Bild lånad från Pinterest; imgfave.com |
Hej vänner!
Hoppas ni haft en bra vecka. Här har vi kommit hem från en vecka i värmen och fått uppleva en riktig vinterdag i onsdags med massor av snö som föll på tvären i blåsten.
Lycka för sönerna som satte på sig långfärdsskidor och för en stund (till snön snart smälte) förvandlades vår trädgård till vår egna lilla fjällby.
Mysigt!
Jag tänkte summera ett fantastiskt läsår, så många bra böcker och fina lässtunder jag bjudits på under 2016. Jag skulle vilja tipa om 5 höjdare;
1) Det var vi som var Mulvaneys
av en av mina absoluta favoriter; Joyce Carol Oates.
Ingen skildrar människans komplexa natur och mindre smickrande sidor som hon gör. I denna skildring får man följa en familjs förändring eller snarare förfall efter en händelse. Som över en natt förändras alla familjemedlemmarnas roller och liv. Stark och högst läsvärd.
2) Karthago
är ytterligare en läsupplevelse detta år som Joyce Carol Oates bjudit mig på.
En ung kvnna försvinner, hon är någons dotter, någons syster, någons vän. Misstankarna faller på storasysterns fd fästman, tillika krigsveteran. Skickligt, skickligt skildrar hon de olika individernas reaktioner och tankar. Jag kunde knappt släppa boken. Varning för risk för sträckläsning.
3) Björnstad
av Fredrik Backman. Efter att ha älskat "Min mormor hälsar och säger förlåt" och "Britt-Marie var här" av samme författare köpte jag på årets bokmässa ett signerat exemplar av Björnstad. Backman utlovade en annan läsupplevelse och visst var den delvis olik hans tidigare böcker men också denna bok föll jag handlöst för. Han är en mästare på att skildra den lilla människan, den lilla människan och de små vardagliga händelserna som visar sig vara de riktigt stora människorna och de stunder som utgör självaste livet.
Jag ser fram emot en uppföljare.
4) Kejsarn av Portugallien
av vår egna Nobelpristagare i litteratur, Selma Lagerlöf.
Vi läste den i bokcirkeln i somras och jag fullkomligt älskade den. Språket, de fina personskildringarna och den välskrivna handlingen. Humorn.
Det får bli mer Selma för min del 2017.
5) Det som inte dödar oss
av David Lagercrantz bjöd på årets deckarhöjdare för min del.
Jag sträckläste Stig Larssons Millenium trilogi för några år sedan (som de flesta gjorde!) och undrade hur Lagercrantz skulle kunna skriva en fortsättning ens i närheten av dessa men så förvånad jag blev. Positivt överraskad. Handlingen höll verkligen och den rekommenderas varmt.
Allt från mig för ikväll.
Jag önskar er alla en riktigt skön helg!
Kram Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar