Välkommen in för bok- eller restips!



fredag 30 december 2011

En nyårshälsning från växthuset!

Växthuset i vårskrud...jag menar vinterskrud

Vackert beslag på växthusets dörr som just kommit på plats!

Älskad julblomma- amaryllisen

Underbara amaryllisar som lyser upp i vintermörkret

Nytillskott i favorithörnan- en kupa

Ett litet middagstips -fetaostbiffar med savoykål Samtliga foton: Bokcaféet i byn  

Hej vänner!
Hoppas ni haft riktigt sköna juldagar! Här har vi njutit av lugn och ro, god mat och en massa tid med familj och vänner.
Idag visade sig solen för första gången på länge (den kikade fram en stund igår men då blåste det så mkt att jag knappt kunde njuta av den). Morgonpromenaden med hunden ingav hopp om vår och varmare, ljusare tider!! Solen sken och det var alldeles vindstilla. Jag tänkte, att bättre än så här blir det inte.
Underbart!
Under mellandagarna har växthuset fått en dörr. Så nu kan vi njuta soliga eller gråa dagar där året runt. Fårskinn värmer frusna bakar och med en kopp varm choklad och lä håller vi värmen därinne.

Jag vill tacka för alla fina julhälsningar jag fått av er! De värmer lika mkt som solen idag, minst!!

Jag passar på att bjuda på ett litet middagsrecept för den som kanske tröttnat på julskinka, köttbullar och sill.
Det kommer från min favorit kokbok; 
"Vegetariskt- mat från Trädgårdscaféet Slottsträdgården Ulriksdal" och är skriven av Katarina Nordgren och Tomas Södergren.

I boken ska det vara broccoli men då jag hade en savoykål kvar i trädgårdslandet bytte jag helt enkelt ut broccolin mot savoykål. Lika gått blev det!

Fetaostfyllda broccolibiffar:
Till 6 biffar behövs följande: ( vi brukar alltid minst dubbla det)
1 scharlottenlök (jag kör gullök istället)
1 dl avorioris (vi körde grötris ikväll)
3 msk olivolja
2 dl vatten
1 msk grönsaksfond
salt
2 potatisar
125 gr broccoli (eller tex savoykål)
100 gr fetaost
1 ägg (om man vill-bra så biffarna håller ihop)
1/2-1 msk potatismjöl (eller Maizena)
svartpeppar
salt
1 msk finhackad färsk oregano eller 1/2 tsk torkad

Finhacka löken och fräs den tillsammans med riset i olivoljan. Häll på vatten och grönsaksfond och tillsätt salt (jag brukar hoppa över saltet här).
Låt det hela koka upp och sedan sjuda på svag värme i cirka 20 min eller tills vätskan kokat in.
Skala och skär potatisarna i mindre bitar och koka dem under tiden i annan kastrull.
Hacka broccolin och förväll den i kokande vatten under ngn minut.
Skär fetaosten i bitar.
Mosa de kokta potatisarna i en skål och blanda ner riset. 
Tillsätt broccolin, fetaosten och eventuellt det råa ägget.
Rör ner potatismjöl och krydda med peppar, salt och oregano.
Forma smeten till biffar och stek dem i cirka 5 min på varje sida i olivolja.

Vi brukar äta dem med en sallad till!
Busgott!

Det blev ett brokigt inlägg idag fjärran från bloggens huvudteman; Resor och böcker. Men i nästa inlägg blir det fullt av resdrömmar och uppslag för 2012! Inom kort kommer en bokrecension på en mkt bra bok som jag just nu slukar!

Jag önskar er ett 
Gott Nytt År!

Kram Anna

måndag 26 december 2011

Boktips från Nya Zeeland

Boken "Det goda inom dig" av Linda Olsson

 Hej vänner!
God fortsättning på julen!
Tack för alla trevliga, omtänksamma julhälsningar till föregående inlägg!
V hari firat en grön jul i lugnt tempo.Mysigt!

Här har "läsflowet" återvänt, iaf tillfälligt! Härligt! 
Den senaste lästa boken är svenska författarinnan Linda Olssons bok "Det goda inom dig".
Linda Olsson bor sedan 1990 i Auckland, Nya Zeeland.
Jag har tidigare rekommenderat två andra böcker av henne här på bloggen. För den som är nyfiken på det inlägget, se här.

Om boken:
Under några dagar förflyttas jag till Nya Zeeland. Jag vandrar på stranden i ett litet samhälle beläget längs Nya Zeelands Nordös västkust. Jag känner känslan under fötterna inne i huvudpersonens hem när hon går över de ständigt sandiga golven.Jag känner smaken av sopporna hon tillagar, längtar efter att få sitta på hennes veranda när hon tänt en mängd levande ljus en speciell kväll när det egentligen är för kallt för att sitta ute. 
Linda Olsson är en mästerlig miljöskildrare. Lika skicklig är hon på personporträtt.

Bokens huvudperson lever ett tillbakadraget liv i sitt hus fjärran från Sverige där hon föddes.
Hon bär på en stor sorg. Sakta, sakta rullas Marions, eller Marianne som hon egentligen heter, barndom upp. Parallellt med det, men i nutid lär hon känna en liten pojke i det kustsamhälle hon bor i. Hon förstår att allt inte står rätt till i hans hemmiljö och börjar så småningom nysta i vad som pågår.

Boken har ett stillsamt tempo, lika lugnt som huvudkaraktärens tillvaro. Stundtals i första halvan av boken upplever jag tempot som väl långsamt. Jag får inte ihop huvudkaraktären eller vad Linda Olsson vill ha sagt med boken. Men så vänder det plötsligt och den där stämningen, förståelsen för andra människor och mästerliga miljöskildringen tar över och jag läser och läser och läser ännu mer, ivrig att få följa såväl huvudkaraktären som barn som i vuxenlivet. Det smärtar att läsa om Marions trasiga uppväxt i Stockholm. En uppväxt inget barn borde få uppleva. Paralleller finns till den lille pojken hon bestämmer sig för att hjälpa.
Desto mer befriande är det att läsa om hennes utveckling i vuxenlivet, hur hon till slut gör upp med sitt förflutna och vågar släppa in glädje i sitt liv.

Jag ger denna bok fyra starka teakoppar. Linda Olsson är en personlig favorit. Hon har tidigare givit ut böcker med tre års mellanrum. Jag hoppas det inte tar 3 år till nästa bok ges ut!

Önskar er en fin tisdag imorgon!
Kram Anna



torsdag 22 december 2011

Dagar före jul på sydkusten

Ett av många ljus hemma just nu!

Julinfluerat i köket

Mera ljus

Fusk amaryllis från IKEA, sedan igår utbytta mot äkta mörkröda!

Mys i vardagsrummet
Vi spanar ut över havet. Nästa hållplats Tyskland!!

Ljuslykta gjord av sonen på dagis.Den får sällskap av en av husets många hyacinter

Hej vänner!
Hoppas allt bra i julstöket! Eller har jullugnet redan nått er?
Det är tydligen när man bestämmer sig för att ta en paus i bloggandet som längtan efter att göra ett inlägg  infinner sig som starkast!!!

Jag har hunnit ha 2 dagars ledigt från jobbet med sonen och från att ha undrat om det verkligen är jul inom räckhåll har julfriden infunnit sig, stressen försvunnit och julstämning och förväntan anlänt. Härligt!
Imorse kunde man stundtals skymta solen. Underbart! Så sonen och jag packade spade, hink och varm choklad och for ner till stranden. Det blev en mysig stund bland sand, tång och brusande vågor.

Ikväll har vi klätt julgranen. Vi upptäckte ganska snabbt (efter ett kras i golvet) att det mesta av vårt pynt är av glas. Inte helt idealiskt med en nyfiken, julgrans beundrande 2-åring hemma!! Men så vackert det blir med granen som lyser upp i vardagsrummet. 


Sedan de invändiga fotona togs igår förmiddag har huset fyllts på av vackra blomster. Inte minst ståtliga amaryllis. Det är jul för mig!


Önskar er en fin "dan före dan" imorgon och en riktigt god jul!
Kram Anna



fredag 16 december 2011

Franskt lantliv för en vecka

Hus i Provence

En vecka i Normandie i detta hus?

Drömmen om franskt lantliv

Smakfullt sovrum i huset på landet
Samtliga foton från websidan: http://www.gites-de-france.com/
 
 
Hej vänner!

