Lantliv på Gran Canaria

Lantvistelse på Hotel Rural Las Longueras

Hotellet är omgärdat av apelsinlundar

Lilleman på vandring i bergen ovan Agaetedalen

Pool med oslagbar omgivning

Vackra herrgården Las Longueras, numera ett gårdshotell

Överallt apelsiner!

Hela buskar av julstjärnor i trädgården

Svindlande vackra omgivingar i Agaetedalen, Gran Canaria Samtliga foton: Bokcaféet i byn

 

Hej vänner!

Hoppas ni fått en bra start på nya veckan!

Tack för alla fina kommentarer på föregående inlägg.

Det inspirerar att skriva mer!

Efter tre smått fantastiska dagar i den närmast undersköna Agaetedalen anlände vi igår till södern och betydligt mer turistiga Puerto Rico. 

Här har vi tillbringat förmiddagen på stranden  och sedan haft en lugn eftermiddag på hotellet. På kvällen hämtade vi indiskt från en krog i närheten, som vi njutit av i lägenheten.

Men nu återvänder jag i tankarna till Agaetedalen och det charmiga och trivsamma lanthotellet Las Longueras.

Stället är en herrgård från 1895 i vacker kolonialstil omgärdat av banan-, mango- avacado-, papaya och mest av allt kring Las Longueras -apelsinodlingar! Längst upp i dalen odlas även kaffe.

 

Vi anlände på sena eftermiddagen i fredags, efter att ha tillbringat några timmar vid havet i den lilla hamnorten Puerto de las Nivas. Efter att ha snurrat några varv i den lilla staden Agaete fann vi så vägen som slingrar sig fram genom den grönskande, kuperade dalen Agaete på nordvästra Gran Canaria. Efter några kilometer ser vi det röda huset, Las Longueras på höger sida av vägen, och kör av på en grusväg som ringlar sig fram genom landskapet. Efter att ha kört över en bro över en torr flodbädd är vi framme.

Bilparkeringen kantas av meterhöga pelargoner och frukttyngda apelsinträd. Vilken start, till och med parkeringen bjuder på en naturupplevelse!

Vi klättrar upp för trapporna till herrgårdens innergård. Överallt sittgrupper och fruktskålar med gårdens apelsiner. Stora röda julstjärnor prunkar i krukor på borden.

Vi möts av vänliga Juan som inte talar annat än spanska men vars vänliga uppsyn och påtagliga gästfrihet får oss att känna oss som hemma direkt. Vårt rum har en takhöjd på flera meter, stora, mörka trämöbler som nog stått där länge och inger en rustik spansk lantkänsla. Väggarna är målade i ljust gult. Vi öppnar fönsterluckorna och blickar ut över bergen och en magnifik kaktusväxt. Sonen stortrivs från första stund och vi likaså. Hotellet, som mer känns som ett spanskt hem (vilket det också delvis är, familjen som äger det vistas i den privata delen av huset på semestrar och helger) andas harmoni och glädje.

Personalen pratar familjärt såväl med gästerna som med varandra.

Vi vaknar om morgnarna till ljudet av gårdens tupp som vi döper till Jussi, efter gubben i boken om Pettsson & Findus. Vi öppnar fönsterluckorna och fönstret och ligger kvar under filtarna i sängarna medan morgonen stillsamt gryr utanför. Konturerna av de omgärdande bergen blir allt tydligare.

 Frukostarna är dagens höjdpunkt. 

Den serveras från 08.30 och vi är på plats direkt. Vi huttrar lite då solen ännu inte hittat över bergen. Vi möts av färskpressad apelsinjuice, en leende, vänlig señora, som inte kan låta bli att klappa sonen på huvudet, färskt bröd, ostar och skinka, stekta ägg, kaffe och tea, fruktsallad, youghurt och kaka. 

Kvart i nio hittar solen över bergen och plötsligt badar hela verandan i sol. Våra ansikten värms mjukt och det vackra omgärdande landskapet fullkomligt strålar.

Efter frukost hoppar vi i badkläder och slår oss ner vid poolen. En pool med en närmast oslagbart vacker kuliss som omgärdar. Apelsinträd fulla av mogen frukt växer mellan solstolarna, i bakgrunden de grönklädda bergen.

Lunchen intar vi i en närbelägen by på en lokal restaurang. Enkel inredning men välsmakande fisk respektive grönsakssoppa för en spottstyver. 

En av eftermiddagarna laddar vi för en vandring i bergen. Sonen äter "dunderhonung" och visar sig ha starkare ben och mer strapatsanda än vad vi väntat oss. Han klättrar flinkt uppför stigen mot utkiksposten. Därifrån blickar vi ut över Atlanten, dalen och de inramande bergen. Det skymmer snabbt så vi pinnar på neråt. Sista biten får trötta ben på 3-åringen vila på mannens axlar.

Dagarna går snabbt och sonen vill inte lämna Las Longueras dag 3. Inte vi heller. Vi som trodde han skulle bli uttråkad här. Istället trivs vi alla tre som fisken i vattnet. Poolen, apelsinlundarna, den gamla traktorn, de "hemliga" stigarna i trädgården, vårt rum, närheten till mysiga fiskeorten Las Nievas, den tillåtande och barnvänliga stämningen på gården, fjärran från den stelhet vi kanske väntat oss av en herrgård på den Gran Canariska landsbygden. 

Vår vistelse avslutas med att vi hör bjällror från den torra flodbädden. Plötsligt skuttar det fram ett 20-tal getter och killingar på väg till bete på en grönskande äng.

Vi säger på återseende till Agaetedalen för hit vill vi återvända!

Önskar er alla en fin vecka!

Kram Anna

Ps. Det har varit minst sagt krångligt att ladda ner fotona idag så de är i liten upplösning och i färre antal än planerat. Fler foton lär därmed följa efter hemkomst!