Välkommen in för bok- eller restips!



torsdag 27 augusti 2015

Rosdoft och ofattbara orättvisor





Samtliga foton: Bokcaféet i byn
Hej vänner!
Helgen närmar sig. Ute dröjer sig värmen kvar.
Här hemma har rosfamiljen utökats med två nyillskott,
En alldeles, alldeles underbar Austinros vid namn Munstead Wood.
Den är uppkallad efter trädgårdsförfattarinnans Gertrude Gekylls trädgård i England.

Vårt andra nya rostillskott är den undersköna, ljusrosa rosen Souvenir de la Malmaison. Den ska planteras på växthusets ostliga sida. Den är uppkallad efter Josephine och Napoleons residens utanför Paris vid namn Malmaison.

Samtidigt som jag doftar på våra nya tillskott och njuter av skön sensommarvärme nås jag av nyheten av att en lastbil upptäckts på en motorväg i Österrike innehållande ett 50-tal döda flyktingar. Barn, mödrar, fäder, systrar och bröder. Alla döda. Hur är det möjligt?
Hur kan ett liv vara mindre värt en ett annat?
Den frågan ställer jag mig allt oftare.
Varför gör vi inte alla mer?
Samtidigt riskerar andra flyktingar som flyr från fattigdom, våld och krig att drunkna.
Att drunkna på Medelhavet.
Det Medelhav  där andra som fötts på en annan sida av havet, istället solar och badar. I  samma hav, ibland samma badvikar, som kvinnor, barn och män riskerar sina liv i. Ett antal av dem drunknar.

Diskussioner förs om vilka länder som ska ta emot flyktingvågorna.
Samtidigt dör folk och diskussionen förs på sina håll hur man ska stärka gränserna.
Humanitet och medmänsklighet, var finns den?
En stund på fikarasten kanske. I lilltån. I en hörna hemma i det spatiösa vardagsrummet eller kanske i källaren.
Hur är det möjligt?
Om det varit i Sverige som inbördeskrig härjat och Syrien och länderna söder om Medelhavet svarat att tyvärr nu är fullt här. Så illa kan ni väl verkligen inte ha det?
Ok, vi skickar några kustförsvarsbåtar som kan plocka upp i alla fall en del av er på Östersjön.
Men alla kan vi inte rädda, det måste ni förstå.
Vi har fullt upp med  den inhemska arbetslösheten, viktiga skolfrågor och en integration som inte riktigt flyter på.

Nej, jag förstår inte det.
Oavsett var man lever borde ett liv vara lika mycket värt.
Jag kramar min minsting en extra gång innan han ska somna, jag tänker att samtidigt kramar säkert en mamma sina barn innan de kliver ombord på den där flyktingsmugglarbåten.
Hon har säkert långt inne samma drömmar för sitt barn som jag har,
men just nu önskar hon nog bara att de ska överleva.
Överleva, är det för mycket begärt?

Kram på er alla!
/Anna


7 kommentarer:

  1. Ja det händer alltför mycket nu...tragiskt! Det var ett fint inlägg du skrev nu, tänkvärt...
    Kram till dig,
    Titti

    SvaraRadera
  2. Jag blir glad av att läsa ditt inlägg som både beskriver det fruktansvärda som sker i dag och innehåller medmänsklighet. Vi måste tala om det som sker, så det blir fattbart. Och sedan protestera.
    Gunilla

    SvaraRadera
  3. Åh så fint du sätter ord på säkert mångas tankar! Jag hörde i kväll att de funnit ännu en lastbil med döda och svårt medtagna i Österrike, det är helt ofattbart !! Vad kan vi göra ?? I allafall inte sluta reagera på allt detta ...och samtidigt njuta av vår egen vardag som hos dig just nu innehåller en fantastisk rosdoft !
    Kram från Anna

    SvaraRadera
  4. Så fint du skriver, Anna. Ofattbart det som händer i vår värld nu!!
    Så trevligt med dina nya roskompisar!! Jag har själv en Souvenir del la Malmasion, som dock inte ville riktigt i år. Hoppas på den till nästa år. Annars har ju rosorna varit fantastiska denna sommaren!!
    Ha en fin vecka!
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  5. En kram till dig för dina fina tankar och hur du sätter ord på dem!!! Jag håller fullständigt med dig - var finns medmänskligheten i dag?
    Kram Karin

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Stort tack för era fina kommentarer! De värmde och skänker hopp!
    Må så gott!
    Stor kram Anna

    SvaraRadera
  7. Du skriver så fint Anna. Klokt och insiktsfullt och jag tror att du sätter ord på det som så många av oss känner just nu. Att världen måste sträcka ut sina händer och hjälpa de människor som flyr för sina liv. Tillsammans kan vi hjälpa. Tillsammans blir vi starka.

    Ta hand om dig vännen och njut av dina vackra rosor.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera