Välkommen in för bok- eller restips!



lördag 19 november 2016

Älskad.Saknad.


God morgon vänner!
Hoppas ni haft en fin vecka!
Dagens inlägg är till minne av vår älskade golden kille B.

Han insjuknade plötsligt för en vecka sedan och i torsdags fick vi svaret att han hade en tumör samt blödningar i magsäcken. Vår fine kille finns inte längre hos oss.
Det är ofattbart tomt här hemma utan vår alltid glada, ivriga och sällskapliga vän.
Många tårar som rinner och samtal om döden med hans mini hussar.

Vi har många glada stunder att minnas och se tillbaka på.
Allt från vårt första möte med en JÄTTE glad, ganska hoppig 1-åring som fick flytta in hos oss bara några veckor efter att mannen och jag flyttat ner till Skåne, till barnens ankomster som han som en äkta golden välkomnat helhjärtat. Ju större flock desto bättre.
Jag minns alla våra utflykter till skogen med hund och barn.
Havsbad, bad i bäcken, bad i det mesta. 
B älskade vatten, allt utom organiserade bad med schampo.
Han var en människohund, kom inte så bra överens med andra hundar men desto bättre med barn.

Tack B för all glädje, villkorslös kärlek och all obotlig optimism du bjudit på under dina år med oss.
Du är älskad och oändligt saknad.

Jag önskar er alla en fin, fridfull helg!
Kram Anna 

söndag 23 oktober 2016

Höstdag i Skåne







Samtliga foton: Bokcafeet i byn
Hej vänner!
Hoppas ni njutit av en skön helg.
Dagens väderprognos sa regn men vädergudarna ville något annat. När vi i morse anlände till det vackra naturområdet vid Snogeholms sjön, visade sig snart solen.
Vi fick en underbar förmiddag bland vackra löv, spegelblank sjö, fågelliv och spralliga barn.
Hemma igen har vi  planerat tulpanlökar och fikat med grannar.
Detta var också helgen då vår äldsta pojke fyllde 7. Stort!

Önskar er alla en fin start på kommande vecka!
Kram Anna 

torsdag 13 oktober 2016

It´s a mans world






Hej vänner!
Hoppas ni haft en bra vecka, helgen är snart här.
Skönt!
Här väntar familjeliv varvat med en utflykt till den danska huvudstaden.

Ja så var alla nobelprisvinnare utsedda.
Samtliga män.
Grattis alla enastående män, ni förtjänar säkert ert pris.
Fast jag undrar om det verkligen inte finns några lika enastående kvinnor som kunde fått
priset?
Inte en endaste? 
Inte i kemi, fysik, ekonomi, litteratur, medicin...
Nej, tydlligen inte.
För egen del kan jag leva med det.
Men jag tycker att det är sorgligt vad det sänder för signalen till våra unga flickor och pojkar.
Att pojkar kan bättre än flickor.
I alla fall så värdesätts deras prestation högre, i de stora sammanhangen.
Undrar om det får fler tjejer att vilja läsa naturvetenskap....
I år kommer jag hoppa över att titta på Nobelfesten. 

Bob Dylan får litteraturpriset, en aning svårsmält.
Jag tror jag tar och glömmer detta år och börjar läsa en ny bok av Joyce Carol Oates istället.
Imorgon är en annan dag...

Kram Anna

söndag 9 oktober 2016

Boktips i höstmörkret

Hej vänner!
Hoppas ni njuter skön helg.
Hemma hos oss pågår bygge, tillbygge. Ja eller vidarebygge. Vagnslidret och trädgårdsförrådet som för övrigt sitter ihop med bostadsdelen, ska inredas till ett vardagsrum med kakelugn och pardörrar ut mot trädgården. Vi har målat fönster och dörrar för fullt för imorgon ska de sättas in. 

Så har jag för 5 minuter sedan läst ut ännu en suverän bok av Fredrik Backman;
Björnstad.

Av samma författare har jag tidigare läst och fallit handlöst för "Min mormor hälsar och säger förlåt" och "Britt-Marie var här". Båda rekommenderas varmt!

Björnstad inleds på följande sätt:
"Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring upp ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.
Det här är historierna om hur vi hamnade där."

