Båttur på Keralas backwaters, Indien

Ringlande kanaler i Keralas sk "Backwaters"

Längs strandkanten pågår bylivet

Vackra husbåtar att göra övernattningsturer med

Lummigt, fuktigt och fantastiskt grönskande.
Samtliga foton är lånade från olika resebyråer via Googlebilder och är tagna i
the Backwaters, Kerala, Indien

Hej vänner!
Hoppas helgen börjat bra och att ni får en skön fredag kväll!
Tack för er fina respons på föregående inlägg! 
Jag bjuder på ännu ett Indien inlägg ikväll då det är lite gråmulet här och lätt för mig att i tankarna flytta mig tillbaka till den härliga delstaten Kerala och ett område som kallas
"the Backwaters".
Det består av ett stort insjösystem bestående av laguner, sjöar och inte minst kanaler i alla dess storlekar. Det fascinerande är att folk bor bland kanalerna och när man färdas där passerar man byar, snabbköp och människor i kanoter på väg för att uträtta sina dagliga göromål. Tidigare utgjorde kanalerna Keralas huvudsakliga transportväg.

En februaridag 2002 är det så dags för mig och min brittiska kompis Claire, som jag lärde känna i Kerala och reste en tid med, att kasta loss på en flodtur i the Backwaters. Så här skrev jag då:

Det första vi fick höra var att vi skulle bli tvungna att byta husbåt efter 24-timmar. Det var bara att acceptera. Likt 2 prinsessor gick vi husesyn ombord. Sovrum med 2 fönster och tillhörande badrum med dusch och toalett, en liten sidbalkong ut över vattnet med 2 rottingstolar, en matsal med ett stort fat färska frukter, 2 roddare och en egen kock.

Vid 13-tiden la vi till och en helt sagolik lunch dukades upp. Bästa måltiden i Indien hittills. På eftermiddagen satt vi framme i fören och såg solen sakta sänka sig över kokospalmer och risfält. Fullt av träkanoter med folk på väg hem efter en dags arbete pa fälten. Vi ankrar för natten mitt ute i en sjö och efter solen gått ned tänds fotogenlamporna ombord. Med mörkret kommer insekterna. Räddningen blir mitt myggnat som vi med hjälp av klädnypor riggar över oss och bordet. En komplett "Out of Africa a la Karen Blixen"-upplevelse. När kocken och den ena roddaren får syn på oss sittandes under nätet ser de aningen förbryllade ut. "What you doing madam?", säger den ena och kan knappt hålla sig för skratt.

Ännu en fantastisk måltid dukas upp och vi konstaterar att man skulle kunna resa till Indien endast för matens skull. Vår kock ombord växer en dryg decimeter på höjden av alla lovord han får. "Best chef in India", utbrister Claire. "Best chef in the world", tillägger jag. Han skrattar och får fram; "best chef on the planet". Roddaren kan inte mkt engelska men han skrattar han också. Det är alldeles stjärnklart och månen lyser upp sjön, här och där lyser en lykta från något fjärranliggande hus.

Nästa morgon, efter en fantastisk frukost, färdas vi tillbaka till Allepei för att byta till en annan båt. Det är nu allt börjar gå snett. Hade vi haft en kristallkula och kunnat se hur dagen skulle arta sig hade vi klivit av nu. Men det visste vi ej, vi var ännu lyckligt ovetande om vad som väntade oss.

Efter en timmes väntan dyker den nya båten upp. En riktig b-upplaga, smutsig och med en badrumsdörr man omöjligt kan stänga. Efter en timmes färd pa vattnet stannar vi för lunch. Vi har hittills färdats samma väg som dagen före och vi försoker nu förklara att vi skulle vilja se ngt nytt idag.

Efter 1 h stopp börjar vi undra om det inte snart är dags att kasta loss. Luften står stilla och jag känner mig som ett popcorn i en mikrovågsugn på högsta effekt. Utanför har några småpojkar oavbrutet ropat "hello, one pen!", i 15 minuter. Vi börjar bli otåliga och det är nu olidligt varmt. Börjar undra var besättningen tagit vägen, det är knäpptyst bak i båten. Jag får nog och går dit för att leta rätt på dem. I ena sovrummet finner jag kocken som halvnaken ligger och snarkar med den stora magen i vädret. Även roddarna sover. Jag låtsas att jag inte sett dem och kliver ut i korridoren och ropar "hello". Den ena roddaren masar sig upp och frågar vad som står på. Jag meddelar att vi önskar fara vidare då vi denna dag mest tillbringat all tid antingen på landbacken eller på en fortöjd båt. "You wanna go?, When?" "Now", utbrister jag.

