Boktips + skidåkning i Skåne!

Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Hoppas ni haft sköna juldagar.

Det har vi hemma i Skåne.

Efter julaftons regn följde snöfall på juldagen toppat med solsken idag.

Underbart!

Jag har just läst ut en bok jag vill tipsa er om, "Sophies historia" av Jojo Moyes.

Ni har tidigare kunnat läsa recension av bok författad av henne här på Bokcaféet, här.

Om författarinnan:

Jojo Moyes föddes i London, England 1969.

Hon är gift och har tre barn och är bosatt på landet i Essex.

Hon började sin karriär som journalist, bland annat för "The Idependence".

Sedan 2002 skriver hon böcker på heltid. 

Om boken:

"Sophies historia" inleds i en liten fransk by under tyskarnas ockupation under första världskriget. Sophie som några år tidigare flyttat till Paris och gift sig med konstnären Edouard Lefèvre återvänder till sin hemby och systern när hennes älskade kallas in i kriget. Sophie och systern Helene driver familjens hotell och restaurang i frånvaro av sina män. Om kvällarna, när utegångsförbud råder för byborna, intar ett tyskt förband varje kväll sin middag där. Kvinnorna tvingas laga och servera sina förtryckare måltider medan de själva svälter. Skildringen av livet under ockupation är tät och detaljerad och otroligt gripande. Den skildrar krigets eländiga sidor, att ingen är vinnare. Alla är förlorare.

Jag känner hur det knyter sig i magen när Helenes barn går och lägger sig hungriga och hur jag glädjes med kvinnorna i boken när barnen vid enstaka tillfällen får somna mätta.

Detta är en kvinnornas skildring av kriget, måhända långt från skyttegravarna vid fronten, men kanske för de det svåraste slaget, att försöka behålla en vardag och värdighet under knapra, förödmjukande och tillsynes ändlösa ockupationsdagar, inte minst för barnens skull.

Sophie gör allt för att få återse sin man och hon får betala ett högt pris.

Så byter boken handling och läsaren förflyttas till nutidens London.

Liv Halston är en ung kvinna som förlorat livsglädjen då hennes man hastigt avled några år tidigare.

På hennes sovrumsvägg hänger ett porträtt av Sophie målat av Edourd Lefèvre. 

Den visar sig vara värdefull och plötsligt gör någon annan anspråk på tavlan.

En lång process om vem tavlan tillhör påbörjas. Liv blir fängslad av Sophies historia och börjar nysta i den.

Jag tycker det är ännu en läsvärd bok av Jojo Moyes. Det är driv i texten, de historiska skildringarna från tiden för första världskriget känns realistiska och griper läsaren. Kanske övertygar inte persongalleriet i nutid lika mycket. Jag har lite svårt att ta till mig karaktären Liv, till skillnad från starka, känslosamma Sophie vars öde grep mig fullständigt. Jag tackar Jojo Moyes för att hon  med denna bok sätter kvinnornas och barnens situation under krig i centrum. Istället för skott och antal döda, skildras här mödrar och barn, längtan och saknad, brist på bröd, systraskap, hopp och tårar.

Jag ger boken 4 starka teakoppar.

Bifogar med dagens inlägg också några snöbilder från vår sydliga utpost här i Skåne!

En stor kram till er alla!

-Anna