Med de orden inleds en bok om hockey och hockeykultur i allmänhet och om den lilla och stora människan i synnerhet. Under läsningens gång påminns jag, likt i hans tidigare böcker, att den till synes lilla människan oftast är den stora människan. Om det vackra i livet och det riktigt fula.
Boken utspelar sig i orten Björnstad, platsen som gud glömde.
En ort med 9 månaders vinter, en nedåtgående fabrik och en hockeyklubb.
Ortens nav och kring vilken allt kretsar.

Backman skildrar människorna som bara han kan, naket och nära, ärligt och utan floskler. Efter bara några sidor är jag fast, jag vaknar närmast i Björnstad på morgonen och fryser på kvällen då jag tillbringat så många timmar på hockeyrinken och i de djupa, mörka skogarna.
Läsaren förflyttas till omklädningsrummet för traktens unga hockeyhjältar, Björnstads enda hopp, vilka tonåringar kan hantera det?
Puckar som slår i sargen, kränkningar och hierarki pojkarna emellan.
Vuxna som inte beter sig som vuxna borde.
Barn som bär på saker de inte borde behöva bära på.
En händelse som förändrar orten för alltid.
Tillbakablickar i tiden som skänker förståelse för hur saker blir som de blir.
Mod. Tillit. Svek.
Och framförallt som i alla Backmans böcker, en massa vänskap, kärlek och rättvisa som skipas.
Kanske inte i den form man trott, men rättvisa.
I den värld vi lever i idag är det en ynnest att få läsa om hans tro på den lilla, goda människan och hans förmåga att skildra varför folk blir som dom blir. Varför en grupp blir som den blir, varför en del väljer att tiga och varför någon annan väljer att tala, fast priset är högt. Väldigt högt.

Björnstad får 5 teakoppar och jag kan knappt vänta på en uppföljare.

Önskar er alla en fin kommande vecka!
Kram Anna
 


måndag 26 september 2016

Bokmässan tur & retur

Möte med suveräne Fredrik Backman vid signering på bokmässan

Kokböcker i mängder

Intervju med författarna Anna Sundberg & Jesper Huor kring boken "Älskade terrorist"



Första dagens bokskörd

Fridfull hotellfrukost, god uppladdning för dag 2

Morgonpromenad genom Göteborgs trädgårdsförening

Intervju med Ebba Bratt Wikström

Caféet i trädgårdsföreningen, tack för denna gång bokmässan och Göteborg Samtliga foton: Bokcaféet i byn 
Hej vänner!
Hoppas ni haft en skön helg!
Jag har tillbringat helgen i böckernas fantastiska värld-
närmare bestämt på Bokmässan i Göteborg.
Två alldeles underbara dagar fyllda av föredrag, bokbläddrande, bokinköp, samtal och signeringar med författare (inte minst trevliga Fredrik Backman som författat två av mina favoriter, "Mormor hälsar och säger förlåt" och "Britt-Marie var här" ).
Tågresan upp till Göteborg plöjde jag suveräna tidningen Vi Läser.
Sedan följde 2 dagar då jag andades böcker mixat med lite trädgårdsinspiration i Göteborgs fantastiska trädgårdsförening. Vilka växthus!  
Även om mässan är väldigt välbesökt (läs fullpackad lördag eftermiddag) så fanns det så mkt läsglädje, förväntan, gemenskap och välvilja i luften. Underbart!
Strax före stängning på söndag kvällen och den första timman på söndagen var guldstunder. 
Funderar ni på att besöka bokmässan, åk nästa år!

 Önskar er alla en fin vecka!
Ännu en sommardag i september här i södern.
Kram Anna 

tisdag 20 september 2016

En upp och nedvänd värld




Hej vänner!
Inläggen duggar inte precis tätt här på bloggen.
Det är barnen och böckerna som får all vaken tid istället.
Ett ganska självklart val när tiden inte räcker till till precis allt man skulle vilja göra.
Men ikväll vill jag skriva några rader.

Jag lyssnar mkt på radio. Idag tror jag att jag fått en överdos av nyheter.
Hur mycket elände tål vi att ta in?
Får det oss att agera eller resignera?
Eller kanske både och? Eller olika svar olika dagar.

Jag hör på P1 idag att en svårt Parkinson sjuk kvinna troligen inte kommer att få stanna i Sverige då ngn ny paragraf visst dykt upp som nu ska gälla. Hon har inga nära släktingar i Afghanistan.
Jag förstår inte hur ngn rimligen skulle kunna tänka än mindre bestämma att denna äldre dam inte ska få stanna hos sin son här i Sverige. 

Mina pojkar skuttar iväg till skolbuss respektive skjutsas till dagis. På den underbara förskola yngsta sonen har turen att gå på ska de idag koka äppelmos, göra äppelringar och äta spagetti bolognese.

När jag sätter mig i bilen efter dagislämning rapporteras det om att Aleppo bombats eller beskjutits. Ngt gräsligt ord på b var det hur som helst. I Aleppo bor det barn. Hur kan ngn regim eller människa välja att bomba dem eller ngn över huvudtaget?
Hjälpen som var på väg till dessa utsatta människor har också utsatts för ngt på b, bomb eller beskjutning. Hur kan ngn skada dem som är på väg till undsättning med nödproviant?
Vi pratar inte teveapparater, wokpannor eller smågodis.
Vi pratar nödproviant för att människor i nöd ska överleva.

Jag inleder dagen med en stunds jobba hemma framför datorn innan jag far på möten.
Vår vovve ligger ute på innergården och njuter av höstsolen.
Jag kikar ut genom fönstret och ser en vacker småfågel sitta på vårt staket.
Sedan kör jag mellan fälten bort till dagens första möte.
Det är magiskt vackert ute.

Samtidigt tänker jag på gårdagens radioinslag från New York. 60 miljoner människor är just nu på flykt. 30 (!) miljoner av dem är barn.
Min hjärna kan inte ta in det. Hur är det möjligt?
Med allt överflöd vi lever i. Det rapporteras om att viljan att hjälpa till kanske inte är högst.
Hur är det möjligt?
Råder det verkligen sådan brist på inlevelseförmåga?
Har ordet solidaritet ramlat ur ordboken och empatin slängts bort?

Sträcker sig vi-känslan inte längre än den egna bygatan?
Tror vi att det aldrig någonsin kommer vara vi som guppar, eller ja snarare sjunker på Medelhavet i en bristfällig skorv. Ja, tänk er Östersjön om det underlättar för inlevelseförmågan.
Nej, vi har fullt upp med att bevaka våra gränser (läs Öresundsbron).

Samtidigt skördar vi majs, morötter och squash tillsammans med barnen. Söndagscyklar i bokskogen och äter frukt på en filt i en träddunge.
I Aleppo är det nog slut på mat i familjens skafferi, har ni vatten kvar? Jag undrar.

I Danmark har man kommit på att man nog inte längre har plats för kvotflyktingar.
Menar de allvar?
Vet de inte vilka som kommer som kvotflyktingar?
Särskilt utsatta grupper, så som barn och kvinnor och vissa utsatta etniska grupper.
Jag trodde inte ett civilserat land kunde komma på tanken att avsäga sig det uppdraget.
Men det kunde Danmark.

Ute doftar det av sensommar. Innergården fullkomligt baxnar av rosor.

Det är en orättvis värld vi lever i.
Det är en stundtals galen värld vi lever i.
Vi borde kunna göra så mkt mer för våra medmänniskor.
Du, jag och alla andra.

Kram Anna

lördag 3 september 2016

Sensommar, solrosor, familjeliv och utflykter!

Trolleholm

Omgivningar kring Vegeholm slott

Solrosor i trädgården

Nyhavn, Köpenhamn

G på Legoland

Sensommar i trädgården

Skördetider hemma i trädgården

Bus hemma i trädgården idag med O



Sensommarblomning på innergården Samtliga foton: Bokcafeet i byn
Hej vänner!
En sensommarhälsning från vårt Skåne!
Redan september. 
Vi blickar tacksamma tillbaka på en sommar som bjudit på allt vi kunnat hoppas på.
Många soliga stunder, en massa tid med barnen, odlingar som förser oss med savoykål, squash, rödbetor, gurka, tomater, mangold och majs.
Bär och frukt i mängder.
Cykeltur på Ven med vänner, fikastunder och middagar med familj och vänner, senast en magisk fredagskväll på Österlen med grillning ute i den varma augustikvällen.
En minnesvärd dag med amerikanska släktingar på besök i Köpenhamn,
pojkarnas första besök på Legoland, slottsturer, hemmastunder, inte minst i vår älskade trädgård,
simtur i Sövde sjön. Teakvällar inomhus sedan mörkret börjat återvända.
Bokläsning. En massa bra läsning. Bokcirkelträff i sensommarkväll.
Sommar. 
Ledighet. 
Svårslaget.
 
 Önskar er alla en riktigt skön söndag imorgon!
Kram Anna