Välkommen in för bok- eller restips!



söndag 30 september 2012

Vinprovning och bad på Mallorca

På vindlande bergsvägar på Mallorca

Mäktig ingång på Santa Catarina vingård, Andratx, Mallorca

Dags för vinprovning

Lycklig vinprovare och Mallorcafantast!

Värdefulla druvor på Santa Catarina

Pojkarna på väg för ett sista bad på denna resa

Bukten i Camp de Mar en solig fredag eftermiddag i september

Viken vid orten Camp de Mar, Mallorca
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
En söndagshälsning från ett soligt Skåne.
Igår kväll, några timmar försenade, kom vi hem från Mallorca.
Det var med visst vemod vi åkte därifrån, vi hade lätt kunnat spendera ytterligare en vecka på ön.
Men vi har börjat planera för kommande resa dit:-)
Hoppas ni haft en skön helg och njuter ledig söndag!

Sista dagen på Mallorca, i fredags, bjöd på blandad väderlek. Inte helt ovanligt på denna bergiga, kuperade och gröna ö. Morgonens strandstund bjöd på ett hastigt uppkommet regn- och åskväder och det var bara att packa ihop strandleksakerna och åka hem.
Vi hann knappt hem innan solen sprack upp och åskmolnen skingrade sig.
Efter lunch och siesta gav vi oss av på utflykt med siktet inställt på mannens och mitt absoluta favoritställe- vingården Santa Catarina, vackert belägen ovanför staden Andratx.
Vi älskar småvägar och det finns det gott om på Mallorca.
Vid Peguera svängde vi av från motorvägen och åkte på slingrande vägar upp till byn El Capdellá.
Mäktiga berg, olivlundar, mandelträd, betande får, kyrkor, bycaféer, trånga gator.
Efter Capdellá tog serpentinvägarna vid. Sakta, sakta förflyttade vi oss västerut med vidunderlig utsikt över dalen, bergen och i fjärran, havet.
När vägen planar ut dyker så skylten upp om "bodega".
Strax därefter kör vi upp för backen till Santa Catarina.

Gårdsplanen skuggas av ett stort, vackert vårtträd.
Intill pågår produktionen av vin.
Ett annat par sitter i skuggan och provar sig igenom gårdens viner. För övrigt är det tomt och fridfullt.
Vi slår oss ner med utsikt över vinodlingarna.
Deras muscat älskar vi och behöver inte prova. Istället satsar vi på ett nytt cabernet sauvignon samt en chardonnay. Båda två alldeles utsökta.
Så sitter vi åter där i solsken, med ett glas vitt att prova. Det är alldeles, alldeles stilla.
Solen värmer skönt, i fjärran hör jag mitt favorit ljud, bjällror från betande får.
Vi är på vår favorit plats.
Lycka!

En stund senare kånkar vi på en låda vin till bilen och beger oss nedåt Andratx till. Nya serpentinvägar och en vidunderlig utsikt över Andratxdalen. Sonen hade utlovats ett sista bad i havet och då morgonens dopp uteblev styr vi kosan mot Port Andratx. En liten felkörning och vi missar avfarten.
Ödet tar oss istället till badorten Camp de Mar, snäppet längre österut, i riktning mot Palma.
Solen värmer, sonen skuttar lyckligt ner för alla trappstegen till havet.
Vi badar och badar och badar. Kanske njuter vi lite extra då det hällregnade mesta delen av gårdagen och då det är resans sista bad.
Först vid halv sex åker vi hemåt.
Ett stopp på lokala supermercadan och sedan väntar avslutningsmiddag med mina föräldrar ute på altanen.
Mallorca, underbara ö, vi längtar reda tillbaka!

Fler inlägg kommer att komma under nästa vecka. Inte minst från vår mysiga övernattningsutflykt till Sollér.

Jag vill passa på att tacka för de fina kommentarer jag fick på föregående inlägg. Som de värmer!

Önskar er alla en fin kommande vecka!
Kram Anna

tisdag 25 september 2012

Att vakna på Mallorca

Att få vakna långsamt på Mallorca

Sköna korgstolar att inleda dagen i. Frukost utomhus, förstås!

Mallorquinsk färgprakt i trädgården

Morgonens första solstrålar når palmerna

Söndag morgon på lokala stranden

Morgondopp i september
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
En varm, Medelhavshälsning till er alla från Mallorca!
Häromdagen gick det inte att bifoga foton men vid ett nytt försök idag så fungerade det plötsligt.
Så här kommer en liten hälsning till er alla.
Hoppas ni haft en skön helg!

Att vakna på Mallorca
Mallorca i september.
Det mörknar vid 20 och ljusnar först efter 7 på morgonen.
Sonen somnar vid 20 och vaknar strax efter 6. Vi sover med öppet fönster och öppen balkong dörr om nätterna. Täcken är överflödiga, ett tomt påslakan räcker.

Det är första morgonen på denna övistelse.
Lilleman kommer över till vårt rum och vill inleda morgonen på balkongen.
Vi smiter ut och står i mörkret och lyssnar efter tecken på att morgonen gryr.
Det är alldeles vindstilla ute.
Så hör vi det, ljuden vi längtar efter.
Tuppen som gal från "fincan" på andra sidan golfbanan och bjällrorna från fåren som betar under olivträden på storbondens mark.
Lugnet inombords som infinner sig.
Lyckan över att vara här igen och att få dela denna enkla men magiska stund med sonen.
Ljuset som sakta, sakta anländer. Mörkret som långsamt drar sig tillbaka.
Doften av pinjeträd.

Vi smiter ner på nedervåningen och sonen hinner se ett avsnitt av Fåret Shaun medan frukostbestyren tar vid. Min pappa som pressar färsk apelsinjuice åt oss alla, tea och kaffe sätts på, kuddar och dynar läggs ut i korgstolarna, äggkokning, brödrostning.
Att äta frukost utomhus. Att äta alla måltider utomhus.
Att se solens första strålar nå palmerna.

Att ta ett morgondopp och stolt se sonen sprattla runt som en fisk med sina armpuffar på.
Att tidigt anlända till stranden en söndag.
Denna dag när mallorquinerna också styr kosan mot stranden och språken blandas mellan handdukar och sandslott.
Att ta det där första doppet  i havet. Att blunda och undra om detta är på riktigt.
Om havet kan vara så varmt i september när höstvindarna även nått Skåne.
Att inse att det är på riktigt. Att le och kliva upp ur vattnet och soltorka på stranden.

Önskar er alla en fin tisdag kväll! Här väntar fisk ikväll.
Imorgon ska vi på övernattningsutflykt på en annan del av ön!
Kram Anna

fredag 21 september 2012

Island in the sun

Apelsinlundar kring Sóller

Strandliv

Byliv i Galilea, Mallorca
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Fredag och helgen ett stenkast bort.
Veckans restips går förstås till Mallorca!
Hemma hos oss packas det...!
Nu längtar vi efter färskpressad apelsinjuice, ostbaguette, strandliv och mysiga byar att flanera runt i. Nya vingårdar att besöka och gamla favoriter står på listan. En massa glass är beställt av sonen och bokläsning i skuggan väntar.

Den som önskar resa dit sätter enkelt ihop sin egen resa. Flyget hittar man till exempel på www.reseguiden.se eller www.resfeber.se eller direkt hos flygbolagen; www.sas.se, www.norwegian.se, www.ryanair.se 
Boka i god tid för de lägsta priserna. Reser man med kort varsel kan en sista minuten med charter vara ett alternativ.
Stort urval av hotell hittar man på www.booking.com. Inte minst ett stort urval av lanthotel. Vill man inte boka på stor sajt kan man sedan googla för att hitta respektive hotells hemsida och boka därifrån. Jag återkommer i senare inlägg med ett urval "fincas".

Jag önskar er en riktigt skön helg!
Kram Anna

onsdag 19 september 2012

Septembermorgon på innergården

Innergården hemma imorse

Ett hav av rosor

Rosenlycka i morgonsolen
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Hoppas ni haft en bra onsdag!
Här i södern vaknade vi till strålande sol, svalare luft och höstfeeling.
Sonen och jag stannade upp i morgonbestyren när vi plötsligt upptäckte hur rosorna utanför fönstren lystes upp av de första solstrålarna som nådde innergården.
Vackert!
 
Här har vi tagit fram kläder och strykjärn ikväll. Till helgen bär det av söderöver till vår favorit ö.
Mallorca.
Som vi längtar!
 
