Boktips i höstmörkret

Hej vänner!

Hoppas ni njuter skön helg.

Hemma hos oss pågår bygge, tillbygge. Ja eller vidarebygge. Vagnslidret och trädgårdsförrådet som för övrigt sitter ihop med bostadsdelen, ska inredas till ett vardagsrum med kakelugn och pardörrar ut mot trädgården. Vi har målat fönster och dörrar för fullt för imorgon ska de sättas in. 

Så har jag för 5 minuter sedan läst ut ännu en suverän bok av Fredrik Backman;

Björnstad.

Av samma författare har jag tidigare läst och fallit handlöst för "Min mormor hälsar och säger förlåt" och "Britt-Marie var här". Båda rekommenderas varmt!

Björnstad inleds på följande sätt:

"Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring upp ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.

Det här är historierna om hur vi hamnade där."

Med de orden inleds en bok om hockey och hockeykultur i allmänhet och om den lilla och stora människan i synnerhet. Under läsningens gång påminns jag, likt i hans tidigare böcker, att den till synes lilla människan oftast är den stora människan. Om det vackra i livet och det riktigt fula.

Boken utspelar sig i orten Björnstad, platsen som gud glömde.

En ort med 9 månaders vinter, en nedåtgående fabrik och en hockeyklubb.
Ortens nav och kring vilken allt kretsar.

Backman skildrar människorna som bara han kan, naket och nära, ärligt och utan floskler. Efter bara några sidor är jag fast, jag vaknar närmast i Björnstad på morgonen och fryser på kvällen då jag tillbringat så många timmar på hockeyrinken och i de djupa, mörka skogarna.

Läsaren förflyttas till omklädningsrummet för traktens unga hockeyhjältar, Björnstads enda hopp, vilka tonåringar kan hantera det?

Puckar som slår i sargen, kränkningar och hierarki pojkarna emellan.

Vuxna som inte beter sig som vuxna borde.

Barn som bär på saker de inte borde behöva bära på.

En händelse som förändrar orten för alltid.

Tillbakablickar i tiden som skänker förståelse för hur saker blir som de blir.

Mod. Tillit. Svek.

Och framförallt som i alla Backmans böcker, en massa vänskap, kärlek och rättvisa som skipas.

Kanske inte i den form man trott, men rättvisa.

I den värld vi lever i idag är det en ynnest att få läsa om hans tro på den lilla, goda människan och hans förmåga att skildra varför folk blir som dom blir. Varför en grupp blir som den blir, varför en del väljer att tiga och varför någon annan väljer att tala, fast priset är högt. Väldigt högt.

Björnstad får 5 teakoppar och jag kan knappt vänta på en uppföljare.

Önskar er alla en fin kommande vecka!

Kram Anna