Att mötas av en varm, mjuk mule

En kopia av min gamla ponny

Samtliga foton: Lånade från Pinterest, av vissa foton framgår fotografens namn

Hej vänner!

Hur har helgen varit?

Hoppas bra!

Vi har haft en mysig helg med en kombination av umgänge med vänner och hemmafix.

Idag grävde jag upp trädgårdslanden, squashen har gjort sitt, de sista röd- respektive gul-lökarna plockades in.

En av dagens höjdpunkter var morgon promenaden till en grannby där två hästar nyligen flyttat in i ett litet stall med hage, alldeles intill bygatan. Efter att jag träffade på dem häromdagen när jag och febrig lillebror var ute och gick är jag alldeles såld. Båda kommer fram till staketet och sticker försynt ut sina mjuka mular och nosar på min hand, som möts av värme och nyfikenhet.

Så många gånger jag stått med en hästs mule i handen, det väcker så otroligt många minnen.

Från jag var 7 och fram till jag var drygt 30, tillbringade jag en stor del av mitt liv bland just hästar.

Först ridskolans hästar, sedan vår älskade ridläger häst som vi hyrde flera vintrar och så småningom fick ta över, han var en alldeles underbar engelsk import, flugskimmel och bar mig över stock och sten i många år. Han förblev hos oss till han dog. Min stora häst var brun, trygg, klok och alldeles alldeles underbar.

Inte lika självklar och charmig för andra som ponnyn men för mig en kung. Inget rubbade hans lugn. Vi tillbringade 100-tals timmar tillsammans i skog och mark. Jag kände mig alltid trygg på hans rygg.

Under ett antal år jobbade jag med barn med autism och han bar dem som prinsar och prinsessor, oavsett ljud eller vad som hände. Han bara tittade på en med sina stora bruna ögon. Vår fina C förblev också hos oss resten av sitt liv. Minnena är många!

Med två små pojkar och ett gammalt hus på landet, jobb etc är inte hästarna något jag prioriterat sedan jag flyttade ner till Skåne. Men så sakteliga börjar en längtan efter dem krypa sig allt närmare.

Men för mig är hästar starkt förknippat med skog och där vi bor är det mestadels fält. Så den dagen jag vill ta upp ridandet igen, eller hästandet som jag brukar säga, för ridningen är sekundär för mig, jag älskar allra mest mötet med de fyrbenta, att pyssla om dem, mocka eller bara rofyllt sopa en stallgång, får det nog bli i ett stall intill en skogsdunge.Kanske en bokskog?!

Ett inlägg "down memory lane" blev det ikväll!

Tänk vad två mjuka mular i en grannby kan väcka!

Det blir nog en tur dit i nästa vecka igen....!

Önskar er alla en fin kommande vecka!
Kram Anna