Önskar er en fin torsdag imorgon!
Kram Anna

söndag 16 september 2012

"Hem till gården" i Skåne

"Roadtrip i vår bakficka"

Betande får i böljande landskap

Vackra, ulliga får längs kringelkrokvägar


Tjusigt får

Vår egen Golden kille spanar på fåren

"Hem till gården" på svenska
Samtliga foton ovan: Bokcaféet i byn

 Sällskaplig get
Foto: Anna-Britta Ståhl, SvD

Blommehöna på Skansen
Foto: Karin Berndt

Vackra gutefår
Foto:Föreningen Gutefåret

Hej vänner!
Hoppas ni haft en skön helg!
Här har vi haft loppis i vår by idag.
Kanske inte strålande försäljning men trevligt!

Efteråt gick jag en lång, skön promenad med hunden.
Många av fälten har ännu inte plöjts utan gyllengula stubbåkrar inbjuder till promenader med nya vyer över vårt kuperade landskap.

Igår skulle vi haft dagiskompis med familj här på äppelkaka men kompisen var sjuk så istället for vi på en högst lokal liten roadtrip.
Vårt hemlandskap är väldigt kuperat och består av hav, ängar, ändlösa jordbruksfält, små byar, kullar och "countrylanes".
Dessa små vägar som får mig att förflytta mig till den engelska landsbygden.
På ett ställe parkerade vi bilen och gick upp på en höjd med fantastisk utsikt ut över nejden, en fårhage och i fjärran- havet.
Vi beundrade de vackra, ulliga fåren som till synes fridfullt tillbringar sina dagar betandes gräs.

Ibland längtar jag efter att fylla våra gamla uthus med djur. Förr i världen bodde här en smed som intill smedjan tog emot nejdens hästar för skoning. Vägg i vägg med smedjan bodde två kossor och i ett bås intill (dörren finns kvar), grisarna.

Jag kan drömma om några sällskapliga getter, kanske gutefår och inte minst höns.
Men det finns ett hinder. Vi älskar att resa och det går inte ihop med ett fullt stall.
Men drömma kan man alltid och vem vet en dag kanske min reslust avtar?!
Då blir det gutefår, getter och höns hemma hos oss!

Jag önskar er en fin start på kommande vecka!
Kram Anna

fredag 14 september 2012

Palatsvistelse i Rajasthan, Indien

Stilfullt boende i Naila Bagh Palace, Jaipur, Rajastan, Indien



Indiskt palatsboende, rum kostar från 400 kr och upp till 1000 kr natten på
Naila Bagh Palace, Jaipur


Shapura House Hotel, Jaipur

Vindarnas palats, även kallat rosa palatset i den rosa staden Jaipur

Hej vänner!
Hoppas helgen börjat bra!
Hos oss blåser det och regnar ikväll. Men inte påverkar det
helgkänslan!!

Helgens restips går till det kryddiga, omtumlande landet österut
Indien!

1998 reste jag första gången runt i Indien.
Min kompis K och jag landade i ett myllrande Mumbai (Bombay) och bestämde oss kvickt för att röra oss vidare. Vi gick till den stora tågstationen med våra ryggsäckar, fick tag på en fantastiskt serviceinriktad stationspersonal (det finns det gott om i Indien)  och lämnade vårt öde eller fortsatta resrutt i hans händer. Vi sa att  antingen ville vi åka söderut till Goa eller norrut till Rajasthan. Det viktigaste var att vi kunde åka omedelbart.
Än idag kan jag blicka tillbaka på vår obestämda resrutt med ett leende.
Allt vi visste var att en månad senare ville vi ha förflyttat oss upp till Nepal.

Lika mycket ler jag över hur lite vi då visste om det indiska tågsystemet.
Några timmar sedan bar det av norrut. Det hade funnits platser på ett tåg som skulle en bit av vägen norrut. Träbritsar och ingen AC. Vi hade bestämt oss för att inte inleda resan med att bli magsjuka. Så troget käkade vi bananer och kex under det första eller de första dygnen.
 Stora familjer packar upp sin medhavda färdkost sedan mörkret sänkt sig, rykade hett, sött chaitea säljs i tåggången,
nya bekantskaper görs medan tåget rytmiskt tuffar ut genom Mumbais ändlösa förorter.
Ett ständigt sorl, glädje och förväntan i luften.

