Författare i repris och smygtitt i trädgården!

Alfahannen av Katarina Wennstam





Smygtitt på vårt blivande växthus

Hej vänner!

Hur har ni det denna måndag i september?

Hoppas ni haft en skön helg!

I söndags började mannen och en god vän att montera det växthus som maken länge snickrat på åt oss. Så spännande att nu få se det ta form!

Jag fick iaf lov att visa lanterninen (som överstycket visst heter!). Fönstrena ska på, dörren likaså också de sista takfönstrena. Det blir både snyggt och rymligt. Längtar tills några korgstolar och ett bord får flytta in!!

Men ikväll ska det faktiskt bli ett litet bokinlägg!

Det blir två böcker av författare som jag tidigare recenserat och gillat.

Först ut är Alfahannen av Katarina Wennstam. För recension av Dödergök och lite info om författaren, se här

Alfahannen

äger rum i filmindustrins Stockholm. I centrum återfinns den kände, svenske skådespelaren Jack Rappe, med ett rykte om sig att "förbruka" tjejer på löpande band men som är så en sån populär skådespelare att det verkar uppväga hans beteende. Samtidigt får man följa den unga aktrisen Emma Wahl som möter sin store idol i sin livs första huvudroll. Filmen de spelar in är en modern tolkning av ett gammalt verk, vissa scener är råa och unga Emmas emotionella berg- och dalbana under inspelningarna skildras nära. Samtidigt inleder hon en destruktiv relation med Jack Rappe. Ett relation som aldrig kan sluta väl. Det gör den inte heller. Hon hamnar i en rättegång gentemot honom där hon är den anklagade.

Jag fann inte denna bok lika gripande och välskriven som Dödergök. Den kryper aldrig under skinnet som Dödergök gjorde. Men mot slutet skildras en svensk rättegång på allra skickligaste sett. Det blev den stora behållningen i boken för mig. Som vanligt önskar Wennstam belysa ett svenskt fenomen, denna gång unga, utsatta tjejers maktlöshet mot en känd "skitstövel".

Boken får 3 teakoppar

Den andra uppföljaren jag läst är spännande deckaren

Fasanjägarna

av Jussi Adler Olsen. Jag var helt såld på föregångaren, som jag skrev om här i somras.

I Fasanjägarna utvidgas avdelning Q med en sekreterare, inte vilken som helst utan en kvinna som visat sig vara svår att samarbeta med och närmast förpassas ner till polisstationens källarlokal där Cold Case gruppen huserar. Hon visar sig efter en viss inkörssträcka vara ett riktigt ess och radarparet Carl Mörck och Assad får förstärkning till sitt lilla team.

Denna bok handlar om ett gäng män i Köpenhamns socitet som visar sig bära på ett mörkt, mkt mörkt förflutet. Ännu idag räds det inget. Den svaga länken och hotet för deras till synes lyxiga existens är Kimmie, den kvinna som tidigare tillhörde deras ungdomsgång på internatskolan men som sedan några år lever ett hårt liv på gatan. En jakt på skyldiga inleds. Men vilka är de och vilka är offren?

Liksom föregångaren är det en bladvändare, jag fullkomligt slukade denna också. Man kan inte annat än älska avdelning Q:s medlemmar. Desto avskyvärdare är bokens huvudpersoner. Jag ställer mig ofta frågan medan jag läser; men så grymma och skoningslösa kan väl inte flera personer vara i samma grupp? Handlingen är rapp men denna gång övertygar inte karaktärerna helt. De känns för grymma helt enkelt. Kanske är jag blåögd?

Fasanjägarna får 3 starka teakoppar

Nu har jag börjat läsa underbara Niceville, som jag vann i tröstpris hos Lotta med fina bloggen Min plats i solen.

Recension lär följa men först ska jag njuta den i lugn och ro!!!

Vad läser ni just nu?

Önskar er en härlig vecka!

-Anna