fritt och vilken månad på året skulle det vara?

Klockan är mkt, allt för ikväll!!!

Kram Anna