Vindarnas palats, även kallat rosa palatset i den rosa staden Jaipur
Hej vänner!
Hoppas helgen börjat bra!
Hos oss blåser det och regnar ikväll. Men inte påverkar det
helgkänslan!!
Helgens restips går till det kryddiga, omtumlande landet österut
Indien!
1998 reste jag första gången runt i Indien.
Min kompis K och jag landade i ett myllrande Mumbai (Bombay) och bestämde oss kvickt för att röra oss vidare. Vi gick till den stora tågstationen med våra ryggsäckar, fick tag på en fantastiskt serviceinriktad stationspersonal (det finns det gott om i Indien) och lämnade vårt öde eller fortsatta resrutt i hans händer. Vi sa att antingen ville vi åka söderut till Goa eller norrut till Rajasthan. Det viktigaste var att vi kunde åka omedelbart.
Än idag kan jag blicka tillbaka på vår obestämda resrutt med ett leende.
Allt vi visste var att en månad senare ville vi ha förflyttat oss upp till Nepal.
Lika mycket ler jag över hur lite vi då visste om det indiska tågsystemet.
Några timmar sedan bar det av norrut. Det hade funnits platser på ett tåg som skulle en bit av vägen norrut. Träbritsar och ingen AC. Vi hade bestämt oss för att inte inleda resan med att bli magsjuka. Så troget käkade vi bananer och kex under det första eller de första dygnen.
Stora familjer packar upp sin medhavda färdkost sedan mörkret sänkt sig, rykade hett, sött chaitea säljs i tåggången,
nya bekantskaper görs medan tåget rytmiskt tuffar ut genom Mumbais ändlösa förorter.
Ett ständigt sorl, glädje och förväntan i luften.
Mitt i natten skulle vi byta tåg, bara att kränga på sig ryggsäckarna, kryssa mellan alla människor som låg på britsarna eller på golvet.
I Indien är ett tåg aldrig fullt förrän det är överfullt.
Leta rätt på nästa tåg. Nya ansikten, nya träbritsar.
Att färdas, att svettas, att andas det stora äventyret. Att sova en stund och sedan vakna upp i en annan delstat i en annan del av Indien.
Deltaten med det exotiskt klingande namnet
Rajasthan.
Öken, palats, kameler och dammiga vägar.
Jag älskade det. Och avskydde det.
Indien är så intensivt, så levande, så omtumlande, så fattigt, så rikt, så andligt, så färgsprakande, så dammigt..
Så mycket av allt. Så fjärran från lagom. Så trollbindande, ofattbart och så fängslande.
Så är det att resa i Indien. 22 år gamla hade vi dålig koll på klädkoden. Shorts var ingen smart idé. Inte kortärmat heller. Det lärde vi oss efter hand.
Att resa är att lära.
Efter kamelsafari i Jaisalmer, beläget västerut i Tharöknen, på gränsen mot Pakistan, och efter att ha skådat den dammiga blå staden Jodphur, hamnade vi så i den intensiva palatsstaden Jaipur.
Även kallad den rosa staden. Och precis som Jodphur på avstånd lyste i blått var detta den rosastaden med stort R.
Efter några veckors äventyr i Indien blev Jaipurs trafikkaos, envetna försäljare och hetta för mycket för oss och vi tillbringade eftermiddagarna i trädgården till det charmiga budget palats vi checkat in på. Bokläsning, dagboksskrivande och smältande av allt vi upplevt. Samt planering framåt. Härnäst väntade en ny deltstat - Uttar Pradesh.
Men dit får ni följa med en annan gång.
Ikväll stannar vi i Jaipur, äter en kryddig, billig och fantastiskt god måltid.
Somnar tidigt och i gryningen tar vi oss till Vindarnas palats för att se de första magiska solstrålarna träffa dess rosa hud.
Idag ser min resbudget lite annorlunda ut och skulle Jaipur åter stå på agendan skulle jag prova något av ställena ovan.
Jag önskar er alla en riktigt skön helg!
Här väntar fika med äppelpaj imorgon och loppis på söndag.
Skånehelg helt enkelt!
Kram Anna |
Vet inte om det har kommit fram tidigare...I love your blog!!!
SvaraRaderaPå sistone har tiden varit knapp men när jag kommer hit igen är det om hela min resemapp behöver fyllas på och det gjorde den med råge.
Vi har ju varit en stor familj och såna här resor har gått bort pga att det blir för dyrt men nu när vi börjar bli mindre och mindre som bor hemma så ska den där resan göras!!!
Kram ANna och tack för denna inspirationen!
Efter min resa till Nepal förra året kan jag så lätt leva mig in i det du beskriver och jag får ett enormt sug igen. Till exakt det du beskriver! Allt.
SvaraRaderaJag tycker ni var modiga Anna som reste så långt när ni var 22. Jag älskar att resa, det har alltid varit en del av mitt liv. Asien blev en sen bekantskap. Total förälskelse!
Varm kram och tack för den här vackra reseberättelsen
Lotta