Mitt i natten skulle vi byta tåg, bara att kränga på sig ryggsäckarna, kryssa mellan alla människor som låg på britsarna eller på golvet.
I Indien är ett tåg aldrig fullt förrän det är överfullt.
Leta rätt på nästa tåg. Nya ansikten, nya träbritsar.
Att färdas, att svettas, att andas det stora äventyret. Att sova en stund och sedan vakna upp i en annan delstat i en annan del av Indien.
Deltaten med det exotiskt klingande namnet
Rajasthan.
Öken, palats, kameler och dammiga vägar.
Jag älskade det. Och avskydde det.
Indien är så intensivt, så levande, så omtumlande, så fattigt, så rikt, så andligt, så färgsprakande, så dammigt..
Så mycket av allt. Så fjärran från lagom. Så trollbindande, ofattbart och så fängslande.

Så är det att resa i Indien. 22 år gamla hade vi dålig koll på klädkoden. Shorts var ingen smart idé. Inte kortärmat heller. Det lärde vi oss efter hand.
Att resa är att lära.

Efter kamelsafari i Jaisalmer, beläget västerut i Tharöknen, på gränsen mot Pakistan, och efter att ha skådat den dammiga blå staden Jodphur, hamnade vi så i den intensiva palatsstaden Jaipur.
Även kallad den rosa staden. Och precis som Jodphur på avstånd lyste i blått var detta den rosastaden med stort R.

Efter några veckors äventyr i Indien blev Jaipurs trafikkaos, envetna försäljare och hetta för mycket för oss och vi tillbringade eftermiddagarna i trädgården till det charmiga budget palats vi checkat in på. Bokläsning, dagboksskrivande och smältande av allt vi upplevt. Samt planering framåt. Härnäst väntade en ny deltstat - Uttar Pradesh.
Men dit får ni följa med en annan gång.

Ikväll stannar vi i Jaipur, äter en kryddig, billig och fantastiskt god måltid.
Somnar tidigt och i gryningen tar vi oss till Vindarnas palats för att se de första magiska solstrålarna träffa dess rosa hud.
Idag ser min resbudget lite annorlunda ut och skulle Jaipur åter stå på agendan skulle jag prova något av ställena ovan.

Jag önskar er alla en riktigt skön helg!
Här väntar fika med äppelpaj imorgon och loppis på söndag.
Skånehelg helt enkelt!
Kram Anna

tisdag 11 september 2012

Bokrecension av fängslande "Morgon i Jenin"

Boken "Morgon i Jenin"

Författarinnan Susan Abulhawa

Hej vänner!
Hoppas ni haft en bra tisdag!
Ikväll är det bokrecensions dags och jag kör igång direkt!
 
Författarinnan:
Susan Abulhawa föddes i Kuwait 1970 av palestinska föräldrar på flykt från Israel efter sexdagarskriget 1967.
Som tonåring flyttade hon till USA där hon tog examen i biomedicin. Hon var därefter verksam som forskare och fristående konsult." Morgon i Jenin" är hennes debutroman.
 
 
Om boken:
"Morgon i Jenin" är så berörande och omtumlande att jag knappt har landat, ett dygn efter att jag läste ut den. Den är ett litet mästerverk, en skildring av händelser värda att påminnas om, som bemöter en konflikt så djup att fårorna i jorden inte räcker till för att skildra den.
 
I boken får man följa en palistinsk familjs levandsöde från det att de lever ett liv i sina förfäders fotspår, där de försörjer sig på oliv- och fikonodlingar i den vackert belägna lilla byn Ein Hod till att deras mark och hem ockuperas av Israel 1948 och deras liv förflyttas till ett flyktingläger i staden Jenin. Bokens huvudkaraktär, Amal, föds 1955 i flyktinglägret och har aldrig upplevt familjens hemby.
 
