Välkommen in för bok- eller restips!



torsdag 30 oktober 2014

Bokläsning när den är som allra bäst


Att läsa.
Att fångas in och uppslukas av en boks magiska värld.
Att för en stund eller några dagar eller kanske några veckor,
flytta in i någon annans vardag.
Att få leva med bokens karaktärer.
Att få nya tankar, nya synsätt presenterade för sig.
Att utmana sig själv och sin föreställningsvärld

Jag har en god vän som älskar böcker lika mycket som jag.
Hon har en hel vägg med bokskåp hemma hos sig.
Bakom dess glasdörrar väntar en hel värld läsaren.
För mig är dessa bokskåp att likställa med Louvren, the National Gallery eller varför inte Egyptens pyramider.
En sann skatt finns bakom dessa glasdörrar.
S hade tidigare nämnt en kanadensisk författare som hon tyckte mycket om men det var först nu som jag stod med boken i min hand. The Book.
Unless av Carol Shields.


Bokens huvudkaraktär är en kvinna i 40-års åldern, Rita Winters. Hon bor i ett stort hus någon timme utanför Toronto tillsammans med sin man samt tre tonårsdöttrar. Hon är författare och översättare.
Hennes liv har hittills varit gott, utan större missöden eller olycka.
Men så en dag får familjen reda på att äldsta dottern, Norah, har hoppat av från universitetet och sitter numera i en gatkorsning i Toronto med en skylt som det står "Goodness" på. Hon tigger pengar och sover på ett härbärge. 
Som över en natt ändras allt i Retas värld. Det är här bokens storhet framträder enligt mig.
Med knivskarp skärpa förmedlar Carol Shields hur hela Ritas tillvaro kastas om.
Samtidigt som Rita försöker fortsätta sitt liv, inte minst för de två andra döttrarnas skull, så genomsyras varje vaken stund av dottern Norah och tankarna på henne.
Detta är så smärtsamt men samtidigt så  galet snyggt skrivet och välformulerat.
Som mamma har jag själv tänkt tanken några gånger hur man skulle kunna fortsätta finna glädje i livet, komma upp på morgonen och fortsätta andas om man förlorar ett barn.

I Ritas fall hittar hon bara en ventil, och det är när hon flyr in i skrivandets värld och för en stund lever genom sin boks karaktärer.All annan vaken tid liksom levs genom ett filter vävt av vetskapen av att hon förlorat sitt ena barn. Carol Shields beskriver Ritas möten med väninnorna i bokklubben genom hur de förhåller sig till Norahs förändring. En tår rinner när Carol  Shields beskriver hur Ritas andra döttrar undviker konfrontation med sin mamma trots att de kanske bär på ett behov av att revoltera men avstår för inte går det att åsamka mamman mer smärta. Skildringen av farmoderns förändrade middagsmönster hos familjen är briljant, likaså när Rita är på en bröllopsfest för en god vän och nästan för ett ögonblick känner lycka, men bara nästan. Rita frågar sig i nästa andetag hur hon skulle kunna dela brudparets och de övriga gästernas lycka när hon vet att hennes barn sitter ensam i ett gatuhörn i Toronto.

Efter dotterns oförklarliga förändring söker Rita efter svar på vad som kan ha hänt. Hon skriver brev, en del som hon postar, andra som aldrig når sin tilltänkte mottagare. Inte sällan riktar sig breven till manliga författare eller journalister. Personer som betraktas som ansedda men där Rita i sin analys finner tankar eller påståenden som tycks stärka den patriarkala samhällssynen. 
Hela boken är en process, en reaktion på dotterns tillbakadragande.
Jag avslöjar inte hur boken slutar men rekommenderar den varmt.
Den är detta års största läsupplevelse för mig. 
Språket är briljant och jag rekommenderar er att läsa den på originalspråket engelska. 
Den får 5 starka teakoppar.

Om författarinnan:
 Carol Shields föddes i Amerika 1935, träffade sin make i Skottland och gemensamt bosatte de sig sedan i Kanada. Tillsammans fick de 4 döttrar och en son. Ena dottern är författarinna och heter Anne Giardini.
Tyvärr avled Carol Shields i bröstcancer 2003, så fler böcker än de hon redan givit ut kommer aldrig. Jag har just lånat "Stendagböckerna" av henne som jag ska prova läsa på svenska. 

