Att återvända till Valldemossa gång på gång

Vackra Valldemossa

Stillsam start på dagen

Utanför husets dörrar sitter ofta skyddshelgonbilder

Samtliga foton: Bokcaféet i byn

 

Buenas noches!

Hoppas ni haft en fin dag!

Lite bacillusker som härjat hos oss men det går snabbt över.

Istället sluter jag ögonen och förflyttar mig till Mallorca igen.

Kanske vill ni ikväll följa med till en av mina favoritbyar?

Valldemossa.

Ni som följer bloggen har fått läsa mycket om denna by under mina tidigare resor.

Vissa ställen tilltalar en mer än andra. Valldemossa är en sådan plats för mig.

Högt belägen som en juvel högst upp på kronan ligger byn inbäddad mellan Tramantunabergen.

Vägen dit från Palma bjuder på vackra vyer. Jag blir upprymd och lycklig redan när jag vaknar på morgonen de dagar som vi ska upp till Valldemossa. 

Förra våren körde min mamma och jag nedcabbat upp till byn. Det var så bra det bara kan bli.

Låt mig förklara.

Kort efter att man svängt av från motorvägen vid skyltar om Valldemossa,

tronar de mäktiga bergen framför en. Snart tar oliv- och mandel lundarna vid. I dessa om våren klorofyll gröna hagar betar får i stilla ro.

Snart byts den raka vägen ut av serpentiner, temperaturen sjunker någon eller några grader och vägen slingrar sig sakta och aktningsfullt uppåt. Uppåt i de mäktiga Tramantunabergen.

Morgonen är bästa tiden för ett besök där om jag får välja.

Solen vars strålar långsamt klättrar högre upp längs bergsväggen, träden som likt en djungel under en passage av sträckan omsluter bilen. Idel fågelkvitter att njuta av.

Tänk att vara en fågel och bo här!

Så öppnar sig landskapet igen och på vänster sida ligger vackra fincas i sten (gårdar) omgärdade av olivlundar, fruktträd och vackra stenterasser att odla i.

Just som man tror att vackrare än så här blir det inte,

då dyker byn upp,

med milda solstrålar på dess kyrktorn och vackra stenfasader.

Valldemossa.

Så i mitt tycke kan man besöka byn enbart för den vackra vägen dit!

Nackdelen med dess skönhet är att många fler än du vill se Valldemossa.

Vårt trick är att åka upp tidigt på morgonen, oftast anländer turistbussarna först om eftermiddagen.

Denna gång var det dock redan en hel del turister på plats.

Det tar bort en del av byns rofylldhet tycker jag.

Men vi väljer gränder och gator som engångsbesökaren inte hittar till och smiter sedan in på ett bageri med en innergård som inte syns från gatan. Det gör  att det nästan enbart är locals där. 

Smattrande mallorquin hörs vid borden intill, en dam häpnar över vår bebis stora blåa ögon och storebrors blonda hår. En barsk dam i kassan serverar färskpressad juice och bocadillos med ena armen och gestikulerar ryckigt med den andra. Ingen inställsamhet på detta ställe inte.

Snart går hon genom innergården med en cigg i ena handen och baguetter i den andra.

Jag gillar det trots allt, det där att livet pågår oavsett turisterna i byn.

Vi köper med oss ljuvliga bakverk hem för eftermiddagsfikat.

Utflykten avslutas med en stunds lek vid byns fina lekplats. Äldsta sonen gungar och jag drar in den friska bergsluften och beskådar bergen ovanför oss.

Hasta luego Valldemossa!

Må så gott!

Kram Anna