Aldrig har jag upplevt ett flyktingläger på insidan som i denna bok. Det unika är dess skildring över tid. Att det finns människor som i generationer blir kvar i flyktingläger. Barn som uppfostras i dessa bristfälliga miljöer. Som växer upp, gifter sig och föder egna barn på den plats som man trodde skulle vara en tillfällighet. En olycklig hållplats innan man skulle få återvända hem till sina byar igen.
Så här skildrar hon lägret på sid 340;
"Jenin hade på sista tiden förekommit på nyheterna;"Terrorns näste." "Grogrund för terrorister.""Terrorhärden."
Det var ett resligare Jenin än det jag lämnat nästan trettio år tidigare. Skjul byggt på skjul. Av sten istället för lera. "Vertikal tillväxt" är den tekniska termen. Två och en halv kvadratkilometer FN-mark där fyrtiofemtusen invånare, fyra generationer av flyktingar, levde, hopträngda på höjden."
 
Som om inte detta skulle vara nog präglas vardagen av osäkerhet och våld. En konstant rädsla.
Krig kommer och går, släktingar och vänner dödas, söner hämtas eller försvinner, torteras och donderas. Vissa återvänder, andra inte. Martyrskap växer fram som enda utvägen.
 
Amal blir i ung ålder föräldralös och på grund av sitt läshuvud erbjuds hon så småningom ett stipendium till Amerika. Hon kommer från en kultur där familjen och traditionen är allt. Plötsligt är hon ensam i en kultur som ter sig så ofattbart annorlunda. Hon inrättar sig aldrig riktigt i det amerikanska samhället utan tycks leva ett tämligen isolerat liv med sin dotter i ett land där hon tycker människor är rädda för allt trots att det i henne ögon inte finns något att vara rädd för.
Så här skriver författarinnan på sid 289;
"Jag var en lågmäld kvinna med få vänner. Jag var Amy. Ett namn som förlorat sin betydelse. Amal, lång eller kort vokal, tömt på hopp. Endast det praktiska språket kunde ta sig förbi klumpen i min strupe som bildats där av en kärlek som dröjer sig kvar i de sotiga resterna av en historia som nästan var. Och vilka ord kan rädda en framtid som berövats sin tid?
Mitt liv luktade aska och jag levde i den eviga tystnaden hos en sång utan röst. I min bitterhet och fruktan kände jag mig så ensam som ensamheten vågar vara."
 
Susan Abulhawa skildrar historien ur sitt palestinska perspektiv, förstås. Israelerna är de skyldiga och palistinerna dess offer. Men skildringen blir inte rakt igenom svart eller vit. Hon väver också in djupa vänskapsband mellan israeler och palestinier och visar på hoppet om en fredlig lösning på en blodig och långvarig konflikt. Nya vänskaps- och släktband som sträcker sig över religion och nationsgränser. Vänskaper som blomstrar och blomstrade långt innan krigen ägt rum och långt efter röken lagt sig.
 
Vad jag också tar med mig är den rika kultur hon beskriver, trots att  livet utspelar sig i ett smutsigt flyktingläger. Hur annorlunda deras språk verkar brukas mot vårt, till synes så poetiskt och rikt. Så målande och snirkligt. Jag tar med mig de fantastiska måltiderna som kvinnorna lyckas uppbringa i de enkla köken. Hur kärleken hittar även till de mörkaste av platser och tänder sitt ljus över de som träffats. Jag tar med mig den obeskrivliga känslan av att som mor inte veta vad som hänt ditt barn, eller att veta och nästan gå itu av vetskapen av hur ditt barn dött. Jag tar också med mig meningslösheten i allt våld som brukas och hur världen ibland väljer att se åt ett annat håll
. Men jag tar också med mig glädjen och livskraften över att en kväll sitta på skjulets tak och blicka ut över en stjärnhimmel som inte tillhör någon. Eller som tillhör alla.
 
5 starka teakoppar får denna bok.
 
Godnatt från ett bokhörn av Skåne till er, oavsett var i världen ni håller hus!
Kram Anna


söndag 9 september 2012

Att njuta helg hemma i vår by

Lilleman redo för äppelträdsplantering

Förmiddagsfika i växthuset

Skördetider

Bönor och luktärtor. Vad mer kan man önska?!

