Välkommen in för bok- eller restips!



onsdag 25 september 2013

Vår egen Huckleberry Finn




Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!
Idag skriver jag ett inlägg för min äldste son. Vår egen Huckleberry Finn, tillika brandman och "Kungen av djungeln". Snart 4 år gammal och nybliven storebror.

Du fine son, vår förstfödde, du som nyligen blivit storebror.
Du som var helt övertygad om att du
1) skulle få börja skolan nu i höst för blir man storebror så måste man ju vara tillräckligt stor för att börja skolan (dessutom brandmansskola, för det är ju det du ska bli!)

2) skulle växa om mamma och pappa på längden för det hör man ju på ordet - stoooorebror!
(nu växte du kanske inte om oss i sommar men som du vuxit på längden älskade son!)

3) i din lillebror skulle få en brandmanskollega, för det är ju klart att även lillebror ska bli brandman när han blir stor.

Du käre store, lille och högt älskade son som stundtals brottas med tyngden av att livet förändrats så stort över en natt och som vid läggning kan utbrista; "Jag är inte världens bästa storebror".
För att först släppa ner axlarna och dra in underläppen när jag, din mamma, intygat ett antal gånger att du visst är världens bästa storebror, för just din lillebror.

Du älskade son som har världens rikaste fantasi och genom vars ögon jag får uppleva den angränsande skogsdungen, inte som en dunge utan som ett hel värld av spännande upptäckter och äventyr. Den lilla bäcken är för dig en flod. När vi häromkvällen tog på oss gummistövlar och gick över den på ett grund passage, vadade vi nog närmast över Amazonas floden, i dina ögon.
Barkbåtarna din pappa lärt dig tillverka och som du andaktsfullt skickar iväg, men först när du ser att de flyter bra.
Låtsas fiskarna du metar med dina pinnar. Träden du börjat klättra allt högre i.
Jag tittar på med stolthet och försöker att ta till mig av att se det stora, det magiska i det lilla.
Vem behöver fara till skogen när man har en dunge rakt utanför staketet, vem behöver en stor, vild flod när allt man behöver göra är att sätta sig på en sten nere i bäcken och låta fantasin flöda.

Älskade son, jag följer dig hack i häl och jag lär mig.
Att se det stora i det lilla.
Att se skönheten i det vi har på nära håll.
Att leva i nuet och för stunden.

Ikväll ger vi oss ut igen i vår egen djungel,
 du är min "kungen av djungeln"
(som du kallade kung Juan Carlos för, när du såg ett portträtt av honom i lobbyn på hotellet i Las Palmas i vintras).

Önskar er alla en fin onsdag!
Jag njuter dagen med mina pojkar. Först den lille som jag gått skön morgonrunda med och snart med min store pojke också som är på dagis några timmar idag.

Kram Anna

4 kommentarer:

  1. Vilket fantastiskt inlägg, Anna! Underbart att läsa och så sant, de små visar oss äventyret i det lilla. I det vi har omkring oss och i vardagen. Livet är ett under och det är fantastiskt att få följa barnen.

    Nu har ju vi, i och för sig, en artonåring som glömt bort att det vi har nära oss bjuder på mycket det också. Men det hör väl till att längta iväg på större äventyr, frigöra sig och pröva de egna vingarna:) Det är vemodigt, men också spännande att få följa henne.

    Men stora som små, vi kan ju få vara så stolta över våra barn och det är underbart!

    Ha en fortsatt fin vecka!
    Kramar
    Suz

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!
    Vad fint du skriver till och om din son. Jag tänkte just när jag såg första bilden ...att vad stor han blivit, att han vuxit till sig blivit större. Visst är det märkligt hur det plötsligt bara händer, en dag så bara ser man att det är något nytt med dem. Lite längre, större fötter, eller kanske nyatidigare oanvända ord och nya sätt att konstruera meningar på. Ja det går fort. Men inte så fort att det är dags att börja skolan än. Hoppas han kan komma till freds med den tanken att det är ett litet tag kvar.
    Min yngsta som nu är 5,5 år och ska börja skolan i februari nästa år "bröt ihop" i förra veckan och blev så ledsen över att hon inte får lära sig att läsa. Jag vill också läsa NU. Själv är jag ju lärare och har en del ideer men de tas inte emot så där himla väl alla gånger. Så jag frågade om vi skulle ta och prata med en av prepfröknarna på skolan om hon hade några tips. Detta tyckte Sofia var en bra ide. När vi några dagar senare sprang på förken så ville Sofia inte ställa frågan men ville att jag fråga. Fröken var hjälpsam och sa att du får hemskt gärna låna böcker från vårt lilla "läxläsningsbibliotek" om du vill och så läser mamma först och du sen, Vill du det? Sofia nickade jakande. Så vi låna 5 böcker att läsa över lovet och sedan är vi välkomna att byta bok så ofta vi vill. Hon har läst varje kväll, mest med min man och det går riktigt bra. Tror inte hon ännu skulle känna igen orden lösryckta ur texten men väl i rätt bok går det jättebra och hon är nöjd just nu.
    Kram på dig fina du!
    Anette

    SvaraRadera
  3. Tack tjejer för era fina kommentarer! Kul att få höra om era barn också! Stora som små!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Å Anna, vilka underbara ord till er son! Jag blir alldeles rörd av att läsa, och av att titta på bilderna av storebror på äventyr.
    Kram!

    SvaraRadera