Här kommer en liten hälsning mitt i julstök och fredagsmys!
Hur har ni det? Hoppas ni hinner njuta av tända ljus samt koppla av mellan julsysslorna.
Jag är för närvarande helt ur bokläsandet. Längtar, längtar efter lite julledighet och förhoppningsvis den bokläsartillvaro som brukar infinna sig. Härnäst väntar Linda Olssons senaste. Jag har verklligen uppskattat hennes tidigare böcker så jag ser fram emot ännu en läsupplevelse!

Men mitt i december mörkret fortsätter jag också att drömma om främmande resmål. Ikväll har jag  i tankarna förflyttat mig till Frankrike. Vackra vyer, doftande lavendelfält, goda viner, roadtrips på landsbygden, pan riche och oliver.
Kan det vara något?!
Har ikväll surfat bland ett och annat guldkorn till hus som finns att hyra för en helg eller en vecka.
Se här
Några smakprov ser ni ovan.

Nu tar jag jullov från bloggen för en tid!
Önskar er alla en alldeles underbar jul!!!

Kram Anna

tisdag 13 december 2011

Två vägar till semester på stranden

Övistelse på Ko Chang, Thailand
Bild lånad från Google Pictures

Superior bungalow på Ko Chang,
bild från Gajapuri Resort & Spa

Royal Bangsak Beach Resort , Khao Lak, Thailand
Bild från Fritidsresors hemsida

Hej vänner!

Hoppas ni fått se något fint luciatåg idag!
Vi var med på vår sons första luciatåg imorse. Han var tomtenisse på sitt dagis fina luciafirande.
Så mysigt! Och så stolt man är som förälder att få se sin lille "sjunga"!!

Ikväll tänkte jag ta er med in i min resvärld!! Som ni nog förstått upptar resor, bokande av resor, drömmar om resor och planerande av resor en stor del av mitt liv. Så har det varit så länge jag kan minnas. Jag ÄLSKAR att läsa på om resmål, leta de "rätta" boendena och resrutterna för just oss, ja eller för vänner eller kollegor eller bekantas bekanta eller vem som nu önskar några tips!!!

Ikväll tänkte jag tipsa kort om att boka resor på egen hand. Charter i all ära, passar en del och passar kanske vissa gånger, andra gånger vill man inte ha svenskt kaffe på hotellet eller höra skandinaviska intill solsängen. Eller så vill man det men kanske vill våga prova att leta ngt eget.

Ikväll har jag snabb sökt på 2 resor till Thailand. Det ena med charter från Köpenhamn till Khao Lak med Fritidsresor och det andra på egen hand med reguljärflyg till Bangkok, 2-3 nätter i Bangkok för shopping och vila inför hemresa samt 10 nätter på 4 stjärnigt ställe på ön Ko Chang.

Så här landade de prismässigt:
Charteralternativet:
Flygresa för 2 vuxna och ett barn (utgår från min familj), boende med frukost på
Royal Bangsak Beach Resort (3+) , Khao Lak 2 veckor, utresa 2 februari 2012. 36 264 kr
Omdöme: Beläget vid havet, relativt prisvärt, hotel som ser helt ok ut, lite minus för att chartern oftast går ner i tex Arabemiraten och tankar, det blir då långflygresa med stopp när man sover som skönast.

Boka själv:
Direktflyg med Thai Airways (mitt favorit flygbolag) från Köpenhamn till Bangkok, 1-16 nov, 24 800 kr tur och retur (den som vill spara pengar mellanlandar i Istanbul med Turkish Airlines och flyger då för 20 000 kr)

Jag valde ön Ko Chang, cirka 5 timmars transfer från Bangkok (jag älskar att färdas lite i länder när jag reser). Checkar in på Gajapuri Resort & Spa (4 stjärnigt) 10 nätter i superior stuga för 9 253 kr (villa vid stranden kostar 13000) Boendet har jag hittat på booking.com. Ibland lönar det sig att googla på ställenas egna hemsidor och boka direkt men här blev det en tusenlapp billigare via hotelsajt.