 Önskar er alla en trevlig fredag och helg!
Kram Anna

söndag 26 oktober 2014

Att mötas av en varm, mjuk mule




En kopia av min gamla ponny

Samtliga foton: Lånade från Pinterest, av vissa foton framgår fotografens namn
Hej vänner!
Hur har helgen varit?
Hoppas bra!
Vi har haft en mysig helg med en kombination av umgänge med vänner och hemmafix.
Idag grävde jag upp trädgårdslanden, squashen har gjort sitt, de sista röd- respektive gul-lökarna plockades in.

En av dagens höjdpunkter var morgon promenaden till en grannby där två hästar nyligen flyttat in i ett litet stall med hage, alldeles intill bygatan. Efter att jag träffade på dem häromdagen när jag och febrig lillebror var ute och gick är jag alldeles såld. Båda kommer fram till staketet och sticker försynt ut sina mjuka mular och nosar på min hand, som möts av värme och nyfikenhet.

Så många gånger jag stått med en hästs mule i handen, det väcker så otroligt många minnen.
Från jag var 7 och fram till jag var drygt 30, tillbringade jag en stor del av mitt liv bland just hästar.
Först ridskolans hästar, sedan vår älskade ridläger häst som vi hyrde flera vintrar och så småningom fick ta över, han var en alldeles underbar engelsk import, flugskimmel och bar mig över stock och sten i många år. Han förblev hos oss till han dog. Min stora häst var brun, trygg, klok och alldeles alldeles underbar.
Inte lika självklar och charmig för andra som ponnyn men för mig en kung. Inget rubbade hans lugn. Vi tillbringade 100-tals timmar tillsammans i skog och mark. Jag kände mig alltid trygg på hans rygg.
Under ett antal år jobbade jag med barn med autism och han bar dem som prinsar och prinsessor, oavsett ljud eller vad som hände. Han bara tittade på en med sina stora bruna ögon. Vår fina C förblev också hos oss resten av sitt liv. Minnena är många!

Med två små pojkar och ett gammalt hus på landet, jobb etc är inte hästarna något jag prioriterat sedan jag flyttade ner till Skåne. Men så sakteliga börjar en längtan efter dem krypa sig allt närmare.
Men för mig är hästar starkt förknippat med skog och där vi bor är det mestadels fält. Så den dagen jag vill ta upp ridandet igen, eller hästandet som jag brukar säga, för ridningen är sekundär för mig, jag älskar allra mest mötet med de fyrbenta, att pyssla om dem, mocka eller bara rofyllt sopa en stallgång, får det nog bli i ett stall intill en skogsdunge.Kanske en bokskog?!
Ett inlägg "down memory lane" blev det ikväll!

Tänk vad två mjuka mular i en grannby kan väcka!
Det blir nog en tur dit i nästa vecka igen....!

Önskar er alla en fin kommande vecka!
Kram Anna

tisdag 21 oktober 2014

Höst i växthuset






Samtliga foton: Bokcaféet i byn
Hej vänner!
Hur har ni det en bit in i oktober?
Fortfarande milt här nere i södern.
Det finns inte mkt tid för bloggande just nu men idag har jag en krasslig lilleman och då han sover sött i vagnen passar jag på att visa dagens foton från vårt växthus.
Fortfarande skördar vi squash, sallad, tomater och gurkor.

Önskar er alla en fin tisdag!
Bara tiden och skrivro infinner sig ska jag recensera den alldeles fantastiska boken "Unless" av Carol Shields.

Kram Anna
Ps. Grattis till vår storebror som fyller 5 år idag!!!

torsdag 9 oktober 2014

Mild höst






Samtliga foton; Bokcaféet i byn
Hej vänner!
Hur har ni det?
Jag slås av vilken mild, skön höst vi har.
Många plusgrader ännu. Gräset som fortfarande växer ymnigt.
vallmon som flockas i dikeskanten, de höstgröna fälten och luktärtorna som fortsätter att färgsätta vår vardag.
Lillebror går sin första riktiga vecka på dagis. Omtumlande för oss alla. Men han trivs och har världens bästa fröknar.

Idag tillkännagavs årets Nobel pristagare i litteratur;
en fransman vid namn Patrick Modiano. Har någon av er läst något av honom? För mig är han en ny bekantskap.

Njut fredagen och helgen imorgon!
Kram Anna

fredag 3 oktober 2014

Fredagkväll i trädgården













Samtliga foton. Bokcaféet i byn
Hej vänner!
Hoppas ni haft en bra vecka! 
I södern har vi haft en varm fredag. 
En sväng i trädgården och upp till växthuset blev det på kvällskvisten.
Fortfarande grönskar det så frodigt i naturen.
Här väntar bokläsning, alldeles förtrollad av Carol Shields och hennes "Unless".

Trevlig helg!
Kram Anna