Stolt trädklättare idag

Stockrostider i Skåne
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Först av allt, stort tack för all härlig respons på USA-inlägget!
Vi kan nog fylla hela bed & breakfast stället i Maine:-)
 
Jag hoppas ni haft en skön helg!
I södern har vi ännu en gång skämts bort med sol och värme.
Vi har tillbringat helgen hemma i vår by.
Hyrfilm i fredags kväll (underbara brittiska Hotell Marigold som utspelar sig i fantastiska Rajasthan, Indien och med suveräna Judie Dench i huvudrollen).
Eftermiddagsfika med grannar igår,
trädgårdsfix, hundpromenader, lässtunder, tända ljus,
skratt och bus med glad son,
skörda grönsaker,
förmiddagsfika i växthuset,
lunch med andra grannar på deras soliga terass idag,
ännu mera trädsgårdsarbete- inte minst 2 nya äppelträd som nu är i jorden!
Teastunder och scones till lördagsfrukosten.
Helg är bäst!
 Jag har sagt det förr men så är det bara.
 
Önskar er en strålande start på kommande vecka!
22 grader väntas här  imorgon.
 
Kram Anna


fredag 7 september 2012

En helg på bed & breakfast i Maine, USA

Vad sägs om en helg här?! Se http://www.anneswhitecolumns.com

Pampigt och inbjudande på Anne´s White Columns Inn, Maine; USA

Vacker interiör på bed & breakfast stället

Veranda att drömma om. En helg här. Ja tack!
Samtliga foton lånade från Anne´s White Columns Inn, Bar Harbor, Mount Desert Island, Maine

Hej vänner!
Helgen är här!
Tjohoo!!!!

Veckans restips går till USA och ett alldeles underbart bed & breakfast vid namn
Anne´s White Columns Inn
Gigantiska vita pelare, tjusig träpanel, inbjudande verandor som gjorda för långa teastunder med en god bok en stillsam söndag eftermiddag, vackra fönsterluckor och elegant inredning.
Blommiga sovrum och frukost på morgonen tillagad  av husets fru.

Stället är beläget på Mount Desert Island i delstaten Maine, USA.
Cirka 5 timmars körväg längs kusten nordost om Boston.
Ja, vad säger ni. Följer ni med?!

Trevlig helg!
önskar Anna

 Ps. Rum från 75 US-dollar natten och uppåt....!

torsdag 6 september 2012

Bröllopsdag!

Nej, det är inte vi på bilden.
Bilden är lånad från www.googlepictures.com

Hej vänner!
Hoppas ni mår bra.
Här hos oss firar vi 4-årig bröllopsdag idag!!!
 
Mannen kom hem ikväll med underbar italiensk mat från Vespa i Lund.
Som vi ätit alla tre vid vackert dukat bord!
 
Idag blickar vi bakåt med glädje och tacksamhet till den fina bröllopsdag vi fick med familj och vänner på Österlen. Vigsel i Vackra Vitaby kyrka och bröllopsfest på underbara Karlaby Kro.
 
Önskar er alla en underbar fredag och start på helgen imorgon!
Kram Anna
 
 

tisdag 4 september 2012

Den blomstertid......vi har!

Roshälsning från Skåne till er!

Rosexplosion på innergården

Lavendelbukett

Älskad Iceberg, ny för i sommar i vår trädgård
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Hoppas ni haft en bra dag!
Jag vill passa på att välkomna nytillkomna besökare.
Så roligt att ni hittat hit!

Hemma hos oss känns det som det blommar mer än någonsin.
Uppe i kökslandet blommar luktärtor i överflöd.
Underbart!
Nya buketter får följa med in dagligen.
Vilken lycka!

På innergården "tokblommar" just nu vår älskade rosa rosenbuske av okänd sort.
På en annan vägg blommar sammetsröda Ingrid Bergman mer än vanligt. Intill blommar en liten honungsros och på dess andra sida håller en underbar annan röd sort på att slå ut. På andra sidan ytterdörren skämmer vår nysatta Iceberg bort oss med mängder av vackra vita rosor.
I mitten på innergården står en rundel fylld av lavendel.
Magnifikt!

Det blir ett kort inlägg ikväll för jag har åter hamnat i ett "bokläsarflow".
Jag läser just nu den djupt gripande boken "Morgon i Jenin" och jag vill åter i tankarna färdas till Palestina. Året är 1967 och förödelsen är närmast ofattbar. Olivlundarna, rosträdgårdarna och bylivet har sedan några år tillbaka ersatts av israelisk ockupation, flyktingläger, smuts, damm, granatsplitter och apati. Djupt rörande är ordet.
Nu läser jag vidare.......

Önskar er en fin kväll!
Kram Anna