Med siktet inställt på Valldemossa

Sant Bartomeu kyrkan i byn Valldemossa, Mallorca

Betande får längs vägen upp mot Valldemossa

 

Mandel- och olivträdslundar och stenmurar på mallorquinska landsbygden

Morgon i Valldemossa

Mallorquinskt byliv

Trånga gränder smyckade med grönska

Svindlande vyer

Helgonet Santa Catalina Thomás föddes i just Valldemossa

Drömjobb; brevbärare i Valldemossadalen?

Dekoration kvar från firandet av Santa Cantalina Thomás som äger rum varje år i juli

Vyer man aldrig ser sig mätt på
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Hoppas ni haft en bra torsdag!

Jag har varit på utbildning på annan ort och jäspar lite ikväll efter en dag full av lärande och erfarenhetsutbyten.

 I södra Skåne regnar det mest denna dag. Inne är det desto varmare.

Jag sitter vid mitt skrivbord med tända ljus och lyssnar på skön musik.

Denna låt av Sade har jag många gånger lyssnat på under långa flygresor österut, till synes ändlöst långa bussresor upp längs Australiens östkust och under sena timmar på nattåg i Indien. Den ingjuter lugn och jag tycker den är sanslöst fin. Lika vacker är King of Sorrow.

Ikväll trotsar jag tröttheten och far åter till Medelhavets pärla- Mallorca.

 

 

Med siktet inställt på Valldemossa

 

Tisdag morgon på Mallorca.

Denna dag tillhör mig och min mamma.

Vi ska på egen utflykt till byn vi båda älskar.

Valldemossa.

 

Det var min mamma som först introducerade mig till byn. Jag föll handlöst.

Efter det har jag med längtan tagit del av hennes vinterrapporter från ön som alltid innehåller Valldemossabesök. Kanske starkast sitter hennes beskrivning av ett konsertbesök i kyrkan en sval vinterkväll. Hur de lokala señoras bylsat på sig inför besöket med vetskapen om temperaturen i kyrkan så års. Kyrksalen upplyst av ljus, byn vilandes i mörker. Musiken som fyllde kyrkrummets väggar. Dessa väggar fyllda av historia i denna by full av historia.

 

Vi kommer iväg vid 9-tiden.

Vår målsättning är att nå upp till Valldemossa och få några timmar på "egen hand" i byn före turistbussarnas ankomst som oftast är eftermiddagstid.

Vi kör i riktning mot Palma innan vi tar av innåt land.

Ett landskap präglat av mandel- och olivlundar tar vid.

Betande får mellan stenmurar. En klarblå himmel. I bakgrunden de mäktiga Tramantunabergen.

Snart bär det av uppåt längs slingrande vägar.

Vi kör nedcabbat.

Det är alldeles tyst och stilla.

Så kör vi runt ytterligare en kurva, då dyker den upp, likt ett smycke.

Valldemossa.

Högt beläget, till synes tryggt inbäddat mellan berg.

 

Parkeringen är redan delvis fylld av förväntansfulla turister i hyrbilar.

Vi får inte Valldemossa för oss själva denna dag. Vill man ha det får man antingen stiga upp tidigare eller komma hit upp på vintern eller våren. Det gör inget.

 

Vi flanerar längs med huvudgatan, belägen strax nedanför klostret.

Det kloster som satt Valldemossa på turistkartan i och med att kompositören Frédéric Chopin tillbringade en vinter här på 1830-talet tillsammans med sin älskarinna George Sand (pseudonym för Aurore Dudevant.) Paret väckte inte blida känslor hos den konservativa, katolska bybefolkningen. Chopin var sjuk i tuberkolos och kom till ön för att förbättra sin hälsa. Mallorca svarade med att bjuda på den strängaste vintern i mannaminne, om man ska tro böckerna.

Lika kyligt möttes de av lokalbefolkningen som inte såg på det oäkta paret med blida ögon. Att George Sand, fransk författare och feminist dessutom bar långbyxor låg henne i fatet.

 

Vi vandrar ut på vår sedvanliga utkiksplats. Därifrån blickar man ut över dalen, ända ner till Palma och havet, åt andra hållet tronar kyrkan Sant Bartomeu omgiven av vackra stenhus och med de mäktiga bergen som inramning. Jag har stått på denna plats åtskilliga gånger men får aldrig nog. Nya detaljer upptäcks och jag hänförs av den omgivande skönheten.

Till synes fulländad.

 

Vi strosar runt i de trånga gränderna.

Hälsar god morgon på byns kvinnor på väg till lokala bageriet. Lyssnar till det enda ljud som bryter tystnaden, surret från brevbärarens moped. Vilket jobb tänker jag, att omgiven av dessa berg susa runt i gränderna och dela ut post.

Stressbefriat tänker jag mig. På Mallorca är tempot lugnt, befriande lugnt.

Jag tror inte att stressjukdomar existerar här. Jag kan förstås ha fel. Men jag vet vad ön gör med mig.

Den lindar in mig i tystnad, skön sådan, lugn och tid för reflektion och återhämtning.

Semester helt enkelt.

 

Tillbaka i Valldemossa.

Vi går vilse i några gränder, en del av charmen. Plötsligt är vi åter uppe på det lilla torget. Vi smiter in på min mammas favoritcafé, beställer baguetter, tea och kaffe och slår oss ner i dess trädgård på baksidan.

En hel kanna tea får jag in. Värmen är behaglig, himlen är blå, vi är åter i Valldemossa och baguetterna smakar så där gott som de bara gör på Mallorca.

 

En stund senare är vi åter ute på huvudgatan. På uteserveringarna trängs turister med kameror, cyklister som stapplar fram till stolarna efter att ha cyklat upp till Valldemossa. Det är dags för oss att vända hemåt.

 

Tack för denna gång Valldemossa.

Vi kommer igen.

Hasta luego!

 

Jag önskar er alla en fin fredag och en riktigt skön helg!

Kram Anna

 

Ps. Stort tack till Ulrika i Danmark med fina bloggen Norr om Köpenhamn och Anette, bosatt i Australien med trevliga bloggen  From Avenue to Boulevard som givit mig blog awards! Varmt tack tjejer!!