Avslutar resan med 2-3 nätters shopping/avkoppling i en stad jag älskar- Bangkok. Då vi reser med barn bokar vi familjevänligt superior rum på Stable Lodge intill Sukhumvit Road för 385 kr natten. De har pool att svalka sig i. Ingen lyx, jag har bott där för några år sedan, men här ska shoppas istället!

Med transfer tillagt på alternativ 2 så landar resorna på ungefär samma pris. Flyger man med Turkish Airlines istället tjänar man några tusen på egna boknings alternativet. Men med förslag 2 får man 4 istället för 3 stjärnigt boende.

Jämförelsen är inte exakt, då hade jag valt samma ö! Men ikväll ville jag surfa runt lite för inspiration samt dela med mig av hur enkelt det är att boka ngt på egen hand! Det tar dock tid! Jag har lagt en dryg timme på denna mini sökning. När vi ska ut och resa researchar jag åtskilliga kvällar först, letar tips på boende, läsar i guideböcker etc.

Hoppas ni känner den thailändska värmen igenom inlägget! Det vattnas i min gomme av all god mat jag ätit där under tidigare resor!!! Tyvärr blir det ingen resa dit på närmaste tiden, men resa i drömmarna kan man alltid!!

Trevlig lucia kväll!
Kram Anna

söndag 11 december 2011

Tredje advent med blomster och blad

Ett fång vackra rosor från blomsterbutiken Ordonnance i Ystad

Tredje advent hemma hos oss
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Hoppas ni haft en mysig 3:e advent idag!
Vi har haft familjemedlemmar här på en fartfylld kul helg med mkt kusinlek för de små, god mat och dryck och pratstunder för oss vuxna.

Det är så mörkt ute just nu att jag stundtals undrar var man tankar batterierna?
Kanske lever vi fortfarande på solljuset från vår höstvecka på Mallorca?
Trots detta mörker är vi kvällspigga och njuter av levande ljus och blomster. Huset är fullt av hyacintgrupper och i fredags fick en alldeles underbar rosenbukett följa med hem från Ystad.
Den fick ett nytt hem på kvällen dock. (Tack L och M för en jätte mysig fredag middag hos er!)
Till jul vill jag köpa hem en likadan bukett på nytt, som dock får bli kvar hemma hos oss.
Vackrare rosor finns inte!

Jag passar på att tacka för all härlig respons på Gotlandsinlägget!
Helt klart är vi många som fastnat för denna magiska ö med en touch av utlandet, det lite udda och samtidigt tilltalande i dess utseende, allt solsken och det fängslande ljuset. Det är nåt visst med öar helt enkelt!

Önskar er alla en fin kommande vecka!
Kram Anna

torsdag 8 december 2011

Att tänka tillbaka på skönt öliv


Junikväll på Gotland

Betande får med havsutsikt!

Visbys ringmur

Prunkande rosor i Visbys botaniska trädgård

Mera blomsterprakt i botaniska

Vackra rosor med utsikt

Underbara creperiet i Hablingbo

Mumsiga kakor på Leva Kungslador


Jordgubbstårta hemma hos syster med familj. Blir det mer sommar än så?!
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Hur har ni det? Blåser det hos er? Snö?
Eller kanske sommar och sol beroende på var man befinner sig?!
Hos oss blåser det och regnar som bara den.
Imorgon väntar vi vindstyrkor upp till 24 m/s.
Det blir nog inte havsvägen till jobbet....

Ikväll lekte vi med sonen under kvällsbadet att vi plaskade i Floridas ljumma vågor. För en stund var vi nog alla tre där i tankarna!!

Min syster med familj är i skrivande stund på väg till Gotland och jag minns med glädje tillbaka på de underbara sommardagar vi tillbringade hos dem i juni.
Så ikväll blir det en tillbakablick i tankarna till denna fantastiska ö med dess oslagbaraljus, många soltimmar,  får mecka, en vacker botanisk trädgård, mängder av goda caféer, bagerier och creperier. Vacker natur, himmel och hav.
Vi längtar och planerar för en ny resa till nästa sommar!

Önskar er en fin fredag och en härlig helg!
Kram Anna

måndag 5 december 2011

Boktips från en annan värld

Boken "En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" (2010)

Författarinnan Diana Janse


Hej vänner!
 Hoppas ni haft en skön helg och att veckan inletts bra!
Här har det varit fullt upp med jobb, familjeliv samt en sväng till Köpenhamn i lördags med två goda vänner, tillika kollegor.

