Vår egen Huckleberry Finn

Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Idag skriver jag ett inlägg för min äldste son. Vår egen Huckleberry Finn, tillika brandman och "Kungen av djungeln". Snart 4 år gammal och nybliven storebror.

Du fine son, vår förstfödde, du som nyligen blivit storebror.
Du som var helt övertygad om att du
1) skulle få börja skolan nu i höst för blir man storebror så måste man ju vara tillräckligt stor för att börja skolan (dessutom brandmansskola, för det är ju det du ska bli!)

2) skulle växa om mamma och pappa på längden för det hör man ju på ordet - stoooorebror!
(nu växte du kanske inte om oss i sommar men som du vuxit på längden älskade son!)

3) i din lillebror skulle få en brandmanskollega, för det är ju klart att även lillebror ska bli brandman när han blir stor.

Du käre store, lille och högt älskade son som stundtals brottas med tyngden av att livet förändrats så stort över en natt och som vid läggning kan utbrista; "Jag är inte världens bästa storebror".
För att först släppa ner axlarna och dra in underläppen när jag, din mamma, intygat ett antal gånger att du visst är världens bästa storebror, för just din lillebror.

Du älskade son som har världens rikaste fantasi och genom vars ögon jag får uppleva den angränsande skogsdungen, inte som en dunge utan som ett hel värld av spännande upptäckter och äventyr. Den lilla bäcken är för dig en flod. När vi häromkvällen tog på oss gummistövlar och gick över den på ett grund passage, vadade vi nog närmast över Amazonas floden, i dina ögon.
Barkbåtarna din pappa lärt dig tillverka och som du andaktsfullt skickar iväg, men först när du ser att de flyter bra.
Låtsas fiskarna du metar med dina pinnar. Träden du börjat klättra allt högre i.
Jag tittar på med stolthet och försöker att ta till mig av att se det stora, det magiska i det lilla.
Vem behöver fara till skogen när man har en dunge rakt utanför staketet, vem behöver en stor, vild flod när allt man behöver göra är att sätta sig på en sten nere i bäcken och låta fantasin flöda.

Älskade son, jag följer dig hack i häl och jag lär mig.
Att se det stora i det lilla.
Att se skönheten i det vi har på nära håll.
Att leva i nuet och för stunden.

Ikväll ger vi oss ut igen i vår egen djungel,
 du är min "kungen av djungeln"
(som du kallade kung Juan Carlos för, när du såg ett portträtt av honom i lobbyn på hotellet i Las Palmas i vintras).

Önskar er alla en fin onsdag!
Jag njuter dagen med mina pojkar. Först den lille som jag gått skön morgonrunda med och snart med min store pojke också som är på dagis några timmar idag.

Kram Anna