Välkommen in för bok- eller restips!



tisdag 8 maj 2012

Recension av "Igelkottens elegans"

Må braboken "Igelkottens elegans"

Författarinnan Muriel Barbery
Foto: Expressen

Hej vänner!

Ikväll beger vi oss åter in i böckernas smått fantastiska värld!
Denna bok fick min läslust att återvända efter några veckors, till synes evighetslångt

läsavbrott. Länge, länge låg den framför mig innan jag resolut tog upp den började läsa. Och vilken läsning den bjöd på!

Om författarinnan:
Muriel Barbery är en fransk författarinna född i Casablanca, Marocko 1969. Hon är utbildad filosofilärare men försörjer sig numera som författare. 
Muriel Barbery hyser en fascination till Japan (hon bodde där under 2 år men flyttade sedan hem)och har tidigare skrivit en annan bok som heter "Smaken".
Igelkottens elegans gavs ut 2006 och har blivit en storsäljare. Författarinnan uppges vara lågmäld och helst undvika publicitet. I en intervju i Dagens Nyheter uppger hon att om hon hade vetat vilken uppmärksamhet boken skulle få, hade hon givit ut den under en pseodonym.

Om boken:
Jag började  läsa boken, jag ville läsa ännu mer, så pass att jag till slut började hushålla med den. Då vet ni hur det ligger till,
Boken är ett litet mästerverk.
Jag älskar när en bok väcker detta hos mig.
Känslan av att bara vilja läsa mer, mer och ännu lite mer, till man inser att den kommer ta slut snart och operation hushålla tar vid.

Vad mer väcker läslust hos mig?
En välskriven miljöskildring.
I "Igelkottens elegans" flyttar jag för några dagar in i en pampig fastighet i ett av Paris allra förnämsta kvarter. Huset består endast av ett litet antal makalöst stora lägenheter befolkade av förnäma Parisbor med tjusiga titlar som inte sällan bebott lägenheterna i generationer.
Men där tar det tjusiga slut. Författarinnans beskrivning av dess invånare är allt annat än smickrande, rad för rad skalar hon av dem allt av mänsklig värme, medmänsklighet, pondus och värde.

Men ikväll går jag händelserna i förväg.
Jag måste ju introducera bokens huvudperson, Renée Michel för er. Hon är den till synes typiske franska portvakten; som ser på skräpteve, ser oansenlig ut, har en tjock katt och är outbildad och allmänt otrevlig. En bild av sig som hon mycket noggrannt vårdar.
Men inget kunde vara mer fel.
Istället är hon en självlärd, högst intelligent kvinna som i bakgrunden av tv:n som hon låter stå på som täckmantel, lyssnar på opera, läser klassiker (katten är döpt efter Leo Tolstoy!) och studerar konst.

Men två personer är plötsligt en dag hennes riktiga jag på spåret. Den unga överklassflickan Paloma Josse, en 12-åring som funderar på att begå självmord  på sin 13-års dag, då livet, hennes familj och framtiden ter sig så outhärdligt förutsägbar och svart samt en japansk man, monsieur Ouzo, som en dag bryter traditionen i huset och köper en av lägenheterna. Och som ser rakt igenom madame Michels fasad.

Dessa tre till synes omaka karaktärer finner varandra och i en miljö full av tea, intelligenta samtal och omsorg om varandra belyser sidor hos de andra som de inte visste fanns.
Inte minst lycka. Lycka i det lilla ögonblicket.

Denna underbara sekvens ur boken är ett smakprov på det ljuvliga språk läsaren möts av i boken;
"Snön faller stilla inuti glaskupan.
För min inre syn ser jag den lilla snögloben som står på
katedern framför fröken, min lärarinna under de första åren
i småskolan, innan vi började storskolan och fick magister Servant.
När vi hade varit duktiga fick vi vända på globen och hålla den
i handen tills det hade snöat färdigt och den sista flingan hade lagt sig
vid foten av det förkromade Eiffeltornet.
Knappt sju år fyllda insåg jag redan att de små, vitluddiga, långsamt
 singlande flagorna ger en föraning om hur det känns i bröstet när
man är riktigt lycklig".

Beskrivningen av ett sommarregn längre fram i boken får mig fortfarande att le,
"Vet ni vad sommarregn är?
Först brister den regntunga sommarhimlen i de
underskönaste kaskader,bröstet fylls av andäktig bävan, man känner sig
så löjligt liten mitt i allt det storslagna, så ömklig och så
överväldigad av detta mäktiga skådespel, häpen, gripen,
hänförd inför naturens givmildhet. /. ./
Slutligen sopar sommarregnet bort allt damm så att människosjälen får fritt andrum,
liksom en ström av strida och förstående tårar sköljer bort
all osämja och lämnar kvar en renspolad strand.


Därför lever vissa sommarregn kvar djupt inom oss,
som ett nytt hjärta som slår i takt med det gamla."

Jag nöjer mig med att avsluta med de två orden;
Läs den!
4 starka teakoppar
(det var nära att bli 5 men jag var helt oförberedd på bokens
slut och har inte riktigt förlikat mig med det ännu)

Jag önskar er alla en fin onsdag imorgon!
Kram Anna

6 kommentarer:

  1. Detta är en av mina absoluta favoriter. Jag har även sett den på film och trots att jag visste vad som skulle hända kommer slutet som en chock! En av dem som är läsvärda om igen, tycker du inte? Med önskan om en solig och varm fortsättning på våren! /Lena

    SvaraRadera
  2. Hej Lena!
    Ja visst är den underbar! Ser fram emot att se filmen!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Den låter som en påse favoritkarameller, att avnjuta i en väl insutten fåtölj med lite marockanskt myntate och kanske en chokladbrioche till:) Och vilken alldeles underbar beskrivning av sommarregn. Jag ska tänka på hennes vackra beskrivning när jag nästa gång förbannar regnet som stör solens framfart!

    Kram Anna och ha en fin Stockholmstripp!

    SvaraRadera
  4. Åh jag hoppas att jag snart får tid att läsa mer än skolböcker! Älskar beskrivningen av et sommarregn, så fint! Ser att den blivit film också.... jag blev ju förstås mycket nyfiken på slutet med :-)
    Ha det så underbart i Stockholm!
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  5. Tack för din fina recension Anna. Jag har både boken och filmen men har varken läst eller sett den ännu. Jag har velat spara båda till ett riktigt bra tillfälle. Kanske är det dags nu. Till de soliga dagarna i hängmattan. :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  6. Hej Helene, Christina och Lotta,
    vilka underbara kommentarer att mötas av!

    Helene, marockanskt myntatea låter spännande! Älskar välsuttna fåtöljer och allt som har mec choklad att göra:-) Hoppas du haft en fin dag bland alla blommor och blad!

    Christina, hoppas du snart får mer tid för läsning! Kanske i skuggan på er nya uteplats?! Boken är läsvärd, I promise!

    Lotta, Igelkottens elegans i en hängmatta. Du har fattat galoppen!! Låter klockrent!

    Stor kram till er alla tre /Anna

    SvaraRadera