Haväng- där himmel och hav möts

Fina higland cattles Vacker, kritvit strand vid Haväng Får och kossor betar fritt I söder skymtar Stenshuvud Kossor och får om vartannat

Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!

I helgen har vi varit på miniutflykt till Österlen. På lördagen blev det bland annat ett besök på ett av mina absoluta favoritplatser i Skåne -Haväng. Häng med!

Det är lördag förmiddag. Efter några dagar med regn och ostadigt vaknar vi till strålande solsken. Vi tar den inre vägen (väg 19) till de nordliga delarna av Österlen. Vi passerar Brösarp och svänger av från 19 vid skyltar om "Dammåkra". Haväng är militärt skjutområde men skjutningarna ligger nere under högsommaren. Snart lämnar vi Brösarps böljande norra backar för en annan värld. Vi färdas inledningsvis genom bokskog. Men som i ett trollslag öppnar sig skogen och framför oss breder ett helt enormt hedlandskap ut sig. Överallt betar får rofyllt. En och annan bunkerbyggnad påminner om att det inte är lika fridfullt här årets alla dagar. Men så här års och inte minst denna fina juli morgon andas landskapet lugn. Efter någon kilometer skymtar vi havet i fjärran.

Det glittrar!

Havängsnaturen är unik med en sandstäppsvegetation. En och annan bil färdas längs den tillåtna dammiga grusvägen. Jag får klara flashbacks till safariturer i Östafrika. Förväntar mig nästan att möta slitna gamla Landrovers. Landskapet påminner faktiskt om Serengetis långsträckta savann. Men lejonen och girafferna är utbytta mot får och kor. Vi parkerar bilen ute i ingemansland, där en skylt säger att man inte får köra närmre havskanten. Vi går med ljummen vind i håret i riktning mot havet. Vi stannar vid kanten och blickar ut över havet och ängarna.

Det är här hav och himmel möts!

Det är olika blåa toner som smälter ihop och det är så galet vackert. Mjukt inramat av landskapets milda färgskala och kryddat med de fina djuren som betar. Jag minns första gången jag färdades här tillsammans med min mamma. Samma lyckorus mötte mig då som nu. En känsla av att kunna vara varsomhelst i världen och att jag sedan nästan fick nypa mig i armen för att förstå att denna vackra sandstäpp faktiskt ligger i Sverige.

Det är lycka!

Nedanför väntar en flera kilometer lång, fin sandstrand. Den som önskar bada ska dock se upp för starka strömmar. Sonen börjar bli trött och hungrig så det blir inget bad för oss idag. Istället kör vi vidare på vår lilla safaritur som varar ända fram till avtagsvägen vid STF-vandrarhemmet Skepparsgården. Vi kör i riktning mot Ravlunda genom kuperat landskap fullt av äppelodlingar. En kvart senare har hedlandskapet bytts ut mot lunch på Buhres fisk i Kivik. Inte tokigt det heller!

Ha en fin söndag kväll!

-Anna