Välkommen in för bok- eller restips!



fredag 11 november 2011

Teatrekking bland Nepals snöklädda bergstoppar

Vandring i Annapurnaområdet, Nepal

Övernattning längs vandringsleden

Himalayapanorma upplevt vid soluppgång vid Poon Hill

Swayambhunath- buddistiskt monument, Kathmandu
Samtliga foton: Bokcaféet i byn

Hej vänner!

Fredag kväll och helgen är här.
Underbart!
Kul att ni ville vara med och gissa resmål!
Rätt svar är Nepal!
Ett land beläget på Himalayas sydsluttning.

Hösten 1998 packade jag och kompis K våra ryggsäckar och for till Indien. Under några månader skulle vi resa runt genom Indien, Nepal, Vietnam och Thailand.
Efter 4 omtumlande veckor i främst norra och västra Indien klev vi på en buss upp från Varanasi, Indien med slutmål Pokhara, Nepal.
Det är en bussresa jag inte skulle göra om idag. Man blir bekvämare med åren men just då passade det såväl våra plånböcker som äventyrslusta.
Efter en hel dags resa i en inte helt uppdaterad buss nådde vi så upp till gränsen mellan Indien och Nepal.
Hotellet som ingick i bussbiljetten var det smutsigaste jag sett. De enda gäster de hade var just transitpassagerare som bara stannar en natt och troligtvis aldrig mer återvänder.
Vi sov i våra sovsäckar för att undvika löss etc. Det visade sig vara ett klokt val. Våra armar som stuckit upp ur sovsäckarna var nästa morgon alldeles fulla av bett från sk. bedbugs.
Men vad gjorde det, solen sken och vi var på väg upp till Nepal. Ett land vi bara kunnat drömma om innan.
Bussen fylldes på mer och mer. Innan vi nådde Pokhara framåt sena eftermiddagen hade vi hela gången full av passagerare samt getter!
Exotiskt, minst sagt!

Att anlända till Nepal efter några veckor i norra Indien var som att komma hem till en försynt, omtänksam faster. Vi upplevde människorna som så mkt mjukare i sitt bemötande, tempot var lugnare och naturen alldeles slående.
Vi inledde med några dagars avkoppling i staden Pokhara, vackert belägen bara några mil från Annapurnabergskedjan och med en sjö alldeles intill. Vi äter äppelkaka och dricker tea nere vid sjöns många uteserveringar, hyr en båt och ror ut på sjön och solar, vädret är milt och vyerna vackra. Ganska snart börjar vi längta efter att ge oss av på vandring. Det är trots allt därför vi rest upp till Nepal.

Så en morgon ger vi oss av med lätta ryggor samt en guide.
Vi åker några mil längs en väg, stannar intill vägkanten där en stentrappa leder brannt upp mot en kulle.
Efter bara några hundra meters vandring i uppförslut händer något magiskt-
framför oss ligger plötsligt hela Annapurnabergskedjan.
Jag kommer på mig med att först undra om det är en kuliss, kan något vara så mäktigt och vackert på samma gång? Och kan vi verkligen få se allt detta redan första dagen.
Ja, det kunde vi och resten av veckan vandrade vi längs med stigar i bergen ständigt med de vackra bergen som sällskap. Vi vandrade upp för gamla stentrappor, längs med frodiga dalar och terasserade odlingar.

Nätterna tillbringade vi på olika teahouses längs med vandringsleden.
De var charmiga, super billiga och enkla. I gengäld mot att boendet var så billigt förväntades man inta middagen där. Nationalrätten dal bhat var det som gällde. Det består av en plåttallrik med flera fack som är fyllda av ris, potatis, bönor o ch kål och som serveras med en linssås. Jätte gott och mättande tyckte jag. Så fort solen gick ner blev det snabbt kallt och man gick och la sig.
Det var vansinnigt kallt om nätterna. Vi sov med alla kläder på i sovsäckarna samt nästa dags rena underkläder vid fötterna för att försöka värma dem lite på förhand.
Jag vaknade kissnödig varje natt och smög ut med ficklampan till utedassen. Det var inget moment jag uppskattade förrän en natt då det visade sig vara månsken.
Frusen och trött smög jag ut från vårt rum och där, rakt framför mig vilade hela Annapurnakedjans vita snötoppar i månsken. Det var så hänförande att jag nästan tappade andan.