Även en diplomat har en gräns för hur länge tålamodet räcker, denna påverkas starkt av att luften står stilla och hjärnkontoret hotar med strejk. Han föreslår att vi åker vidare vid 3. En kvart senare kastar vi loss. Underkasta aldrig en uppretad svenska!!!

Efter en stund kommer den ena roddaren fram och säger att de tänker gå för motor en stund och ber oss att inte skvallra for chefen. Vi har inget emot det. De har en underlig roteknik och fipplar med bamburören, vi rör oss knappt framat och blir ideligen förbi paddlade av de andra husbåtarna.

Så småningom lyckas de manövrera in på en mindre kanal. Fantastiskt vackert, vi andas ut en stund och njuter. Men säg den lycka som varar för evigt?! 5 minuter senare sprider sig en rök över båten. Vi kollar runt omkring oss, för att se var det brinner. Inser snart att röken kommer ifrån vår båt. Vi lokaliserar den till köket, kocken måste ha brännt vid något. Strax därefter lägger de till igen. Nu försöker de kräva oss på pengar för bensin. Inte en chans. Nar vi så skall kasta loss, kommer den ena roddaren åt fören med bamburöret och den faller av. Kocken kommer till hans undsättning och de försöker frenetiskt att fiska upp den. En kvart senare har de fått upp den på däck. Resan kan gå vidare.

Vi går för motor en stund. Nu kravlar sig kocken fram till främre delen av båten och sätter sig vid "ratten". Vi är tydligen i hans hemkvarter och han vill uppenbart imponera på släkt och vänner. Han gapar och skriker till varenda kotte som befinner sig på eller intill kanalen.
Ytterligare ett stopp, nu skall fören lagas. Nar de väl lyckats laga den bestämmer de sig för att ta rökpaus. Efter pausen stänger de fönstren på båten. Vi frågar varför och allt kocken får fram är "problems". Vi börjar ana varför när vi ser den ena roddaren vinka frenetiskt åt alla båtar vi möter att hålla åt sidan. Ngt verkar vara fel på styrningen.

Kocken har under tiden lagt beslag på bästa platsen på båten och ligger nu där och jäser i kvällssolen. Vi är trötta men ända vid gott humor, situationen är närmast komisk och vi sitter mest och undrar vad som skall handa härnäst. Det är som att befinna sig på en båt där John Cleese alias Basil fran Fawlty Towers är kapten, Manuel från Barcelona är andre styrman och Mr Bean kock.

När vi vid 18-tiden  siktade piren trodde vi att inget mer kunde gå snett. Vi andades ut aningen för tidigt. De glömde att stänga ett fönster när vi skulle lägga till. Jag såg att den skulle komma att ta i en kokospalm och varskodde kocken. Innan han äntligen reagerade var det för sent. Med ett brak klämdes fönstret fast. Med nöd och näppe fick han loss det och försökte åter att sätta upp det. Fönstret gav dock vika och hängde nu på tre kvart. Vi kunde knappt hålla oss för skratt längre. Vi blev inte särskilt förvänade när de misslyckades med att lägga till och därefter inte kunde hitta landgången. Vi fick slänga över våra ryggsäckar och hoppa iland. Det var en dag vi sent skall glömma men vad vi främst kommer att minnas är de första fantastiska 24 timmarna ombord på den första båten.

Så här i efterhand har jag helt glömt den andra dagen och minns istället den vackra miljön, byliven som pågick alldeles intill kanalerna, den goda maten och den häftiga känslan av att sakta, sakta färdas på vattnet. Väl tillbaka på vårt mysiga guesthouse Sona berättade vi om vår upplevelse för husets son. Han skrattade gott och uppgav att det finns många skojare bland arrangörerna av båtturer. Vårt misstag var att vi bokade båtturen redan från Varkala Beach, anledningen till att vi gjorde det var att det var högsäsong för båtturerna och vi inte ville bli utan båt utan komma iväg redan dag 2. Bäst är att först åka ut till the Backwaters och där gå runt bland båtarrangörerna och se på plats vilken båt de erbjuder.
Man lär så länge man lever, inte sant?!

Trevlig helg!
önskar
Anna