När vi var uppe i Stockholm nyligen fick jag ärva en trave pockets av min goda vän K. Kan man få en bättre present av någon? Lycka för mig!

Den första boken jag började läsa utspelar sig i ett land jag länge fascinerats av men aldrig riktigt greppat- Afghanistan.

Min kunskap om detta land har känts som en vacker skål som tappats i golvet och som ligger utspridd i tusen skärvor. Skärvorna passar egentligen ihop och skulle kunna limmas samman men jag har aldrig lyckats få ihop det till en helhet. Så känner jag inför detta olycksaliga land i öster. Jag har länge följt landets utveckling i pressen, läst någon bok därifrån, lystrat till när någon så kallad kännare uttalat sig om dess historia, nuläge och framtid men helt enkelt inte fått ihop fragmenten till en sammanhängande, förståelig bild.
Tills jag fick kliva i den unga, svenska diplomaten Diana Janses skor och genom hennes bok få resa genom detta krigsdrabbade land. En resa som tar med läsaren till platser jag aldrig tidigare hört talas om.

Så här inleder hon boken:
”År 2004 inrättade Utrikesdepartementet en ny tjänst på ambassaden i Islambad, Pakistan, med placering på Sidakontoret i Kabul, Afghanistan. Det var trögt att hitta någon som ville dit. Tredje gången tjänsten utlystes fick jag syn på den. Innan jag riktigt förstod vad som hade hänt hade jag sökt jobbet, fått det och var på väg.”

Diana Janse förskönar inget utan målar upp sin och miljontals afghaners vardag med mörka, ofta upprörda, ibland uppgivna penseldrag. Utöver att bjuda in läsaren på en verklighetstrogen skildring av vardagen i Kabul tar hon oss med längs vägar av usel kvalitet upp i de afghanska bergen och ner genom djupa dalar till små byar där tiden tycks stå still. I sin yrkesroll träffar hon krigsherrar, utländska soldater, biståndsarbetare och lokalbefolkning.

”Jag delar afghanernas besatthet av eltillgången. Här talar man inte om vädret, här talar man oavbrutet om elektriciteten. När jag kommer hem är det första jag frågar mina vakter om det finns el. Hur många timmar el hade ni igår? Ingen? Vet du, förra veckan hade vi el hela fredagen. Hela dagen! Inte förrän vid midnatt försvann den. Men i grannkvarteret har de inte haft någon el alls på tre veckor. Tänk.
 /../ Sex procent av Afghanistans energibehov är tillgodosett. Hur ska man få ett land på fötter utan el?/../


Det jag uppskattar allra mest i denna bok är fokuset på kvinnorna. Genom författarinnans vidöppna ögon hamnar kvinnornas situation i centrum, deras vedermödor, livsöden och vardag får ta plats och skildringarna får mig att stundtals svälja och hämta andan. Vilka livsöden och vilken situation de har fortfarande på 2000-talet.

Följande står att läsa i boken:
”En kvinnas lott (april 2005)
/../Nej, någon flickskola finns inte i byn, och utanför byn får man inte gå vare sig som flicka eller kvinna. Traditionernas råa luft ger inget syre för sådana radikala idéer. Här sitter orättvisan fast som ett ankare i traditionens stenbotten. Varje kvinna ska åtföljas av en maharam, en manlig familjemedlem, om hon av någon anledning måste lämna hemmet- om denna maharam är en femårig pojkspoling spelar mindre roll. Männens totala kontroll över kvinnokroppen, över kvinnligheten och den kvinnliga sexualiteten är den afghanska kulturens grundbult. Liksom landets övriga kvinnor lever dessa kvinnor i vad som närmast kan liknas vid livslång husarrest. Därför kunde de inte heller rösta, förklarar de, när jag frågar om de deltog i presidentvalet.

Vi lämnar politiken och kommer in på det som är varje afghansk kvinnas lott; barnen, familjen, hemmet. Nej, någon barnmorska finns inte. Och de får ju inte åka till sjukstugan i byn några kilometer bort. Fast det skulle de ju ändå inte ha råd till.
-Minst två av oss kvinnor kommer att dö i barnsäng i år, säger en kvinna runt de trettio.
Jag registrerar inget i hennes ansikte när hon säger det. Sakligt. Torrt. Ett av livets många realiteter.