Någon dag senare klev vi upp medan det fortfarande var mörkt och vandrade tillsammans med andra i ett lämmeltåg upp på Poon Hill för att få uppleva soluppgång över bergen. Också det en upplevelse.
Vandringen var mindre påfrestande än vad jag hade väntat. Det jobbigaste visade sig inte vara de många uppförsbackarna utan att gå nedför långa stentrappsteg på trötta ben och knän.
Trötta stunder stannade vi bara och njöt av utsikten och den omgivande naturen. Det gav energi att fortsätta. Det rådde dessutom en härlig stämning längs vandringsleden.

Tillbaka i Pokhara igen klev vi snart på bussen till Kathmandu. Nepals huvudstad påminner inte om någon annan huvudstad på jorden.
Dit tar jag med er en annan kväll!

Jag önskar er en riktigt skön helg!
-Anna



6 kommentarer:

  1. Tack för den reseskildringen Anna :o) Det låter verkligen fantastiskt och storslaget. Man har lust att ge sig av på studs och få uppleva allt själv. Ser fram emot att höra om Nepal :o)

    Låter som att ni hade en mysig dag idag. Jag o lilltjejen har bara myst o pysslat hela dagen. Snart två år och tar redan del av mammas stilleben och omvandlingar i huset...hihi, hon är så kul! Lägger direkt märke till om jag har gjort nåt nytt ;o)
    Här blåser det friska, kalla vindar...förmodar att det gör detsamma hos er. Brrrr, vintern är snart här!
    Men först en härlig helg :o)
    Kramen
    Ulrika

    SvaraRadera
  2. Det var ju dåligt av mig att inte en gissa i närheten!!

    Du var i Asien och jag trodde det var Italien...!

    Nåja, din reseskildring är underbar som alltid. Jag är imponerad av allt du upplevt och alla platser du varit på!

    Det var roligt att få vara med och gissa iallafall ;)

    Varm kram och trevlig helg Anna!

    SvaraRadera
  3. Vilken resa säger jag bara! Jag bodde i USA ett år men ångrar att jag inte reste ännu mer när jag var yngre!

    Sådana här resor ser helt underbara ut! Just när man lever med folket.

    Det var väldigt spännande att läsa :)

    Ha en fin lördag! Ann

    SvaraRadera
  4. Wow vilken resa Anna!

    En härlig reseberättelse från dig och naturen ser fantastisk ut, tänk så mycket du har varit med om. Den där natten då du fick se snöklädda bergstoppar i månsken måste ha varit obeskrivligt vacker, sådana gånger kan det vara värt att kliva ur sovsäcken och frysa för en stund.

    Så kallt vi har haft det här idag, nollgradigt och vindar som liksom letar sig in i ryggraden. Jag har varit inne och värmt mig en stund nu efter en hel dag av aktiviteter. Men nu är det dags att åka och sätta sig i en superkall ishall som avslutning på dagen. Sonen har hockeymatch, och efter den måste det nog till en lång varm dusch och en hel kanna te innan jag tinar upp! :)

    Njut av lördagkvällen!
    Kram Elin

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar beskrivelse av resan!! Tänk att kissa till det vackra scenariet c",)
    Skrev du dagbok på dina resor? Jag gjorde det på min tills nu enda längtre resa. hade aldrig kommit ihåg alla platser vi besökte utan dagboken!

    Ser fram till nästa "resa" med dig!

    Klem Anna

    SvaraRadera
  6. Gud så härligt Anna!
    Vill läsa mr NU! =o) Underbart att få resa med dig till Nepal.
    Kände likadant i norra Indien, Rajhasthan speciellt. Allt folk var så PÅ hela tiden, det var en dröm att komma till nord-östra delen av Indien och staten Assam. =o)
    Nu längtar jag till inlägget om Kathmandu!
    Kramar

    SvaraRadera