Välkommen in för bok- eller restips!



torsdag 30 oktober 2014

Bokläsning när den är som allra bäst


Att läsa.
Att fångas in och uppslukas av en boks magiska värld.
Att för en stund eller några dagar eller kanske några veckor,
flytta in i någon annans vardag.
Att få leva med bokens karaktärer.
Att få nya tankar, nya synsätt presenterade för sig.
Att utmana sig själv och sin föreställningsvärld

Jag har en god vän som älskar böcker lika mycket som jag.
Hon har en hel vägg med bokskåp hemma hos sig.
Bakom dess glasdörrar väntar en hel värld läsaren.
För mig är dessa bokskåp att likställa med Louvren, the National Gallery eller varför inte Egyptens pyramider.
En sann skatt finns bakom dessa glasdörrar.
S hade tidigare nämnt en kanadensisk författare som hon tyckte mycket om men det var först nu som jag stod med boken i min hand. The Book.
Unless av Carol Shields.


Bokens huvudkaraktär är en kvinna i 40-års åldern, Rita Winters. Hon bor i ett stort hus någon timme utanför Toronto tillsammans med sin man samt tre tonårsdöttrar. Hon är författare och översättare.
Hennes liv har hittills varit gott, utan större missöden eller olycka.
Men så en dag får familjen reda på att äldsta dottern, Norah, har hoppat av från universitetet och sitter numera i en gatkorsning i Toronto med en skylt som det står "Goodness" på. Hon tigger pengar och sover på ett härbärge. 
Som över en natt ändras allt i Retas värld. Det är här bokens storhet framträder enligt mig.
Med knivskarp skärpa förmedlar Carol Shields hur hela Ritas tillvaro kastas om.
Samtidigt som Rita försöker fortsätta sitt liv, inte minst för de två andra döttrarnas skull, så genomsyras varje vaken stund av dottern Norah och tankarna på henne.
Detta är så smärtsamt men samtidigt så  galet snyggt skrivet och välformulerat.
Som mamma har jag själv tänkt tanken några gånger hur man skulle kunna fortsätta finna glädje i livet, komma upp på morgonen och fortsätta andas om man förlorar ett barn.

I Ritas fall hittar hon bara en ventil, och det är när hon flyr in i skrivandets värld och för en stund lever genom sin boks karaktärer.All annan vaken tid liksom levs genom ett filter vävt av vetskapen av att hon förlorat sitt ena barn. Carol Shields beskriver Ritas möten med väninnorna i bokklubben genom hur de förhåller sig till Norahs förändring. En tår rinner när Carol  Shields beskriver hur Ritas andra döttrar undviker konfrontation med sin mamma trots att de kanske bär på ett behov av att revoltera men avstår för inte går det att åsamka mamman mer smärta. Skildringen av farmoderns förändrade middagsmönster hos familjen är briljant, likaså när Rita är på en bröllopsfest för en god vän och nästan för ett ögonblick känner lycka, men bara nästan. Rita frågar sig i nästa andetag hur hon skulle kunna dela brudparets och de övriga gästernas lycka när hon vet att hennes barn sitter ensam i ett gatuhörn i Toronto.

Efter dotterns oförklarliga förändring söker Rita efter svar på vad som kan ha hänt. Hon skriver brev, en del som hon postar, andra som aldrig når sin tilltänkte mottagare. Inte sällan riktar sig breven till manliga författare eller journalister. Personer som betraktas som ansedda men där Rita i sin analys finner tankar eller påståenden som tycks stärka den patriarkala samhällssynen. 
Hela boken är en process, en reaktion på dotterns tillbakadragande.
Jag avslöjar inte hur boken slutar men rekommenderar den varmt.
Den är detta års största läsupplevelse för mig. 
Språket är briljant och jag rekommenderar er att läsa den på originalspråket engelska. 
Den får 5 starka teakoppar.

Om författarinnan:
 Carol Shields föddes i Amerika 1935, träffade sin make i Skottland och gemensamt bosatte de sig sedan i Kanada. Tillsammans fick de 4 döttrar och en son. Ena dottern är författarinna och heter Anne Giardini.
Tyvärr avled Carol Shields i bröstcancer 2003, så fler böcker än de hon redan givit ut kommer aldrig. Jag har just lånat "Stendagböckerna" av henne som jag ska prova läsa på svenska. 

 Önskar er alla en trevlig fredag och helg!
Kram Anna

3 kommentarer:

  1. Åh tack för tipset! Väldigt intressant...det tar jag till mig!
    Varm kram,
    Titti

    SvaraRadera
  2. Jag tar mig inte tid att läsa böcker nu för tiden, tyvärr. Blir mest bloggar.

    Ja du, det här med hästarna har blivit lite rörigt. En bloggvän ville låna ut sina två hästar till oss, en liten och en stor. Ok, tänkte vi, det kör vi på. Men nu har jag kommit fram till att den stora hästen är för pigg för mig som inte ridit på så många år. Jag vill ha en trygg och stabil häst som går fram överallt utan att tveka. Så nu söker vi efter den hästen. Det får ta den tid det tar men jag hoppas det blir snart. Finns ju gott om hästar till salu, konsten är bara att finna rätt...

    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  3. Det lät som en bok för mig!! Tack för tipset!
    Karin

    SvaraRadera