I Afghanistan gifter sig över 99 procent av kvinnorna, många emot sin vilja. På landsbygden är giftasåldern mellan tolv och sexton år, i vissa provinser så låg som tio. /../ Äktenskapen är oftast arrangerade där flickorna är ett sätt att befästa lojaliteter och klanrelationer. Efter talibanregimens fall har också seden att rivaliserande klaner utväxlar kvinnor och flickor som kompensation i samband med uppgörelser eller för att reglera skulder av olika slag återuppstått.

/../ Tiden börjar rinna ut. Vi reser oss från mattan och tackar för oss för att bege oss till guvernören för att äta lunch. På vägen åker vi förbi en by som med sina hus bakom höga lermurar smälter in i det bergiga landskapet. Det är så här de ser ut, byarna där tolvåriga flickor säljs till män, ibland femtio år äldre än de själva. /../

Diana Janse skildrar knivskarpt de skrupelfria krigsherrarna som hon uppger förstör landets möjligheter till framåtskridande, hon är inte heller sen att ge en känga åt amerikanska försvarsinsatser som i många fall tycks gå ut på en kapprustning i bepansrade fordon och vapenarsenal, ”Fort Knox” baser fjärran från det afghanska vardagslivet, influgna american cookies istället för att stötta den lokala handeln och en face-to-face målsättning (att möta landets befolkning ansikte mot ansikte) som endast tycks vara en målsättning på pappret. Men bilden är inte svart eller vit. Diana Janse beskriver svårigheterna att komma fler steg framåt än bakåt och de bildliga exemplena som gör boken så levande och greppbar är många.

I bakgrunden växer en bild fram av diplomatyrket så fjärran den stereotypa bilden jag haft. Cocktailparties existerar inte här. Inte heller flotta villor eller bilar. Istället ett dragigt hus i ett otrygg stad. Oslagbart är exemplet där en inspektör från UD ska granska ambassadens verksamhet. Dock finner han Kabul för osäkert så hon får istället flyga över till Islambad i Pakistan för ett möte.
/../ Att mina vänner inte vågar sig hit, det har jag viss förståelse för, men min arbetsgivare? Samma arbetsgivare som inte vill betala för fler pansarskyddade bilar till kontoret? /../ Om jag och mina Sidakollegor kan vara här månad efter månad, hur kan det då vara för farligt för Herr Inspektör att komma i två dagar? Jag sväljer min förakt och åker till Pakistan.”

Jag skulle kunna citera ur denna bok hela natten. Jag har strukit under så många rader, händelser och sekvenser som jag skulle vilja dela med mig av men istället rekommenderar jag er att läsa den själva.

I boken har jag läst om den utbredda fattigdomen och den gigantiska opiumexporten vars inkomster stöttar såväl korruption som krigsherrar och bidrar till en ständigt hög andel vapen, inte sällan i fel personers händer. En president som valt att kompromissa till den grad att det sitter beryktade klanherrar på höga minister poster, som polischefer och guvernörer, en närmast total straffrihet och ett utbildningssystem i ruiner. Men samtidigt, en folkvald president, fler kvinnor som går i skolan nu och vem vet vad som väntar om ett år, om tio år. ”Expect the unexpected” som Diana Janse uttrycker det i boken, med viss ironi.

Klart läsvärd enligt mig och den får 4 teakoppar.

Önskar er alla en fin tisdag imorgon!
Kram Anna

Ps. Kort om författarinnan inhämtat från bokförlaget Alfabeta:

Diana Janse är född 1970 och är diplomat, statsvetare och slavist. Efter diverse jobb – som bland annat ICA-kassörska i Öregrund, FN-tolk i krigets Bosnien och Rysslandsanalytiker på Militära underrättelsetjänsten – började hon 1999 på Utrikesdepartementets handläggarutbildning. Sedan dess har hon tjänstgjort i Stockholm, Belgrad, Moskva, New York, Bryssel och Kabul. Sedan 2007 är hon tillbaka i Stockholm, där hon arbetar i utrikesminister Carl Bildts stab.